Miss Emmi's sibiriska katter

Senaste inläggen

Av Emelie - 7 oktober 2016 11:46

Ni som följer mig har kanske läst att jag har gått på en candidadiet i cirka ett halvår. När månaderna gick och jag inte blev bättre så började jag känna mig uppgiven och råkade, genom en person jag inte kände på Facebook, hitta en bok som heter Medical Medium, skriven av Anthony William. När jag började läsa den så var jag först skeptisk: det stod att nästan allt jag lärt mig om candida var fel, och jag kände bara att "nej, inte en diet till som  inte hjälper". Jag var så trött på att försöka bli frisk utan att lyckas, så jag la ifrån mig boken och lät den ligga.

 


Sedan blev jag tipsad om Medical Medium av en annan person på Facebook och då gav jag det en chans till och började läsa boken från början. Då kändes det mer och mer som att det han skrev kunde vara sant. Och där är jag nu, och jag hoppas att jag har hittat vad felet på mig kan vara: ett virus. Jag tänker därför satsa stenhårt på att följa hans rekommendationer till punkt och pricka. Jag har beställt en massa grönsaker, frukter, bär, kosttillskott och en råsaftcentrifug på nätet och från och med nu dricker jag en juice gjord på selleri, gurka och färsk koriander det första jag gör varje morgon. Jag har dessutom bestämt mig för att bli vegan, vilket innebär att jag kommer att sluta med kefirgrynen, alternativt göra kefiren på kokosmjölk eller sojamjölk i stället, har inte tänkt färdigt där. Jag kommer även att sluta äta ägg. Är ändå så tacksam för att jag hittade candidadieten, för tack vare den slutade jag äta socker, sötningsmedel, vetemjöl, citronsyra och nästan all processad mat. Jag började med kokosolja och kolloidalt silver och läde mig massor om vad som är hälsosamt att äta. I den vevan började jag även äta en omega-3 som heter Zinzino, men den ska jag sluta med nu och börja med alg-omega-3 i stället, eftersom jag inte vill äta fiskolja.


För första gången på länge känner jag mig hoppfull att jag kanske kommer att kunna bli frisk igen. Är så less på att vara extremt trött och bara ligga i soffan större delen av dagen. Håll tummarna för mig!   

ANNONS
Av Emelie - 3 oktober 2016 20:55

Nu är det jättelänge sedan jag skrev något om mig själv på bloggen, så jag tänkte berätta lite, både för er som har följt mig och för er som nyss har hittat hit.

En sak som är rätt typisk för mig är att jag snöar in på saker. Jag blir helt enkelt jätteintresserad av ett ämne under en period, sedan kan intresset svalna, och så hittar jag något annat att intressera mig för. Ibland kan ett intresse hänga med under ett längre tid, som kattuppfödningen. Den har jag nu hållit på med ända sedan 2007, vilket är rekordlänge för att vara jag. Ni som följt mig har säkert märkt hur jag har blivit besatt av både hamstrar, möss, och under en period förra året så rensade jag hela vår lägenhet enligt Marie Kondos metod. De senaste månaderna har jag varit väldigt intresserad av makeup faktiskt. Jag har noggrant studerat makeupartisten Lisa Eldridges youtubefilmer och köpt en massa billigt smink på Wish. Här är en video där Lisa Eldridge gör sin makeup på 5 minuter:



En annan sak som upptagit mycket av min tid är hälsa, dieter och olika kosttillskott. Jag gör min egen kefir varje dag med hjälp av levande kefirgryn (här kan du få mer information) och jag har även börjat tillverka egen kombucha, som är ett fermenterat te. Läs mer om kombucha här. Allt detta för att mina tarmbakterier ska bli glada. Vill du testa att göra egen kefir eller kombucha så kan du få kefirgryn/scoby av mig. Måste hämtas i Göteborg.


