Miss Emmi's sibiriska katter

Inlägg publicerade under kategorin Avel och genetik

ANNONS
Av Emelie - Tisdag 13 juni 17:00

                             

ANNONS
Av Emelie - Onsdag 31 maj 16:56

               

Av Emelie - 23 oktober 2016 12:59

Trots att jag egentligen inte har så mycket energi för tillfället, så lyckades jag med familjens hjälp ta mig till Växjö igår för att träffa Idas och Christophers lilla kull med tre fina sibbetjejer. Det är två svartsilverspotted (den ena jätteljus, den andra ganska mörk) och en brunspotted-vit. De planerar att behålla en av ungarna som avelshona, och vi pratade om att det vore vettigt att välja en stor tjej, eftersom Jessie är lite liten. Jag blev helt kär i de små underbaringarna, och fick än en gång bekräftat för mig själv att kattuppfödning är "min grej".   Mamman är Jessie Jes från min J-kull, och pappan Lillagårdens Timotej. Jag passade på att ge råd och tips till de nyblivna uppfödarna när jag ändå var där, och tog typ hundra bilder, de bästa kan ni se här nedan:

                   

Av Emelie - 27 september 2016 01:34

Jag har aldrig haft så många idoler i mitt liv, men en av de människor jag ser upp till är grundaren av sajten Messybeast, Sarah Hartwell. Messybeast är nog den mest omfattande källan till kattinformation jag någonsin kommit i kontakt med, här handlar det om en person som ägnat år av sitt liv åt att omsorgsfullt dokumentera och samla information om katter, utan baktanken att hon ska tjäna pengar på det. Framför allt är hennes sida en outsinlig källa till spännande information om kattgenetik, något som jag alltid varit intresserad av. När jag upptäckte att Sarah Hartwell är medlem i samma kattgenetikgrupp som jag på Facebook så blev jag lite "starstruck", men när hon lade in bilder på en av mina avkommor på en genetiksida om "bimetallic siberians", och dessutom citerade mig, så blev jag förstås jätteglad och stolt!  


Stort tack till Iggys snälla ägare i Falköping, för att jag fick publicera bilder på Iggy!   


Klicka här för att läsa texten och se bilderna!  


Här nedan ser ni en bild på Miss Emmi's Iggy Innocent när han var lite yngre. Man ser tydligt hans "bimetallic" färg:

 


Av Emelie - 3 augusti 2016 19:43

I början av år 2017 är det tänkt att min underbara kattjej Miss Emmi's Lova Lotus ska para med fantastiska killen Hinikas Idefix. Jag hoppas och tror det blir friska, snygga och supertrevliga kattungar!


Lova, som vi hälsade på idag, är väldigt lika sin mamma La Minelle:

         

Idefix är fortfarande en väldigt lovande kattunge med supertemperament:

     

Jag har mycket höga förväntningar på denna kull, som blir min O-kull! Visst är de lite lika varandra?




Av Emelie - 25 juni 2016 17:12

Här är några fler frågor från den nya uppfödaren som tog kontakt med mig för ett tag sedan:


1. Varför ärver inte hanarna färg från sin mamma & honorna inte från sin pappa? gäller det även med andra saker än färger?

Svar: För att förstå detta behöver man lära sig om grundläggande genetik. All information om hur en levande varelse ser ut och fungerar finns i generna. Man kan säga att generna är ett jättestort bibliotek med information om massor av olika funktioner i kroppen. Dessa funktioner påverkar förstås både utseende, hälsa och personlighet. Generna är samlade i jättestora grupper som kallas kromosomer. Katter har 78 kromosomer, medan människkor har 46. Kromosomerna förekommer alltid i par, vilket betyder att det alltid finns två stycken av samma gen. Generna i ett par kan antingen vara likadana (homozygota) eller olika (heterozygota). I varje genpar så kommer den ena kromosomen från mamman och den andra från pappan.


Ett par av kromosomerna skiljer sig från de andra, det är könskromosomerna. Könskromosomerna avgör om katten blir en hona eller en hane. Får den XX blir den en hona, får den XY blir den en hane. Från mamman får kattungen alltid ett X, medan den kan få antingen ett X eller ett Y från pappan. Därför kan man säga att det är pappans könsceller som avgör vilket kön kattungen får. Generna hos en individ kommer alltså till hälften från mamman och till hälften från pappan. Generna i ett sådant par kan exempelvis tala om hur pälslängden på katten ska vara: lång eller kort. Om katten har två gener i sitt genpar som kodar får kort päls så blir pälsen kort. Har den två som kodar för lång päls så blir den lång. Har den en som kodar för kort och en som kodar för lång päls (alltså heterozygot) så blir pälsen kort. Detta beror på att genen för kort päls är dominant över genen för lång päls, därför kommer genen för lång päls inte till uttryck när det finns en av varje sort i detta genpar.


Generna för kort eller lång päls sitter på någon av de 76 kromosomer som inte är könskromosomer. När det däremot gäller genen som avgör om katten blir röd eller icke-röd, så sitter den på könskromosomen som kallas X-kromosomen. Det gör att den blir lite speciell. Eftersom honor har XX och hanar XY, så blir nedärvningen av den röda färgen annorlunda än nedärvningen av andra färger och egenskaper. Den kallas därför könsbunden. När jag skriver att hankattungar alltid ärver sin grundfärg av sin mamma, så menar jag just den könsbundna nedärvningen, den som talar om om katten blir röd eller inte. Detta beror på att hanen bara har en X-kromosom och den får han från sin mamma. Och att honan ärver den ena X-kromosomen från sin mamma och den andra från sin pappa, vilket kan ge upphov till honkatter som har både röd och svart färg, så kallade sköldpaddsfärgade katter. När det gäller alla andra utseendegener hos katter så ärvs de som vanligt, alltså inte könsbundet. 


