Idag har jag skrivit ut försäljningsavtalen som köparna skriver på när kattungarna flyttar samt gjort i ordning kattungepaketen som de får med sig hem. Nu när jag har haft tre kullar på relativt kort tid så märker jag att det är en hel del administration med att föda upp katter. Men det är roligt. Jag älskar att vara kattuppfödare för att:

• Man får uppleva miraklet när nya små kattindivider kommer till världen.
• Man får följa de ljuvliga kattungarnas utveckling ända från start.
• Man får titta på och gosa med söta och härliga kattungar ofta, riktigt ofta.   
• Man får följa katternas utveckling under flera generationer.
• Man får lära sig en massa saker om hälsa, sjukdomar, genetik och beteende, och jag har dessutom den stora förmånen att få dela med mig av dessa kunskaper till andra via min blogg. Jag ser mig själv lite som en ambassadör för svenska katters välbefinnande.
• Man får lära känna en massa fantastiska människor, som alla är kattvänner.
• Man får driva uppfödningen efter eget huvud, fatta egna beslut och göra upp egna planer. Man får bestämma vilka katter som är lämpligast att gå vidare i avel och vilka inköp och investeringar man vill göra i sin avelsverksamhet. Med åren lär man sig att förfina och utveckla de kriterier man har för vilka egenskaper man vill föra vidare till nästa generation. Man utvecklas och mognar med sina erfarenheter, både i med- och i motgång.
• Man får vara med och dela glädjen som de nya ägarna upplever med sin nya familjemedlem.
• Man får vara med som stöd även när katter man har fött upp drabbas av sjukdom eller död.

Idag har jag varit hos veterinären med sex hemmavarande katter för vaccination. Man ska årligen vaccinera sin katt, även sin innekatt, mot kattpest och kattsnuva. Dessa är allvarliga sjukdomar som lätt kan förebyggas genom vaccination. För att få ta med en katt till utställningar så måste katten ha ett giltigt vaccinationsintyg. Alla kattuppfödare inom SVERAK säljer sina katter vaccinerade, chipmärkta och besiktigade av en veterinär.

Till er som tingat katt ur K-kullen: Ni får nu gärna hämta era katter på lördag den 7:e om ni vill, för mina planer för den dagen är ändrade. Bara att höra av er och boka tid!

Elton:

Cornelia:

Mamma La Minelle:

Baby Kevin:

Baby Kastor:

Baby Kajsa:

Helga fick stanna hemma:

Kullbilder:

Fotografer: Mattias Bergquist och Moa Nilsson. 

Den jättefina kissen Masha i den här filmen är hemlös och bor i en trappuppgång precis som vissa av våra svenska huskatter. Skulle någon ta med henne till en utställning och lyckas få henne godkänd som sibirisk raskatt så skulle de kunna avla på katten och sälja kattungarna dyrt till utländska sibiruppfödare. Dock vet jag inte hur lätt det är nuförtiden att registrera en rysk bondkatt som sibir. Men med tanke på just den här kattens kärleksfulla personlighet så tycker jag att hon skulle bidra till rasen på ett positivt sätt. Filmen säger något om sättet man idag behandlar "sibiriska hemlösa huskatter" och om hur olika vi människor kan se på raskatter och så kallade bondkatter (huskatter). Det säger förstås också något om hur tufft många människor har det i Ryssland idag.

Det finns en del likheter mellan den sibiriska kattrasen och rasen europé. Båda dessa raser är så kallade "naturliga raser", som från början varit bondkatter som folk inte brytt sig särskilt mycket om. Långhåriga ryska bondkatter har sedan mycket lång tid tillbaka kallats för "sibiriska katter". Sedan bestämde sig några uppfödare i Ryssland på 80-talet för att registrera den sibiriska katten som en ny ras och nuförtiden är den sibiriska rasen en av Sveriges populäraste raser, mycket tack vare dess allergivänlighet. Framgångsrika ryska uppfödare kan idag sälja sina katter dyrt, riktigt dyrt. En liknande utveckling har rasen europé haft. Där tog man några svenska bondkatter och skapade en ny registrerad ras år 1946. Men till skillnad från sibben så är europén tyvärr väldigt ovanlig som ras idag, och det har förstås även gjort att våra svenska huskatter fortfarande har väldigt låg status. Jag beundrar uppfödare av rasen europé, därför att folk som ser dem tycker att de "bara" ser ut som deras katt hemma, och få förstår varför de ska lägga pengar på att köpa en sådan katt. Men tänk på att det var - och är - precis samma sak med den sibiriska rasen! En bild av europékattungar som jag lånade från Lusali's uppfödning: 

I Miss Emmi's-världen händer det saker snabbt ibland. Det senaste är att mina hamsteravelsplaner har ändrat sig lite. Jag har nämligen hittat en liten guldklimp i form av en hamsterkille vid namn Bamse (eller Bamsä som hans yngsta matte skriver). Det var hans matte som hörde av sig och berättade om honom. Då Bamse är två år gammal nu, och hamstrar inte brukar leva så mycket längre, så vill jag försöka passa på att para honom med Fluffapuffa medan han lever. Parningen är planerad till början av mars. Bamse är en black silver pearl-långhårskille som är en mycket fin representant för sin art: han väger 220 gram och har riktigt lång stilig päls. Han är även sådär lugn och go som jag vill att hamstrar ska vara. Så Adrian får vänta lite med att dejta.

Förväntade färger  på ungarna om hans släktträd och min färgbestämning stämmer:

honor: gula, brunörade gula, silver pearl, brunörade silver pearl, rost sköldpadd, normalfärgade sköldpadd, silvergrå sköldpadd, brunörade silvergrå sköldpadd. Det finns 67% chans att Fluffapuffa är bärare av svart och i så fall blir runt 50% av honungarna svartbaserade sköldpaddor. Det finns en 67%-ig chans att Fluffapuffa är bärare av creme och i så fall blir 25% av honungarna cremebaserade sköldpaddor.

hanar: gula, brunörade gula, silver pearl, brunörade silver pearl, rost, normalfärgade, silvergrå, brunörade silvergrå. Det finns 67% chans att Fluffapuffa är bärare av svart och i så fall blir runt 50% av hanungarna svartbaserade. Det finns en 67%-ig chans att Fluffapuffa är bärare av creme och i så fall blir 25% av hanungarna cremebaserade.

Med andra ord: kullen kommer att bli SVÅR att färgbestämma!   

Här är kronprinsessan Fluffapuffa:

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen för dem som inte är så insatta i vad olika kattfärger heter formellt bland "kattkunniga", men som gärna vill veta vad det blir för färger på ungarna om man parar två katter. Läsaren kanske också vill lära sig lite om grunderna i färggenetik, fast på ett enkelt sätt. Som den pedagog jag är kom jag på idén att man kan göra ett system med ett antal frågor som ska besvaras och samtidigt kan man kolla på olika kattbilder och lära sig vad färgerna heter. Detta inlägg har blivit ett populärt inlägg på bloggen som många hittar när de googlar. Idag har jag varit inne och gjort några småjusteringar i inlägget. Klicka här för att läsa och lära!

Du får lära dig vad den här kattens färg kallas om du klickar här.   

Och inte nog med att de är söta: idag åt Kajsa våtfoder självmant för första gången!

För ett tag sedan fick jag den här rapporten från Jolenes familj: