Inlägg publicerade under kategorin Lisen - min avelshona
Jag såg just att Lisens viktuppgång är precis lika stor som förra gången, så nu gissar jag att det blir 6 kattungar! (Med en felmarginal på 2 kattungar eller nåt).
Var med och rösta i den nya omröstningen!
Lisen har redan gått upp 400 gram, så jag tror att det blir en stoooor kull. Hoppas bara att allt kommer att gå bra, tur att det inte är hennes första kull!
"Vill oxå komma och hälsa på och titta på de små blivande godingarna :D"
Mitt svar: Självklart får du det! Jag ska försöka inrätta speciella "besökstider" så småningom, då alla som vill får komma! Lisen har förresten gått upp 200 gram nu, så det ska bli jättespännande att se vilka små sötnosar som gömmer sig därinne i magen!
"Då hoppas jag det blir en Lisen-kisse-bäbis till mig:O))) hoppas på vitt ansikte med rosa nos som Lisen. Kan det bli det??"
Mitt svar: Ja, det kan bli en kattunge med vitt runt nosen, men eftersom ingen av Lisens ungar från tidigare kullar har fått rosa nos och vitt runt nosen, utan bara vita hakor, så är väl chansen inte så jättestor.
Namn: S*Sneschinka Lidiya, kallas Lisen
Färg: svart tigré med vitt
Född: 3 juni 2007
Föräldrar: S*Kasian Dostoyanie Sibiri och Edelweiss Fortuna (båda födda i Ryssland)
Ras: sibirisk katt
Blodgrupp: A
Recessiva färggener:
I Lisens nästa kull blir troligen alla kattungarna svartmönstrade med eller utan vitt, men en pyttelisten chans finns det att någon kattunge blir blåmönstrad. Ungarna borde kunna bli både spotted och tigré, men kanske även tabby.
Lisen, som numera innehar drottningpositionen i vårt hem, har hittills fått två kullar: B-kullen och D-kullen. Båda gångerna visade Lisen att hon passar mycket bra som avelshona. Både löp, parning, dräktighet, förlossning och kattungeskötsel gick som en dans, och jag är väldigt nöjd med hur hennes ungar har utvecklats med tanke på rasstandarden. Hon har faktiskt den goda egenskapen att hennes ungar blir mer rastypiska än hon själv är! Vid båda förlossningarna blev jag lurad på så sätt att jag trodde att alla ungarna hade kommit, men sedan visade det sig att det fanns en unge kvar, som Lisen förlöste själv utan problem. Det har alltid varit lätt att hitta passande avelshanar till henne, eftersom båda hennes föräldrar är direktimporterade från Ryssland med nytt blod. Lisens farmor, Katerina, är en foundationkatt, vilket innebär att hon är en vanlig bondkatt från Ryssland som blivit godkänd som en sibirisk katt. Än så länge har ingen av Lisens ungar gått vidare i avel, men det finns en chans att Beata eller Billie kommer att användas i avel, vilket förstås vore spännande för mig.
Nästa gång Lisen får en kull så kommer pappan att bli Jasper, och den kombinationen har en ytterst låg inavelsgrad. Det betyder att risken för inavelsrelaterade problem är i stort sett obefintlig (inavelsgraden på 10 generationer är 0,566%, vilket kan jämföras med avelsrådets rekommendation att hålla avelsgraden under 3,12% på 4 generationer). Min förhoppning är att kombinationen Jasper/Lisen kommer att resultera i en kull friska, snygga och trevliga kattungar. Jag hoppas mycket på den kullen, och om det blir någon lovande hona så kommer jag troligtvis att behålla henne. Detta blir kanske Lisens sista kull innan hon kastreras, men det är inte bestämt säkert ännu.
Lisen, som fyller 3 år i sommar, är en lugn katt och trevlig katt, (även om också hon kan få sina "busryck" ibland, och hon var väldigt lekfull som kattunge). Hon är en sån där katt som inte gör så mycket väsen av sig, men som bara finns där och sprider trevnad omkring sig. Hon har mycket "urkatt" i sig tycker jag det känns som, trots att hennes päls kanske inte direkt är av det vattenavstötande slaget. Däremot har hon sina instinkter i behåll och hon säger ifrån om någon kränker hennes revir, exempelvis kan busiga Lucida ibland ibland få sig en tillsägelse. Om hon hade möjlighet att vara utekatt på sommaren så skulle hon nog trivas med det, men nu nöjer hon sig med att gå i koppel i stället. Lisen har alltid haft lätt att anpassa sig till nya miljöer, vilket jag tycker tyder på ett stabilt och bra psyke.
Lisen älskar att gosa och "kattrampa" mig på bröstet och magen, men bara när hon själv vill. En liten egenhet hon har är att hon inte gillar att bli upplyft; då morrar hon. Detta är i sin tur en av anledningarna till att jag har valt att inte ställa ut Lisen mer på kattutställningar.
Lisen var den första sibiriska katt som flyttade hem till oss. Vi tingade visserligen Evora från Spanien först, men det dröjde så länge tills hon flyttade hit, så Lisen hann före.
Så här söt var Lisen som kattunge! Och jag min virrpanna, hade först bestämt mig för att tinga hennes syster Alicia, men sedan kände jag att det var Lisen som var min katt, så då ändrade jag mig! Vi köpte Lisen från en uppfödare som bor utanför Borås, så hon är faktiskt den katt som vi har fått resa kortast sträcka för att hämta. Lisen har en jättefin rundad profil och en lång härlig päls. Hennes ögon är stora och uttrycksfulla och de vita fläckarna är symmetriskt placerade. Benen är korta, precis som de ska vara på en sibir. Hon lystrar till sitt namn när man ropar på henne.
Lisen går mest till mig när hon vill gosa, men när hon löper så duger även H. En gång när vi hade en kille här som skulle testa sin allergi, så blev Lisen väldigt förtjust i honom, och gick direkt och lade sig i hans knä, vilket hon inte brukar göra med främlingar.
Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag är väldigt nöjd med min första avelskatt och det kommer att kännas konstigt när hon går i "pension".
Nu är Lisen i löp och jag blir sugen på kattungar. Men på grund av att jag är en sådan ansvarsfull uppfödare så ska jag inte para Lisen ännu. Det handlar om HCM-risken förstås. Ju längre man väntar med att para första gången, desto senare kan man HCM-testa och desto mindre är risken för att avelskatterna kommer att utveckla HCM. Det är bäst att vänta tills Jasper har fyllt ett år, vilket han gör i maj. Med honkatter väntar man gärna ännu längre innan man parar första gången.
När Lisen löper så blir hon extra gosig, och det är med mig hon vill gosa. Hon kommer upp i knät och vill bli klappad, och ibland står hon på mitt bröst och trampar frenetiskt med tassarna. Inte bara framtassarna, utan även baktassarna. Ibland "sparkar" hon med baktassarna, det ser rätt roligt ut. En annan egenhet är att hon brukar spreta med sina bakben rakt ut när man lyfter upp henne, det ser också lite komiskt ut. Hon rullar sig också intensivt och länge på golvet. Lucida tittar förundrat på: hon har aldrig sett Lisen bete sig så förut.
Den stora fördelen är i alla fall att Lisen inte jamar så högt och mycket när hon löper, vilket gör att vi aldrig har behövt ge henne p-piller. Bilden ovan är från när Lisen var dräktig med D-kullen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
|||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|