Den mat jag äter idag består till nästan hundra procent av grönsaker, frukt, bönor, nötter, frön, getost, fårost, egen kefir, havre och havreyoghurt, quinoa, hirs, olivolja, kokos i alla former, råris, ägg, surdegsknäcke, bönpasta. Från och med i morgon ska jag börja mina dagar med sellerijuice.

Men har jag blivit friskare? Jag kan inte säga på rak arm att jag blivit det faktiskt, men jag känner att jag är på rätt väg. För tre år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom, och det var nog då som mitt hälsointresse blev större. Jag ville ju så himla gärna bli frisk! En sak har jag i alla fall lärt mig på vägen: Den kost som idag anses vara "normal" kommer i framtiden att betraktas som mycket ohälsosam, och jag kommer aldrig att återgå till mina gamla vanor med snabbmat, raffinerad mat och sötade livsmedel. Den mat jag äter idag kanske vissa skulle tycka är extrem, men om 100 år kommer alla andra att verka extrema i stället!   



ANNONS
Av Emelie - 29 september 2016 18:37

Hej Emelie! Hoppas allt är bra. Lite uppdatering om Nicobella: Hon är nu kastrerad och det gick jättebra. Såret läkte ihop ganska snabbt, så det var inga större bekymmer. Vi hade lite bråttom med att få det gjort eftersom hon vill gå ut så gärna. Hon är ute en stund varje dag. Hon gillar att sitta på vårt garage-tak och klättrar mycket i träden. Det stortrivs hon med! Det känns som att hon är helnöjd med tillvaron. Otroligt social och när hon är ute så vill hon komma in med jämna mellanrum och säga hej för att sedan gå ut igen. Hon följer efter oss i huset och vill vara där vi är. Hon tyr sig också mycket till barnen. Jag säger det igen; hon är världens mysigaste katt. ?Hör av er om ni har vägarna förbi! Kram L (jag skickar några bilder)

Av Emelie - 27 september 2016 01:34

Jag har aldrig haft så många idoler i mitt liv, men en av de människor jag ser upp till är grundaren av sajten Messybeast, Sarah Hartwell. Messybeast är nog den mest omfattande källan till kattinformation jag någonsin kommit i kontakt med, här handlar det om en person som ägnat år av sitt liv åt att omsorgsfullt dokumentera och samla information om katter, utan baktanken att hon ska tjäna pengar på det. Framför allt är hennes sida en outsinlig källa till spännande information om kattgenetik, något som jag alltid varit intresserad av. När jag upptäckte att Sarah Hartwell är medlem i samma kattgenetikgrupp som jag på Facebook så blev jag lite "starstruck", men när hon lade in bilder på en av mina avkommor på en genetiksida om "bimetallic siberians", och dessutom citerade mig, så blev jag förstås jätteglad och stolt!  


Stort tack till Iggys snälla ägare i Falköping, för att jag fick publicera bilder på Iggy!   


Klicka här för att läsa texten och se bilderna!  


Här nedan ser ni en bild på Miss Emmi's Iggy Innocent när han var lite yngre. Man ser tydligt hans "bimetallic" färg:

 


Av Emelie - 31 augusti 2016 09:26

Hej! Neo växer upp fort, men är enda en bebis som älskar att bli hållen och gosa. Han väcker oss med pussar och lägger sig i ansiktet på en på morgonen. När jag åker iväg på morgonen så vill Neo sitta i famnen på en och sova, och det är likadant när man kommer hem.

Han har varit ute varje dag - vi har satt fast selen så att han (under uppsikt) kan gå in och ut. Han älskar att springa upp och ner i äppelträden på trädgården, jaga insekter och springa genom det höga gräset! Det är så kul att se honom så livfull! Man ser verkligen hur han blivit en stor katt som springer fort och älskar att jaga ?

Av Emelie - 29 augusti 2016 18:35

Just nu är jag kattvakt åt den här vackra huskatten:

Han heter Leopold precis som killen från min L-kull, men han kallas för Loppe. Han ser ut som en liten gremlin med sina stora ögon. En jättemysig kisse är han!

Av Emelie - 26 augusti 2016 15:00

Jag sitter och läser senaste numret av Våra katter, som den här gången handlar om manx och cymric. Till min förvåning hittar jag ingen information alls om det som på engelska kallas manx syndrome, dvs att katter med manxanlaget i vissa fall kan födas med spina bifida, mellanrum mellan kotor, problem med tarm och urinblåsa.

Även om dessa problem inte alls drabbar alla, eller ens merparten av katterna inom rasen, så anser jag det fel att chansa. Bara vetskapen att risken för defekter finns om man avlar på manxanlaget borde räcka för att ifrågasätta rasernas godkännande. Att manxrasen funnits länge räcker inte som argument, inte heller det faktum att inte alla katter inom rasen drabbas. Utvecklingen går framåt, och vi vet mycket mer idag än när raserna först godkändes.

Det förvånar mig att man inte nämner något om potentiella hälsorisker i tidningen, eftersom jag tycker att det är viktigt att informera presumtiva kattköpare eller nya uppfödare om de problem som finns, så att de innan köpet kan välja om de vill stödja avel av denna ras. Det förvånar mig även att det inte inom SVERAK verkar förekomma någon diskussion om huruvida det är etiskt försvarbart att föda upp dessa två raser, i alla fall har jag aldrig läst om det i Våra Katter, inte heller när det gäller andra raser som ofta får hälsoproblem. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att avla på djur där man på förhand vet att avkommorna kan ärva genetiska hälsoproblem.

Själv anser jag, och detta gäller alla typer av djuravel, att ingenting kan vara viktigare än att en uppfödare försöker minska risken för sjukdomar hos avkomman. Jag skulle därför aldrig själv kunna tänka mig att avla på manxanlaget.

Det är lätt att som uppfödare stirra sig blind på rasstandard, katternas skönhet, det som är typiskt för rasen etc, men att glömma huvudsyftet med vår avel: att vi vill få fram trevliga husdjur som får leva ett långt, friskt och lyckligt liv. Alla levande varelser förtjänar att behandlas med kärlek och respekt, att att vara uppfödare är ett oerhört stort ansvar. Det är nästan som att "leka gud", och frågan är vilken sorts "gud" vi vill vara?

Självklart kan inte alla sjukdomar eller defekter undvikas, hur mycket vi än anstränger oss, men det finns vissa anlag som vi vet såpass mycket om att vi helt enkelt kan välja bort dem ur vår avelsbas.

Jag vill dra en parallell till musavel: Bland möss förekommer ett anlag som heter dominant yellow. Det är ett dominant anlag som funnits mycket länge inom musaveln. Med hjälp av detta anlag kan man få fram möss med en vacker röd färg. Det finns bara ett problem: anlaget hänger ihop med sjuklig fetma hos mössen, och de får därför följdsjukdomar och lever inte lika länge som vanliga möss. Hur kan någon tycka att det är moraliskt rätt att medvetet avla fram såna möss bara för att man tycker att färgen är vacker? Det finns massor av andra färganlag som inte ger fetma, varför inte välja dem i stället? Och på samma sätt: behöver vi verkligen avla fram svanslösa katter om det ska ske på bekostnad av några individers hälsa?


Slutligen: Det jag skriver här gör jag absolut inte för att kritisera någon uppfödare eller kattägare, jag gör det enbart för att jag vill katternas väl och för att jag vill sprida information om ämnet. 

Vem är jag?

Var med och rösta!

Du som läser min blogg, vilken katt-kategori tillhör du?
 Jag äger ingen katt, och vill inte ha någon katt.
 Jag äger ingen katt, men skulle vilja ha katt.
 Jag äger minst en katt, men ingen raskatt (raskatt = stamtavla).
 Jag äger minst en raskatt med stamtavla, dock ej sibirisk katt eller neva masquerade.
 Jag äger minst en sibirisk katt eller neva masquerade med stamtavla.

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

162 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se