Hur går då den vanliga nedärvningen till? Om vi tar genen för lång eller kort päls som ett exempel så vet vi att var och en av föräldrarna har ett par gener som bestämmer just detta. Om vi kallar genen för kort päls L och genen för lång päls l, så kan en förälder alltså ha LL, Ll eller ll på denna genplats. Om vi säger att vi har två föräldrar som båda är korthåriga, men bärare av lång päls. Vad händer då med kattungarna? Varje kattunge kan ärva antingen genen för lång päls eller genen för kort päls från var och en av sina föräldrar. Det är slumpen som avgör vilket av de två anlagen som de ärver. Det är lika stor chans att de ska ärva den långhåriga genen eller den korthåriga genen från var och en av sina föräldrar. De flesta av kattungarna kommer därför att få en långhårig gen och en korthårig gen: Ll, precis som sina föräldrar. Men i några fall kommer slumpen att göra att de råkar ärva en långhårig gen från båda sina föräldrar, ll. I de fallen kommer kattungarna att bli långhåriga, trots att båda föräldrarna är korthåriga. Genen för långhår är recessiv, och för att en katt ska bli långhårig så måste båda föräldrarna bära den genen, annars kan kattungen aldrig bli långhårig. Om man parar två långhåriga katter däremot, så kan ungarna bara bli långhåriga. Båda föräldrarna har ju genotypen ll, och då kan de bara föra vidare den långhåriga genen till sin avkomma.



2. Hur lång tid anser du att det tar från "rookie" tills att man är så pass fullfjädrad att man kan kalla sig för en "riktig" uppfödare? Hur mycket måste man kunna och hur mycket erfarenheter ska man ha?


Svar: Det finns ingen regel för när man kan kalla sig en riktig uppfödare. Per definition är alla honkattägare vars hona får en kull uppfödare, alltså även en huskattägare som låter bli att kastrera sin utekatt och den blir dräktig. Men sen är det en annan sak hur mycket kunskaper man behöver innan man kan ta sin första kull, och där skiljer vi människor oss åt väldigt mycket. Jag och många andra uppfödare tycker att ju mer man har läst på innan man får sin första kull desto bättre. Då är man mer förberedd om något oförutsett skulle hända exempelvis. Det blir också roligare tycker jag när man vet så mycket som möjligt om uppfödning innan man parar för första gången. Men sen finns det såklart saker som man behöver uppleva i verkligheten innan man verkligen får en förståelse för dem, det räcker inte att ha läst om dem i en bok. 


3. Kan man ställa ut två olika raser på en och samma utställning?

Svar: Ja det kan man. 


4. Hur funkar det på en utställning? måste man hålla koll på allting själv eller ropas de ut nånting?

Svar: Nej, det ropas inte ut, utan man behöver kolla i utställningskatalogen vilken domare som dömer ens katt, och sen får man hålla koll på när det börjar bli dags. Varje katt brukar ha ett nummer, och när ens nummer kommer upp på en bur vid domaren så är det dags att hämta sin katt och sätta i den i buren. Om man är nybörjare så är det bra att fråga de andra utställarna, de brukar oftast gärna hjälpa till.


5. Vilken klass tävlar en 8 årig honkatt i?


Svar: En 8-årig honkatt som aldrig förut varit på utställning tävlar i klass 9 om hon är okastrerad och 10 om hon är kastrerad. 

På en del utställningar finns en klass som heter 15 a. Den kallas seniorklass och är för katter i åldern 7-10 år. Du kan anmäla en hona till båda klasserna på samma utställning.


6. Hur många katter tycker du att man max kan/ska ha hemma? beror ju såklart på storleken på boendet osv men finns det nån "moralisk" gräns enligt dig?

Svar: Om du frågar en kattkunnig veterinär, så skulle de säga att man inte ska ha fler än 5-6 katter hemma på grund av infektionsrisken. Katter är från början ensamdjur och har inte så starkt immunförsvar när det gäller smittor från andra katter. Men det finns även andra viktiga anledningar till att man inte ska ha för många katter hemma. Den viktigaste tycker jag är att risken för konflikter ökar ju fler katter man har. Visserligen är raskatter avlade för att passa bra ihop med andra katter, men det kan skilja mycket mellan individer hur bra det går. Katter kan även bli väldigt stressade av att leva tätt inpå andra katter, ibland utan att vi som ägare förstår det. Särskilt när man ha en kull med kattungar så kan det uppstå konflikter när mamman vill försvara ungarna från de andra katterna. (Å andra sidan så är det ofta bättre för någon som arbetar heltid och vill ha sällskapskatter att skaffa två kastrerade raskatter i stället för en, då de kan hålla varandra sällskap. Men då talar vi inte om avelskatter.)


Min erfarenhet är att ju mer man som uppfödare kan hålla nere antalet katter i hemmet desto bättre för katterna. Själv har jag just nu endast två katter hemma. De bästa sätten att hålla nere antalet katter som uppfödare är enligt min uppfattning dels att omplacera katter som inte längre används i avel till nya hem, och dels att samarbeta med fodervärdar, så att katterna bor hemma hos dem. Lycka till! 


Ps. Jag rekommenderar dig att gå med i gruppen SVERAK-medlemmar på Facebook, om du inte redan är medlem där. Där finns väldigt mycket att läsa, och där kan man se att kattuppfödare ofta tänker olika.

Vem är jag?

Var med och rösta!

Otis fodervärd funderar på att köpa Otis, och hon ska fundera på saken fram till augusti. Tror du att Otis bor kvar hos fodervärden tillsammans med sin mamma Lova Lotus och hunden Chester eller tror du att han flyttar?
 Bor kvar
 Flyttar

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

163 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se