Miss Emmi's sibiriska katter

Senaste inläggen

Av Emelie - 25 juni 2016 17:12

Här är några fler frågor från den nya uppfödaren som tog kontakt med mig för ett tag sedan:


1. Varför ärver inte hanarna färg från sin mamma & honorna inte från sin pappa? gäller det även med andra saker än färger?

Svar: För att förstå detta behöver man lära sig om grundläggande genetik. All information om hur en levande varelse ser ut och fungerar finns i generna. Man kan säga att generna är ett jättestort bibliotek med information om massor av olika funktioner i kroppen. Dessa funktioner påverkar förstås både utseende, hälsa och personlighet. Generna är samlade i jättestora grupper som kallas kromosomer. Katter har 78 kromosomer, medan människkor har 46. Kromosomerna förekommer alltid i par, vilket betyder att det alltid finns två stycken av samma gen. Generna i ett par kan antingen vara likadana (homozygota) eller olika (heterozygota). I varje genpar så kommer den ena kromosomen från mamman och den andra från pappan.


Ett par av kromosomerna skiljer sig från de andra, det är könskromosomerna. Könskromosomerna avgör om katten blir en hona eller en hane. Får den XX blir den en hona, får den XY blir den en hane. Från mamman får kattungen alltid ett X, medan den kan få antingen ett X eller ett Y från pappan. Därför kan man säga att det är pappans könsceller som avgör vilket kön kattungen får. Generna hos en individ kommer alltså till hälften från mamman och till hälften från pappan. Generna i ett sådant par kan exempelvis tala om hur pälslängden på katten ska vara: lång eller kort. Om katten har två gener i sitt genpar som kodar får kort päls så blir pälsen kort. Har den två som kodar för lång päls så blir den lång. Har den en som kodar för kort och en som kodar för lång päls (alltså heterozygot) så blir pälsen kort. Detta beror på att genen för kort päls är dominant över genen för lång päls, därför kommer genen för lång päls inte till uttryck när det finns en av varje sort i detta genpar.


Generna för kort eller lång päls sitter på någon av de 76 kromosomer som inte är könskromosomer. När det däremot gäller genen som avgör om katten blir röd eller icke-röd, så sitter den på könskromosomen som kallas X-kromosomen. Det gör att den blir lite speciell. Eftersom honor har XX och hanar XY, så blir nedärvningen av den röda färgen annorlunda än nedärvningen av andra färger och egenskaper. Den kallas därför könsbunden. När jag skriver att hankattungar alltid ärver sin grundfärg av sin mamma, så menar jag just den könsbundna nedärvningen, den som talar om om katten blir röd eller inte. Detta beror på att hanen bara har en X-kromosom och den får han från sin mamma. Och att honan ärver den ena X-kromosomen från sin mamma och den andra från sin pappa, vilket kan ge upphov till honkatter som har både röd och svart färg, så kallade sköldpaddsfärgade katter. När det gäller alla andra utseendegener hos katter så ärvs de som vanligt, alltså inte könsbundet. 


Hur går då den vanliga nedärvningen till? Om vi tar genen för lång eller kort päls som ett exempel så vet vi att var och en av föräldrarna har ett par gener som bestämmer just detta. Om vi kallar genen för kort päls L och genen för lång päls l, så kan en förälder alltså ha LL, Ll eller ll på denna genplats. Om vi säger att vi har två föräldrar som båda är korthåriga, men bärare av lång päls. Vad händer då med kattungarna? Varje kattunge kan ärva antingen genen för lång päls eller genen för kort päls från var och en av sina föräldrar. Det är slumpen som avgör vilket av de två anlagen som de ärver. Det är lika stor chans att de ska ärva den långhåriga genen eller den korthåriga genen från var och en av sina föräldrar. De flesta av kattungarna kommer därför att få en långhårig gen och en korthårig gen: Ll, precis som sina föräldrar. Men i några fall kommer slumpen att göra att de råkar ärva en långhårig gen från båda sina föräldrar, ll. I de fallen kommer kattungarna att bli långhåriga, trots att båda föräldrarna är korthåriga. Genen för långhår är recessiv, och för att en katt ska bli långhårig så måste båda föräldrarna bära den genen, annars kan kattungen aldrig bli långhårig. Om man parar två långhåriga katter däremot, så kan ungarna bara bli långhåriga. Båda föräldrarna har ju genotypen ll, och då kan de bara föra vidare den långhåriga genen till sin avkomma.



