Miss Emmi's sibiriska katter

Inlägg publicerade under kategorin E-kullen

Av Emelie - 7 juni 2010 16:07

Alldeles nyss såg jag Elvis tvätta sig själv med sin lilla söta tunga! Han kliade sig också lite med baktassen.

Av Emelie - 7 juni 2010 15:33

Kattungarna går upp cirka 10 gram per dag och de snuttar tutte mer eller mindre konstant. Duktiga Lisen ligger tålmodigt i lådan nästan jämt och jag förvånas över att man kan äta så ofta som de här kattungarna gör.


Nu är de riktigt runda och goa om magen och jag pussar dem så ofta jag kommer åt på ryggen. De är så varma och mjuka att hålla i, men jag undviker att störa dem för mycket annat än vid vägningen. Först när de fyller tre veckor så börjar den egentliga socialiseringsperioden, då kattungarna behöver vänjas vid människor för att bli trevliga sällskapskatter.


Det är fortfarande Elton som säger ifrån mest när han blir upplyft ur lådan, fast jag vet inte riktigt vad det kommer att betyda för hans framtida personlighet - kanske blir han en viljestark katt? Det blir spännande att se.

Av Emelie - 6 juni 2010 19:54

Tänk om jag skulle behålla Elton i stället för Esther.....  Lilla Lo vill förstås att vi ska behålla en hane, hon föredrar stora kraftiga katter. Skönt att jag har gott om tid att fundera på saken!

  

Av Emelie - 6 juni 2010 13:49

De två kattungar som visar upp sina prickiga magar är Emilio och Esther. Så himla sött!  

Idag väger Elton 205 gram och Ella 154 gram.

       

Jag och H var på Picknickfestivalen idag och firade nationaldagen. Det var mysigt! Ett band som hette Medina spelade medryckande musik. Tack och lov så känner jag att jag äntligen håller på att bli lite mer aktiv, i stället för att bara sitta här hemma framför datorn och uggla. Igår hade vi grillfest hemma och i förrgår var vi hemma hos Amandas fodervärd på 2-årskalas.

Av Emelie - 5 juni 2010 00:17

Elisabeth skriver: 

"Hej! Har en 9 månaders sibirier och tycker det är roligt att läsa allt möjligt jag hittar om rasen :) Vad är det som avgör om en katt blir sällskaps- eller avelskatt? Hur kan ni se det så tidigt? För mig ser alla kattungarna lika (söta) ut. Och vad innebär det att vara fodervärd? Vår lille kille skulle nog gilla sällskap i nya stora lägenheten... :)"

Mitt svar angående avel- eller sällskapskatt: Det är många olika saker jag tittar på när det gäller om en katt ska gå vidare i avel eller inte. När kattungarna är nyfödda så blir det förstås en del gissningar, som kanske inte stämmer när katten blir större. Men så här tänker jag:

1. En katt som har någon form av missbildning, eller som det kallas, "defekt", är aldrig lämplig för avel. Turligt nog har jag ännu inte upptäckt någon sådan katt i den här kullen, men jag håller koll.

2. En katt som behövt stödmatning för att överleva är inte heller lämpad för avel. I naturen skulle ju en sådan katt inte ha överlevt. I den här kullen så fick ju Ella lite stödmatning, och det är möjligt att hon hade klarat sig utan stödmatning också, men jag vågade inte chansa. För säkerhets skull väljer jag att inte sälja henne till avel.

3. Jag tittar lite på storleken och kraftigheten på katten, och det kan man till viss del se redan så här tidigt. En sibir ska ju vara medelstor till stor, så därför väljer jag gärna stora katter till avel. Här finns det alltså ytterligare ett minus för Ella, eftersom hon är minst i kullen. Däremot har Elton och Elmo en fördel för att de är störst.

4. Temperamentet är också jätteviktigt. Vi vill inte avla på katter som är rädda eller skygga. Det kan man förstås inte avgöra förrän kattungarna blir större.

5. När kattungarna är nyfödda så kan man se huvudformen ganska bra, och den brukar inte ändras så där jättemycket när katten blir äldre. Det jag vill ha är en bred huvudform, vilket flera av kattungarna i den här kullen har. En sak som jag tittar ganska mycket på är nospartiet, "boxen", jag vill inte att den ska vara för smal. Jag tittar även på proportionerna i ansiktet, jag vill att de ska se "sibiriska" ut.

6. När kattungarna är nyfödda så kan man faktiskt redan se hur stor bredd det är mellan ögonen. Jag vill ha en katt med ganska mycket bredd mellan ögonen. När ögonen öppnas så kan jag se ögonens storlek och form också. Jag vill ha stora, ovala, uttrycksfulla ögon.

