Så här ser Evoras mage ut idag när det är två veckor kvar till förlossningen. (Den korta pälsen på magen beror på att jag har trimmat lite för att ungarna lättare ska kunna snutta.)

Som en jämförelse kan ni se på följande bild från den förra dräktigheten då hon hade ännu mindre päls på magen: http://emmisibirier.bloggagratis.se/2008/05/23/732888-sa-har-ser-evoras-mage-ut-nu/

Den gången hade hon 6 ungar i magen. Var med i min omröstning och gissa hur många ungar hon har i magen nu!

Evora går nu under smeknamnet "Tunnan". Hon är den gosigaste som finns när hon är dräktig: kommer och sätter sig i knät när jag sitter på toaletten, lägger sig på magen när jag precis har vaknat, eller lägger sig vid datortangenterna när jag sitter framför datorn. Spinner och trycker sig mot min hand när jag kliar henne. Och så fort jag går in i köket så tigger hon mat! Även när det redan finns mat i hennes skål... Ja, man kan inte annat än älska denna runda, fina krabat!

Evora ligger numera oftast på golvet när hon sover. Så har det varit vid tidigare dräktigheter också. Jag tänker så här: Det är minst risk för fostren då, för man riskerar inte att ramla ner och skada magen. Visst är naturen smart?

Precis som förra gången så är jag fascinerad av hur stor Evoras mage är trots att det är en månad kvar till förlossningen. Här är också en bild på när hon tigger falukorv vid matbordet! Evora och Lisen ser verkligen ut som Helan och Halvan nu när Lisen är så smal efter sin kull.

Jag tror faktiskt inte att jag har sett dessa filmer förut som Onofre visade på Säsks forum. Visst vill man gosa med henne! En sån pussunge. Jag hade så gärna velat träffa henne när hon var en kattunge, men hon var 8 månader när hon flyttade hem till oss.

http://www.youtube.com/watch?v=-wviKUyJG5s&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=ZmvAGHquN48&feature=related

Grattis Evora på 2-årsdagen!

Båda honkatterna har varit fenomenala på att först vara omtänksamma mammor och sedan släppa taget om sina ungar. Jag har inte märkt att de har sörjt, utan det är mest vi människor som förväntar sig att det ska bli jobbigt, men det blir det inte.

Första kvällen utan kattungar kom Evora och lade sig i både mitt och Hs knä som om hon ville kompensera för den långa tid som kattungarna hade fått uppmärksamheten. Så fort jag reste mig upp så hoppade hon ner från Hs knä och då blev jag påmind om hur hon egentligen är: hon är en manipulativ katt av sällan skådat slag. Går man in i köket så ställer hon sig alltid bredvid och tittar bedjande. Hjälper inte det så börjar hon rulla sig på rygg från sida till sida. Den katten måste vara konstant hungrig! Katterna har alltid tillgång till torrfoder, men detta beteende betyder att hon vill ha den andra maten, den godaste; våtfodret. Vi har stoiskt uthärdat och de får nu bara mjukmat på morgonen. När de sedan tigger på kvällen så ger jag dem ett annat sorts torrfoder och det äter de faktiskt. Lisen är fortfarande mager efter diandet, men nu ska hon väl äta upp sig rätt fort. Evora är tillbaka i sin matchvikt. Nu är de bättre kompisar igen, äntligen, och Lisen tar igen förlorad lektid.

Nu när kattungarna snart flyttar så får vi snart vänja oss vid att ha de lugnare igen. Så fort Evora börjar löpa igen så ska hon paras. Vilken hane det ska bli är oklart, kanske får jag dra lott.... ;-)  Det beror lite på när löpningen börjar, vår ekonomi, hur stora risker jag vågar ta, med mera. Några nytagna bilder på Lilla E!