2. Hur lång tid anser du att det tar från "rookie" tills att man är så pass fullfjädrad att man kan kalla sig för en "riktig" uppfödare? Hur mycket måste man kunna och hur mycket erfarenheter ska man ha?


Svar: Det finns ingen regel för när man kan kalla sig en riktig uppfödare. Per definition är alla honkattägare vars hona får en kull uppfödare, alltså även en huskattägare som låter bli att kastrera sin utekatt och den blir dräktig. Men sen är det en annan sak hur mycket kunskaper man behöver innan man kan ta sin första kull, och där skiljer vi människor oss åt väldigt mycket. Jag och många andra uppfödare tycker att ju mer man har läst på innan man får sin första kull desto bättre. Då är man mer förberedd om något oförutsett skulle hända exempelvis. Det blir också roligare tycker jag när man vet så mycket som möjligt om uppfödning innan man parar för första gången. Men sen finns det såklart saker som man behöver uppleva i verkligheten innan man verkligen får en förståelse för dem, det räcker inte att ha läst om dem i en bok. 


3. Kan man ställa ut två olika raser på en och samma utställning?

Svar: Ja det kan man. 


4. Hur funkar det på en utställning? måste man hålla koll på allting själv eller ropas de ut nånting?

Svar: Nej, det ropas inte ut, utan man behöver kolla i utställningskatalogen vilken domare som dömer ens katt, och sen får man hålla koll på när det börjar bli dags. Varje katt brukar ha ett nummer, och när ens nummer kommer upp på en bur vid domaren så är det dags att hämta sin katt och sätta i den i buren. Om man är nybörjare så är det bra att fråga de andra utställarna, de brukar oftast gärna hjälpa till.


5. Vilken klass tävlar en 8 årig honkatt i?


Svar: En 8-årig honkatt som aldrig förut varit på utställning tävlar i klass 9 om hon är okastrerad och 10 om hon är kastrerad. 

På en del utställningar finns en klass som heter 15 a. Den kallas seniorklass och är för katter i åldern 7-10 år. Du kan anmäla en hona till båda klasserna på samma utställning.


6. Hur många katter tycker du att man max kan/ska ha hemma? beror ju såklart på storleken på boendet osv men finns det nån "moralisk" gräns enligt dig?

Svar: Om du frågar en kattkunnig veterinär, så skulle de säga att man inte ska ha fler än 5-6 katter hemma på grund av infektionsrisken. Katter är från början ensamdjur och har inte så starkt immunförsvar när det gäller smittor från andra katter. Men det finns även andra viktiga anledningar till att man inte ska ha för många katter hemma. Den viktigaste tycker jag är att risken för konflikter ökar ju fler katter man har. Visserligen är raskatter avlade för att passa bra ihop med andra katter, men det kan skilja mycket mellan individer hur bra det går. Katter kan även bli väldigt stressade av att leva tätt inpå andra katter, ibland utan att vi som ägare förstår det. Särskilt när man ha en kull med kattungar så kan det uppstå konflikter när mamman vill försvara ungarna från de andra katterna. (Å andra sidan så är det ofta bättre för någon som arbetar heltid och vill ha sällskapskatter att skaffa två kastrerade raskatter i stället för en, då de kan hålla varandra sällskap. Men då talar vi inte om avelskatter.)


Min erfarenhet är att ju mer man som uppfödare kan hålla nere antalet katter i hemmet desto bättre för katterna. Själv har jag just nu endast två katter hemma. De bästa sätten att hålla nere antalet katter som uppfödare är enligt min uppfattning dels att omplacera katter som inte längre används i avel till nya hem, och dels att samarbeta med fodervärdar, så att katterna bor hemma hos dem. Lycka till! 


Ps. Jag rekommenderar dig att gå med i gruppen SVERAK-medlemmar på Facebook, om du inte redan är medlem där. Där finns väldigt mycket att läsa, och där kan man se att kattuppfödare ofta tänker olika.

ANNONS
Av Emelie - 25 juni 2016 16:17

Hej Emelie! Igår gick Nicobella runt och nosade lite. Sedan när barnen kom hem blev det lite mer ljud och då blev hon rädd och drog sig undan. Under kvällen kom hon fram emellanåt för att söka kontakt och då ville hon vara nära. Inatt var hon antingen uppe i vår säng eller under sängen. Hon är fortfarande rädd och har inte ätit eller varit på lådan. Idag blir det lugnt här hemma för henne så jag hoppas att hon vågar komma fram mer och mer. Jag meddelar vidare hur det går! Ha en trevlig midsommar! ?

Idag har hon varit med oss ganska mycket. Hon har ätit lite och lekt lite. Hon är avslappnad med mig och Stefan, men barnen är fortfarande lite läskiga. ? Jag tror att det släpper mer och mer nu! Hon pratar jättemycket och är hur kelig som helst! ??

ANNONS
Av Emelie - 25 juni 2016 16:13

Hej! Det gick jättebra med Nemi och vår katt, de gick fram och nosa lite och sen var det inget mer! Nu har Nemi hittat sin plats i min garderob, hon spinner som bara den?

Det går så bra, hon har börjat leka och utforska huset mer nu! Tror hon kommer trivas?

Nemi är världens finaste katt, så sällskaplig och nyfiken? nu har hon både ätit, druckit och kissat ett par gånger! Just nu ligger hon i sängen och spinner?

Jaa jag tror det? och hon är verkligen som en liten bebis! Så fort hon är trött så går hon runt och gnäller tills hon vet var hon vill lägga sig och sova? hon verkar gilla att bli borstad också!

Av Emelie - 21 juni 2016 12:26

Känner mig så lättad över att veterinären inte kunde hitta ett endaste litet fel idag på besiktningen. Nu är alla fullvaccinerade, chippade och redo att flytta!

Den här lilla tjejen, Nemi Numimous, blir min nästa avelshona och flyttar på torsdag till sin fodervärd. En mycket lovande liten tjej med mycket stabilt och trevligt temperament, superfin pälskvalitet, snygg öronplacering och vackra, uttrycksfulla sibbeögon!

Av Emelie - 20 juni 2016 22:36

Jag har fått kontakt med en tjej som vill börja föda upp katter. Hon har både brittiskt korthår och en liten ragdoll. Hon har skrivit några frågor till mig och jag tänkte att svaren kan vara intressanta för fler att läsa, så jag publicerar dem här.
 
1. Vet inte om du är JÄTTE insatt maskade katter, men om vi tar t.ex en ragdoll som är bicolor, den ena är brunmaskad och den andra blåmaskad. Hur ser man skillnad på dom? Jag tycker de ser i stort sett likadana ut. 
De är även fler färger som jag har svårt att skilja isär. Vet du nån bra sida med bilder som visar skillnader eller liknande?
 
Svar: Jag har några inlägg på min blogg där du kan titta på olika färger. Annars tror jag mest att det handlar om att se så många katter som möjligt, både i verkligheten, till exempel på utställningar, och på olika katthemsidor. Då lär man sig efter hand att se skillnaden på olika färger. När det gäller maskade katter kan du ta hjälp av din ragdolluppfödare. Ibland kan det vara jättesvårt även för en erfaren domare att se vilken färg/mönster en katt har, och därför brukar vi uppfödare alltid ta hjälp av färggenetiken när vi färgbestämmer, för att veta vilka färger som är möjliga.
 