7. När katten blir större så tittar jag på öronen. Det jag vill ha är ganska små öron som sitter lite brett isär. De ska inte vara för spetsiga och får gärna ha snygga "vildkattstofsar".

8. När katten blir lite större så tittar jag också på profilen. Nosen ska vara lite rundad i profil.

9. När katten blivit några veckor gammal så kollar jag på kroppen och benen: jag vill att de ska vara riktigt kraftiga, inte långa och smala.

10. Sedan tittar jag på färger och mönster. Jag gillar brunmönstrade katter som är varma i tonen, och i den här kullen finns ju två katter som är tabbymönstrade, vilket jag tycker är lite ovanligt och därför kul att ta vara på. Elton har en väldigt vacker kontrast mellan de ljusa och mörka partierna i pälsen, och de ljusa partierna är gyllene i färgen, dessutom är han tabby. Jag tycker även att han verkar brås mycket på sin vackra pappa, vilket jag gärna vill ta vara på. Flera plus där alltså.

Eftersom det finns fyra hanar i kullen och avelshanar inte är lika eftersökta som avelshonor, så kan man ställa större krav på hanarna än på honorna i kullen när det gäller vilka som ska gå till avel. Det är inte så troligt att fler än en hane ur kullen kommer att användas i avel, så även om Elmo också är stor och har bra bredd i ansiktet, så kanske han ändå inte får gå i avel, men det beror förstås på den som köper honom. Som det ser ut nu så vill jag helst att Elton ska användas i avel, om jag måste välja en hane. Elvis har en nackdel i sitt pälsmönster som jag ser tydligt redan nu: hans svanstipp är vit, vilket är en nackdel på utställningar. Därför är han en typisk sällskapskatt.

Ett förtydligande: En katt är ju en precis lika bra sällskapskatt oavsett hur stor den är eller vilken färg svanstippen har. Det spelar inte heller någon roll om katten har ett pyttelitet navelbråck eller en liten svansknick. Men när man avlar så vill man komma så nära idealet för rasen som möjligt, och man vill ha fram friska katter, och då blir såna detaljer viktiga. Att vara sällskapskatt är ofta en fördel för katten själv. Ofta får ju sällskapskatter ett väldigt bra liv: de får massor av kärlek och uppmärksamhet och de behöver inte uppleva stressen av att vara fertil och få kullar.

Angående fodervärdskap: Att vara fodervärd innebär att man, i stället för att betala fullt pris för katten när den flyttar, så förbinder man sig att låta katten få en eller flera kullar innan den kastreras. Villkoren kan skilja sig åt mycket mellan olika uppfödare, så kolla noga vad det står i avtalet. Katten kommer hela tiden att bo hos fodervärden, men det är uppfödaren som formellt äger katten tills den har fått sina kullar. Sedan övergår ägandet till fodervärden. Det skiljer sig naturligtvis mycket mellan att vara fodervärd åt en hane och en hona, så där kan man fundera på vad man föredrar. Att vara fodervärd passar bäst för personer som är intresserade av avel.

Här nedan har jag tagit några foton på den minsta och den största katten i kullen, Ella och Elton. Ella är den som har lite gråaktig feberpäls.

            


Av Emelie - 3 juni 2010 21:23

Kattungar som är så här små brukar alltid protestpipa mycket vid den dagliga vägningen. Men konstigt nog så är den här kullen tysta när de ska vägas. Idag var det bara lille Elton som pep. Kanske blir de en kull med coola kissar den här gången?

Av Emelie - 3 juni 2010 11:46

    

Kattungarna, som fortfarande ser ut som små råttor, har blivit lite större, ser ni det? Det går så fort i början. Deras små kroppar är lite rundare och de blir bara gulligare för varje dag som går nu. Var gullighetshöjdpunkten ligger kan man ha olika åsikter om, men så där runt 4 veckor är en väldigt gullig ålder, tycker jag!


Just nu finns det bara en enda sak som är viktig i kattungarnas liv och det är att hitta en tutte och sedan hålla sig fast vid den oavsett vad som händer. När kattungarna sedan är mätta så somnar de. Sedan gäller det att hitta en tutte igen osv. Ingen energi slösas på att leka eller försöka lära sig gå, men ibland kan det bli konflikter om en tutte, och det ser ganska allvarligt ut, för det handlar bara om att överleva just nu.


Alla sex kattungarna går upp i vikt och ser ut att må finfint, inklusive söta Ella med den gråa feberpälsen.

Av Emelie - 3 juni 2010 08:57

Jag har väldigt svårt för att tänka på Emmilou som Eliah. Tänk vad fort man vänjer sig vid saker....på något sätt tyckte jag att Emmilou passade bättre och så gillar jag namnet. För att göra det hela lite lättare för mig själv så tror jag att jag ska kalla lillkillen för Emilio Earthfriend i stället!   

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards