Jag tycker att kattungarna än så länge är väldigt lika sin mamma Lisen. Jag tror att flera av kattungarna kanske kommer att likna Beata:

...eller Daisy:

Lisen har nu vräkt i sig nästan en hel förpackning med våtfoder till lunch. Hon vågade hoppa ur lådan en pytteliten stund och under den tiden passade jag på att ta bort ett av lagren i bolådan. Kattungarna pep förstås och då kom Lisen springande tillbaka! Hon fick äta inne i lådan i stället.

Egentligen vill jag inte störa kullen och mamman nu när de är nyfödda, men jag kunde ändå inte låta bli att ta följande bilder:

På båda bilderna ovan så är det Elmo som är närmast kameran. Den man ser ansiktet på är Elton och mellan dem ser man lite av Ellas ljusa rygg.

Här är snygge Elton.

Hela kullen. Man ser att två av katterna till höger har bredare ränder - klassisk tabby!  Man ser även Ellas gråaktiga rygg. Nu ska kissarna få vara ifred en stund.

Lisen har druckit modersmjölksersättning två gånger nu, men hon har inte lämnat bolådan. Hon vet nog instinktivt att ungarnas chans att klara sig ökar om hon ligger där hela tiden. Stackars vilda katter, de har ingen som kommer med mat till dem när de ger di! Även om det kanske inte behövs, så gav jag lilla Ella lite mjölk ur en pytteliten spruta, för säkerhets skull. Inte lätt att konkurrera med alla syskon!

Lisen morrar så fort någon annan katt kommer i närheten, så de hålller sig borta.

Jag tror faktiskt att Elton också är tabbymönstrad! Vad gäller huvudformen, så tycker jag att kattungarna ser lovande ut hittills, men det är lite svårt att avgöra ännu. Elton ser i alla fall riktigt lovande ut tycker jag. Han har också en ganska varm färg i ansiktet och tydligt mönster på kroppen. En liten avelshane, kanske?

Ni undrar förstås vad feberpäls är. Det är när katten har lite gråaktig päls på vissa ställen, och det är inte helt ovanligt. Det växer bort med tiden. Man tror att det kan ha orsakats av en infektion under dräktigheten. Nu vet jag att det är Ella som har feberpäls, så nu behöver jag inte märka henne i fortsättningen. Samma sak med Elvis, han går att känna igen på sin vita svanstipp. Och så har vi ju tabbykissarna förstås! Men vad lustigt att alla utom en blev vitfläckiga!

En av kattungarna kan redan spinna, men jag vet inte vilken! Det har jag aldrig varit med om förut! De brukar lära sig spinna när de är så där tre veckor eller så. Emmilou ser nästan ut att bli klassisk tabby. Det har jag aldrig varit med om förut, spännande! (Och jag hade inte ens tänkt på att det kunde bli det mönstret heller, men Lisens mamma är ju tabby, så hon måste vara bärare. Jaspers morfar är också tabbymönstrad.)

Som vanligt har Lisen varit jätteduktig  och nu tror jag att alla kattungar har kommit. Det blev 6 stycken! Den sista var en hane, Exceptional Elvis. Han är mönstrad-vit med en vit liten svanstipp!

Just nu ligger några kattungar och diar, medan några fortfarande letar tutte. Jag har flyttat över Lisen och ungarna till bolådan. Lisen har fått våtfoder och verkar nu väldigt nöjd. Det blev ganska låga födelsevikter, men även de minsta verkar starka och pigga, så jag tror att de kommer att klara sig. Ella, den minsta med feberpäls, har redan hittat en tutte. Hon ser ut att vara den ljusaste och mest goldenaktiga i kullen. Så här såg vikterna ut:

Elmo: 78 gram

Ella: 61 gram

Esther: 65 gram

Emmilou: 71 gram

Elton: 69 gram

Elvis: 68 gram

Jag önskar att jag vore lika cool som Lisen. Hon ligger bara lugnt och sover och stressar inte upp sig med tankar som "när ska kattungarna komma"? Och "tänk om vi måste göra kejsarsnitt". Jag går omkring här hemma som en osalig ande och har svårt att slappna av. Håller på och räknar dagar i min kalender och får olika svar på när man ska kontakta veterinär. I Pawpedskursen säger de i alla fall dag 68 och det är dag 66 idag. Det känns ungefär som när man laddar inför en tenta på universitetet, men skillnaden är att jag inte vet när "tentan" ska göras!

Jag har nu bestämt mig för att ringa veterinären i morgon, om inget har hänt då. Får försöka sysselsätta mig med något annat så länge. Lisen är i alla fall helt lugn, vilket enligt Pawpedskursen är ett gott tecken.

På västerbottniska finns ett bra uttryck som passar bra idag: "övervänt". Det betyder att man känner att man har väntat för länge.

Det har aldrig hänt förut att någon av mina honor har gått över tiden, så nu har jag ställt frågan på forumet: hur länge kan man vänta innan man måste kontakta veterinär? Bilder på Lisens gigantiska mage: