På söndag kommer flera hoppfulla allergitestare hem till fodervärden för att testa sin allergi. Då tror jag att Janis kommer att få sin nya familj. Jag har även flera intressenter till K-kullen, men dem får man inte hälsa på förrän de fyller 5 veckor. Jag funderar lite på fördelar och nackdelar med att behålla Kat Kiss Kajsa hos fodervärd, men troligen blir det så till slut.

Framtidsplaner: just nu lutar det åt att jag kommer att anlita en hankatt som heter Zaribs Zorba för att para med Helga och Caelyn. Helga kommer troligtvis att paras i februari och Caelyn senare till våren om allt går enligt planerna.

130 personer har varit med i min bloggomröstning för hur många kattungar som skulle födas i min uppfödning under 2014. Så här fördelades resultatet:

Ingen:       7,7%

1-5:          14,6%

6-10:        26,2%

11-15:      32,3%

16-20:      11,5%

fler än 20:  7,7%

En normalfördelningskurva, nästan! Och vem hade rätt? Under år 2014 föddes I-, J- och K-kullen. I-kullen bestod av 4 ungar, men en fick tyvärr avlivas på grund av lunginflammation, J-kullen bestod av 5 ungar och K-kullen av 3. Sammanlagt 12 kattungar. De som röstade på 11-15 ungar hade alltså rätt, och det var också den gruppen som flest hade röstat på. Nu är det dags för mig att lägga in en ny omröstning, har ännu inte bestämt vad det ska bli.

För att fota en kattkull behöver ni vara fyra personer: en fotograf och tre assistenter. Leta reda på en lämplig fåtölj. Assistenterna håller i kattungarna så att de är bredvid varandra med ansiktet vänt framåt.

Räkna till tre. På tre släpper alla taget samtidigt och flyttar på sina händer.

Det gäller att få alla ungar att kolla åt samma håll och att få alla att synas...

Fånga upp de kattungar som börjar springa iväg.

Alla assistenter måste hjälpa till.

Bort med händerna och fota igen! Låt ingen kattunge slippa undan!

Som sagt: alla ska vara med samtidigt. Försök igen genom att trumma med händerna mot stolsryggen!

Funkar ju riktigt bra. Förutom att en unge saknas.

Nu är alla där, plus ett par människohänder.

En kattunge försöker fly.

Nära skjuter ingen hare. Försök igen!

Suck! En unge tittar bort igen. Alla assistenter står bakom fotografen och gör konstiga ljud.

 YESSSSSSSS!!!!!! ÄNTLIGEN!!!!!! Skam den som ger sig. 

Jag ska kalla J-kullen för musikkullen bara för att alla har namn som jag associerar till musik. Gissa hur!

Längst ner mot kameran ser ni Janis Jam. I raden ovanför från vänster har vi svart-vita Jolene Jet Set, Joanie Jive, Julian Juniper, och bakom dem Jessie Jes.

Ett tag var jag lite inne på att behålla Janis också om det inte skulle bli någon hona i K-kullen, men nu har jag bestämt mig för att Janis är till salu, så den första seriösa intressenten som visar intresse får tinga henne. Om lilla Kajsa från K-kullen inte har någon defekt eller liknande så behåller jag henne hos fodervärd. Här en bild på Janis, som alltså är till salu:

Jag är förstås helt kär i kattungarna redan, men La Minelle litar inte på att jag klarar av att hantera hennes ungar utan att skada dem, så hon vakar över dem som en hök. När jag försökte flytta ungarna till bolådan som jag alltid brukar göra så kom hon och försökte dra dem ur min hand, så hon fick förstås som hon ville, men jag lyckades i alla fall ta bort de blodiga handdukarna.

Jag har tittat lite på ungarna igen och en sak som är väldigt gullig är att Kastor verkar ha en fläck med rosa på nosspegeln, medan resten av nosen är tegelfärgad. Katter med vitfläck över nosen brukar ha rosa nosspegel, men på honom verkar bara en pytteliten del av av nosen vara vitfläck, vilket är ovanligt. Jag tror han blir en riktig charmör. Färgen är svartsilvertigre' med vitt.

Jag var även nyfiken på att se Kajsas mage, och upptäckte att hon har en liten vit fläck på magen och en annan på bröstet. Dessutom varsin liten vit fläck på varje tass och en på hakan. Lille Kevin känns som en klar bruntigre'. Han är otroligt söt. Ja, vad kan jag säga? Jag är KÄR!

Alla tre kattungar ser ut att må bra. De vägde mellan 92-102 gram vid födseln, Kastor var tyngst. De äter nu så mycket de bara kan för att växa ordentligt och få i sig den nyttiga råmjölken. Kastors päls är lite vågig och han har lite vitt på nosen:

Kevin spann faktiskt lite grann alldeles nyss:

Kajsa har fått sitt namn efter vår fina röda huskatt med samma namn. Hennes teckning är otroligt lik Diva från D-kullen, men de är inte släkt. En bra sak med Kajsa är att hon är väldigt lätt att färgbestämma. Ingen "dålig smoke" eller brunaktiga nyanser så långt ögat når, utan hon är helt korpsvart med vita, nästan helt symmetriska tecken. Sånt är jättebra för en katt som kanske ska bli utställningskatt. Men en svart utställningskatt kan man tänka på att inte låta den vara ute i solen för mycket på sommaren, för då bleks pälsen. Det är även viktigt att ge mat av hög kvalitet till en svart katt så att det finns tillräckligt med näring så att det svarta pigmentet kan komma till sin rätt. Här är Kajsa tillsammans med Kevin:

"Här finns inget att se", säger La Minelle:

Efter en lång natt utan den minsta sömn känns det skönt att allt har gått bra. Jag tror nog inte att det föds någon fler kattunge, så jag vill hälsa K-kullen välkomna till världen:
Kat Kiss Kajsa, svart-vit hona (stannar troligen hos fodervärd)
Kitty-Korner Kevin, brunmönstrad hane
Kastor Kestrel, svartsilvermönstrad-vit hane

Svartsilvermönstrad med vitt: Kastor.