Jo, Evora blev CHAMPION idag, och Lisen befinner sig i ett välsignat tillstånd. Jag känner fosterrörelser ibland när jag håller händerna på hennes mage. Hurra, hurra! Jag längtar verkligen megamycket efter dessa små bebisar!

Evora var väldigt stressad på utställningen och hon slog volter för att försöka komma ut och para sig med någon villig hane, så nu bestämmer jag att hon inte ska behöva utstå några fler utställningar i fortsättningen. Jag har förresten själv lite svårt att klara av utställningar, så jag ska inte ställa ut så ofta, blir alldeles för nervös och stressad för mitt eget bästa. (H tycker att jag blir sur.) Och titta på mig nu: sitter uppe och bloggar för att jag inte kan somna efter all anspänning! Människor med klena nerver borde inte gå på kattutställningar!  ;-)

Jakten på avelshane går förresten vidare...ska bli intressant att se vem det blir till slut. Den som lever får se!

Har i helgen varit på besök på utställning i Umeå och träffat flera trevliga uppfödare som jag tidigare bara kände till genom deras hemsidor. Evora är lite halvlöpig hemma i Göteborg och vi ska testa kattmynta-thé för att se om det har effekt. Vi tror hela tiden att hon ska börja löpa på riktigt, men så avstannar det...enda gången hon verkligen löpte så hade vi inte gjort HCM-testet ännu....men jag tror att allt händer när det ska hända. Under tiden jag väntar så har jag börjat drömma om ett vackert akvariu för att på så vis förverkliga en annan gammal dröm....

Igår var vi på vår andra kattutställning, denna gång en ganska liten utställning i Mölndal med bara halvlånghårskatter och huskatter. Jag var lite stressad och nervös som vanligt, men det var kul att träffa andra utställare och det gick bra för båda tjejerna; Lisen fick Ex 1 och Evora fick CAC och blev BIV (bäst i variant)! En efterlysning: I. i Uddevalla, kan du vara snäll och maila foton från utställningen till mig om det blev några, jag glömde min kamera! Min nya ryska kompis V. kom också dit och kollade. Hon älskade alla stora hanar, så nu hoppas vi att det i Evoras första kull ska finnas en riktigt stor hane åt henne!

Det börjar faktiskt bli mer och mer verkligt med en parning nu, och Evora löper för allra första gången idag! Jag är jätteglad, trots att hon jamar hela tiden och H. har svårt att sova på natten! När tiden är inne ska det bli en kull med Yakov hoppas vi! Onofre i Spanien har förresten precis fått en kull nya kattungar med samma föräldrar som Evora! Fyra små ungar blev det, och jag väntar på bilder!

Senare på kvällen var vi på 40-årsfest hos H. Miljömedveten som hon är hade hon sagt att hon gärna önskade sig second hand-saker. Så när vi kom dit hade vi med oss ett superstort paket fullt av avlagda, men fina, böcker, CD-skivor och kläder. Hon blev förvånad och glad, och jag fick chansen att rensa in mina lådor och skåp!

I helgen har vi varit på vår första utställning och nu är vi helt utpumpade! På lördagen var det sibirspecial med den speciellt inbjudna ryska domaren Olga Sisova. Här är några bilder från vår bur och på Olgas bedömning.

Nästa helg är det dags för vår första kattutställning (i Kungälv)! Undrar hur man ska orka vara där från morgon till kväll i två dagar? Och vad kommer Lisen och Evora att tycka om att vara där? Jag är inte så orolig för Lisen, men Evora kommer nog att vara passiv och rädd. Jag ser fram emot att få se hur det går till på en utställning och att träffa andra uppfödare, som jag än så länge bara känner till via deras hemsidor!

Susanne, som vi köpte Lisen av, kommer att vara där och ställa ut Lisen och två honor till från samma kull i kullklassen. Ägarna till dessa honor är också uppfödare, så de kommer att vara med på utställningen i vilket fall som helst. Det är jättesvårt att bli antagen till utställningar, så jag hade en himla tur som kom med.

De senaste dagarna har jag fått en insikt: Herregud, de 10 första katterna som kom till Sverige för 7 år sedan finns med i kanske 90% av alla svenska katters stamtavla! Jag insåg då att det är bra för rasen att jag tagit in nya gener till Sverige i form av vår vackra Evora! Och att rasens hälsa på lång sikt är hundra gånger viktigare än rastypiskheten på kort sikt.

Det är många andra som tänker i de här banorna i Sverige, och jag känner att ju mer jag lär mig, desto mer vill jag vara med om det här äventyret som det är att bygga upp en ras från början!

Det finns bara ett litet problem:Jag skulle vilja ha många fler katter än det finns plats för här hemma. Just nu har vi tre, varav en är Kajsa, dvs inte en avelskatt. Jag skulle vilja ha fem. De skulle få plats, men Kajsa skulle inte bli glad och inte H eller Lilla Lo heller.

Det är jag mot världen, som vanligt.  :-)