Överhuvudtaget så kan dina katters uppfödare utgöra en stor tillgång för dig när du behöver hjälp och stöd som ny uppfödare. Prata alltid med hen innan du börjar avla på din katt, men tänk på att det inte är säkert att uppfödaren har samma åsikt som du om huruvida din katt är ett lämpligt avelsdjur. En del kattköpare kan till och med ha skrivit på avtal som begränsar möjlighet till avel på katten. Dessa avtal är inte i juridisk bemärkelse bindande, men däremot i moralisk bemärkelse. Kom ihåg att det i slutändan alltid är du själv som avgör om och varför du ska avla på din katt.
 
Tänk på att avel innebär att man ska förbättra rasen på något sätt, att man vill något med sin avel, inte att man bara ska producera kattungar. En avelskatt bör därför vara bättre än genomsnittet hos rasen. Huvudsyftet med att ta en kull på en katt ska, enligt min åsikt, alltid vara att någon av avkommorna i kullen (den mest lämpade) ska gå vidare i avel, därför att man tror att den kan bidra med något positivt till rasen. Sen att det inte alltid blir så i praktiken är en annan sak. Länkar:
 
2. Hur avgör man genom att titta på stamtavlan om en katt är lämpad för avel? Om jag t.ex letar efter en hane till en av mina töser, vad tittar man efter exakt?
Svar: Det man tittar efter när man väljer avelshane till sin hona är många olika saker. Det är alltid flera olika saker man väger in, beroende på vilka avelsmål man har. Men man kan säga att gemensamt för alla som väljer avelsdjur är att man vill ha en katt som själv är frisk och utan defekter och vars släktingar är så friska som möjligt. Ju närmare släkt, desto viktigare, alltså är kattens föräldrars och syskons hälsa extra viktiga. Ett problem är att inte alla kattuppfödare är öppna med eventuella sjukdomar som kan finnas bland deras katter. Därför får man helt enkelt försöka bygga upp tillitsfulla relationer till andra kattägare och kattuppfödare, man bör även be att få ta del av gentester och andra hälsotester som gjorts på katten. Det är olika på olika raser vilka hälsotester som rekommenderas, och katten bör ha genom gått alla tester som rekommenderas för rasen.
 
Andra saker som är viktiga för alla uppfödare är att katten har ett bra temperament och att den följer rasstandarden. Men hur viktig varje aspekt är och hur man man ska avgöra om katten är rastypisk/har bra hälsa/gott temperament är upp till varje uppfödare att ta ställning till. Ju mer information man har om varje möjlig avelshane, desto bättre är det förstås. Ofta brukar det vara så att om ens hona har en brist i något hänseende så försöker man kompensera det genom att hitta en hane som är stark på just det området. Du kan, om du vill, testa att googla lite på de katter som finns i dina egna honors stamtavlor, och se vad du kan få reda på om dem, sen kan du göra samma sak med eventuella avelshanar. Att fråga, fråga och åter fråga alla som håller på med dina raser är så klart också en bra metod!
 
En sak som de flesta uppfödare lyckligtvis är överens om är att man bör hålla nere inavelsgraden för att minska risken för sjukdomar. Inavelsgraden kan man exempelvis se om man går in på SVERAKs databas FindUs, och där gör en testparning mellan de två katter som man funderar på att para. Man kan sedan se inavelsgraden på 4 eller flera generationer. En annan bra avelsdatabas heter Pawpeds. Inavelsgraden på 4 generationer bör helst ligga långt under 6,25%. Om du inte redan är med i en rasring, så rekommenderar jag att du går med i en. Där kan man ta kontakt med dem som är ansvariga för hälofrågor inom rasen och få mycket värdefull information. Länkar:
 
3. Hur lär man sig att kunna se om sin ras är rastypisk och ett riktigt bra exemplar av rasen? För en nybörjare är det ju inte så stor skillnad från katt till katt.
Svar: Det bästa sättet att lära sig är igen att titta på så många katter som möjligt, både på nätet och på utställningar. Hur ser de katter ut som vinner utställningar, kan exempelvis vara en bra fråga att ställa sig. Och självklart att själv ställa ut sina katter vid flera tillfällen för att lära sig att det finns många faktorer där domare oftast bedömer samma katt lika, men att det även kan skilja sig en hel del mellan domare vad de tittar på. Innan man själv ställer ut kan man besöka en utställning och lyssna på domarnas bedömningar av den ras man vill föda upp, det lär man sig jättemycket på. I SVERAKs häfte "Att ha katt" finns mycket bra information om utställningar och annat.
 
4. Har du tips på nån/några bra sidor om genetik/färggenetik samt avel/uppfödning?
Svar: Royal Canin har en bra bok som handlar om kattuppfödning, som går att beställa via deras hemsida. Ylva Stockelberg har skrivit en bok som brukar gå att låna på biblioteket. Sen rekommenderar jag dig att anmäla dig till kursen Pawpeds G1 och därefter G2. 
 
5. Hur tycker du det är lättast att bokföra och administrera din uppfödning samt inkomster och utgifter?
Svar: Jag är inte världens bästa person att fråga detta, men jag kan börja med att skriva att de allra flesta har uppfödningen som hobbyverksamhet och att de allra flesta inte går med vinst, särskilt inte de första åren. Jag brukar spara alla kvitton för ett visst år som berör uppfödningen och lägga i ett kuvert. Sen samlar jag alla försäljningsavtal när jag sålt kattungar i en pärm. Sen kan man räkna ut i slutet av året vad resultatet blev.
 
6. Vilket sätt tycker du är bra att använda när man ska sälja kattungar? alltså hur man lägger upp det med intressenter, tingning osv.
Svar: Eftersom jag har turen att föda upp en populär ras, så kan jag vara ganska "sträng" mot mina intressenter. På det sättet vet jag att det bara är de mest engagerade som hör av sig till mig. Jag har inga intresselistor eller kösystem, det har inte fungerat för mig. Självklart kan du inte göra som jag om du är ny uppfödare, utan där rekommenderar jag att annonsera på en rasrings hemsida och kanske på någon sida på Facebook. Här nedan har jag skrivit hur jag brukar göra:

 

Vem får köpa katt av mig?

Många hör av sig till mig och vill köpa en katt, och ännu fler hör av sig för att de vill testa sin allergi. Tyvärr har jag inte möjlighet att ta emot allergitestare annat än när jag har kattungar, vilket brukar vara en eller ett par gånger om året. Jag får ofta frågan om jag har någon intresselista, men det har jag inte. Här nedan kan du läsa om hur processen går till hos mig:


1. Jag ber intressenterna att följa bloggen och maila mig på saga_emelie@hotmail.com när kattungarna i en kull är 2-3 veckor gamla. Sen bokar vi en besökstid för att testa eventuella allergier och träffa katterna. Besöken brukar bokas in en helg när kattungarna är runt 5 veckor gamla. 


2. När besökarna kommer så passar jag på att lära känna dem genom att fråga lite om hur de bor och hur mycket tid de är hemma och om de har tidigare erfarenhet av katter. Det är viktigt att jag under besöket får reda på om det finns intresse för avel, fodervärdskap eller utställning. Besökarna är varmt välkomna att ställa frågor av alla slag. Om kattungarna bor hos en fodervärd så träffas vi hemma hos fodervärden, dock kan jag be att allergiker kommer hem till mig först och träffar mina katter, bara för att testa allergin. Är man intresserad av att tinga en katt får man skriva sina kontaktuppgifter på en lista. Tyvärr brukar jag oftast ha fler intressenter än kattungar, så jag kan inte garantera att man får tinga en katt.


3. När jag har träffat alla intressenter till en kull så väljer jag ut de som jag tror passar bäst för varje kattunges behov. Där tittar jag dels på hur lämplig katten är för utställning och avel (om intresse finns), och dels hur jag tror att kattens personlighet passar ihop med familjens livsstil. Tyvärr kan det ibland finnas jätteseriösa intressenter som jag måste tacka nej till. När jag har bestämt mig vem som ska få tinga vilken katt så ringer jag alla intressenter och berättar vad jag kommit fram till. Ibland går det fort och ibland kan det ta längre tid innan jag har bestämt mig. Om det är telefonsvarare spelar jag in ett meddelande.


4. De som ska tinga kattungarna får komma hem till fodervärden igen för att betala tingningsavgiften på 2000 kr, skriva på tingningsavtal och träffa de andra blivande kattägarna. Jag har märkt att det kan vara kul att träffa de andra och kanske bli Facebookkompisar så man kan följa kattungens syskon på nätet. Alla som tingar en katt får ett häfte på ca 35 sidor som jag har skrivit, Kattmanualen. Den kan man läsa innan man börjar skaffa "tillbehör" till kattungen, eftersom jag skriver vilka saker jag enligt erfarenhet tycker fungerar bäst.


5. De som vill får självklart komma och hälsa på sin kattunge fler gånger innan hämtning. Jag lägger även in bilder och information här på bloggen om kattungarnas utveckling.


6. Tidigast vid 12 veckors ålder kan kattungarna flytta till sina nya ägare. Då är de fullvaccinerade, chipmärkta och har med sig en stamtavla och ett besiktningsintyg, allt enligt SVERAKs regler. De är även rumsrena och vana vid att äta kattmat av hög kvalitet, samt löskokt ägg, något som jag tycker är en utmärkt kattföda. De nya ägarna får även en värdecheck på 500 kr som kan användas för att köpa kattmat. Kattungarna är vid flytten välsocialiserade och har umgåtts mycket med olika människor. De nya ägarna har livslångt support från mig om det skulle finnas frågor eller funderingar kring den nya familjemedlemmen. Jag kommer även gärna och hälsar på katten i sitt nya hem.

Av Emelie - 20 juni 2016 14:14

En Facebookvän fick en kull med tre huskattungar, där alla ungar var väldigt ljusa i färgen. Så här såg ungarna ut som nyfödda:

Jag trodde först att ungarna var colorpoint (maskade), men det var något som inte stämde. Vid fyra veckors ålder såg ingen av dem särskilt maskad ut. De såg helt vanligt fullfärgade ut, kanske lite ljusa bara. Kunde de bära på burmamaskningsgenen, som gör att de blir lite mörkare i färgen än de vanliga siamesmaskade? Men jag tyckte inte att det stämde heller. Dessutom är burmagenen extremt ovanlig på huskatter (katter utan stamtavla). Titta här vilka sötnosar de är vid fyra veckor (den första ungen är en hona och jag är osäker på om hon är röd eller creme):

Jag ställde frågan i Facebookgrupp om kattgenetik (Cat genetics), och fick direkt svaret som jag egentligen "borde" ha kommit på själv: feberpäls. Feberpäls innebär att kattungar föds mer eller mindre vita eller med vita fläckar i pälsen och senare när pälsen byts ut så får de sin "riktiga" färg.

Orsaken tros vara att mamman har haft någon infektion under dräktigheten, som man oftast inte har märkt av. Jag vet ännu inte om just de här kattungarna kommer att få ännu mörkare färger eller inte, men det ska bli intressant att följa dem!

Jag har haft 14 kullar och en med feberpäls, det var E-kullen. Där var det en unge som nästan helt saknade färg, och en som hade lite ljusa fläckar. När jag skulle skicka in registreringsansökan för att få stamtavlorna (tror det var runt 4-5 veckors ålder) fick jag gissa mönster på en av kattungarna - och jag gissade fel!

Vad jag vet så finns det inga kända hälsorisker för kattungar som föds med feberpäls eller deras mamma, (så länge de är pigga och äter bra). Så det är bara att njuta av att uppleva hur kattungarna successivt ändrar färg. Vid flytten vid 12 veckor brukar de vara fullt utfärgade precis som vanliga kattungar.

Vem är jag?

Var med och rösta!

Du som läser min blogg, vilken katt-kategori tillhör du?
 Jag äger ingen katt, och vill inte ha någon katt.
 Jag äger ingen katt, men skulle vilja ha katt.
 Jag äger minst en katt, men ingen raskatt (raskatt = stamtavla).
 Jag äger minst en raskatt med stamtavla, dock ej sibirisk katt eller neva masquerade.
 Jag äger minst en sibirisk katt eller neva masquerade med stamtavla.

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

162 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se