Inlägg publicerade under kategorin Kattungetips!
Vi pratade lite om försäkringar när ni kattköpare var här och skrev på tingningsavtalen. Kattungarna har nu en vilande försäkring i Sveland, och den gäller även 10 dagar efter att kattungen har flyttat till sitt nya hem. Min kontaktperson på Sveland heter Lotta Svensson, och hennes kontaktuppgifter hittar du om du klickar här. Om du vill ta över den gamla försäkringen så kan du bara ringa Lotta samma dag som du hämtat hem din katt så hjälper hon dig med allt. Då är ju kattungen även besiktigad och chippad, och därför finns alla uppgifter klara. Självklart kan du även kontakta Lotta tidigare om du exempelvis skulle vilja jämföra priser och dylikt.
Jag vet att ni är många därute som väntar och längtar efter en kattunge. Nu ska jag berätta hur läget ser ut: Jag har ju en avelshane som heter Maxim och som ska hållas fertil till och med september. Det finns sex kullar inplanerade med honom: dels tre med honor som jag äger själv och dels tre med andra honor.
Caelyn och Hilma, som jag äger själv, ska paras med Maxim nästa gång de löper. Vi har väntat länge på att Hilma ska komma igång, men ännu har inget hänt. Caelyn har precis löpt en gång, så nästa gång blir det parning. Sedan ska La Minelle paras på första löpet efter att vi kommer hem från vår semester i juli. Vi får bara hoppas att hon börjar löpa så att hon inte har sitt vinteruppehåll då!
De tre honorna som ägs av andra uppfödare heter Iris, Lexi och Myran. Iris har varit på parning för några veckor sedan, men vi misstänker tyvärr att hon kan vara skendräktig. Lexi skjutsade jag hem från Maxim igår, och om tre veckor borde vi kunna se om hon är dräktig. Och Myran ska först HCM-testas och sedan paras på första löpet. Jag önskar vi hade kattungar hemma nu, men tyvärr får vi fortsätta gå och vänta och längta några månader till. För er som undrar hur lång tid det handlar om så är en katt dräktig i två månader, sedan kan kattungarna flytta vid tre månaders ålder.
Här en bild på underbara Hilma som kattunge. Nu ska hon snart bli mamma själv så fort hon börjar löpa nästa gång.
Nu på måndag den 24:e ska jag ta med mig Miss Emmi's Happy-Go-Lucky Hilma, Sibir's Maxim och Senga's Caleana Caelyn till veterinären för att göra HCM-test. Om alla kissarnas hjärtan är friska så går vi vidare med våra planer efter testet. Så här ser planerna ut:
Hilma och Iris (Iris är Miss Emmi's Esther Enigmas dotter, som ägs av Carolina med stamnamnet Colours of Iris) ska paras på första löpet efter HCM-testet. Vi hoppas att båda ska löpa i april månad, men det beror förstås på katterna och går inte direkt att påverka. En dräktighet är ca 2 månader, så vi hoppas att det föds kattungar i början av sommaren. Sedan ska Caelyn paras tidigast i maj och Helga och La Minelle i juli-september.
För er som vill testa allergi: Maila mig så får ni tid och adress! saga_emelie@hotmail.com
Maxim, som är den blivande pappan till kullarna, är en kille med fantastiskt temperament, så jag tror det blir jättegoa kattungar! Han är även väldigt stor och kraftig i kroppen, precis som en sibir ska vara. Förväntade färger på kattungarna är brunmönstrat och silvermönstrat med eller utan vitt. Ev. kan det även dyka upp svart, svartvitt och smoke också.
Just nu finns en jättefin kull med fyra sötnosar här i Göteborg! Klicka här!
Måste bara visa de här ljuvliga bilderna på Beata Bebop och hennes sibbekompis Bagheera. Utifrån vad deras matte J skriver så verkar det nästan som att de är "gjorda för varandra":
"katterna är otroligt tajta (jag vet att det är konstigt och svårt att tro :-)) och Beata är framförallt Bagheeras allt. Han ropar efter henne när hon går ut, han "larmar" om hon hamnat i källaren eller på vinden och någon har stängt och han "pussar" henne otroligt mycket varje gång han räddat henne. Det är hur gulligt som helst."
Visst låter det mysigt? Ibland kan två katter vara otroligt fästa vid varandra, medan två andra kattindivider kanske bara bråkar. Man kan inte veta på förhand hur en katt kommer att reagera på en kattkompis, men utifrån vad jag har läst om olika kattraser så känns det som att de flesta raskatter generellt sett brukar fungera bra med kattkompisar. Vissa raser, till exempel siameser, ska man helst inte ha som ensamkatter. Två kattungar som fått växa upp tillsammans blir oftast vänner. För kattungar som haft en otrygg uppväxt så rekommenderar jag att de får flytta till ett hem med katt eller tillsammans med ett syskon, då det ger en extra trygghet.
Katter som blir mobbade eller ofta bråkar med andra katter bör få leva som ensamkatter. Katter som inte har haft några syskon under uppväxten brukar ha svårare att anpassa sig till andra katter än de som haft syskon. Om man vill att ens katt ska gå bra ihop med hundar, andra katter eller barn, så är det en fördel om uppfödaren har hund/andra katter/barn.
Allt som man vill att katten ska klara av som vuxen, som till exempel åka bil, få pälsen borstad, träffa andra katter, få klorna klippta, bli undersökt av veterinär eller hanterad på utställning, ska man träna på medan katten fortfarande är ung, och sedan ska man fortsätta träna då och då när katten blir vuxen. Då blir allt enklare både för katten och ägaren. De första veckorna är det uppfödaren som lär kattungarna dessa saker, sedan tar den nya ägaren över socialiseringen tidigast vid 12 veckors ålder.
När katten är liten och gör något som du egentligen inte vill att den ska göra, tycker jag att du kan tänka så här: Om katten fortsätter med det här beteendet hela livet, kommer det då att vara störande för mig eller andra familjemedlemmar? Om svaret är ja, så rekommenderar jag att du vänjer katten av med den vanan redan som liten. Det är lätt att man tillåter för mycket när katten är liten och söt, men man får tänka på att den kommer att leva ett långt liv, och då är det bra att den tidigt lär sig smälta in naturligt i familjen. Man ska aldrig bestraffa en katt, utan i stället avleda oönskat beteende och uppmuntra önskat beteende.
En annan sak som jag tycker är viktig apropå socialisering av katter är att man som uppfödare lär sina katter att äta torrfoder. Eftersom högkvalitativt torrfoder både är den mest bekväma maten för ägaren, och dessutom innehåller rätt balans av näringsämnen för katten, så tror jag man som uppfödare gör sina djur en tjänst om man lär dem äta torrfoder. Även om man som kattägare vill ge katten färsk föda (BARF) till största delen, så tycker jag ändå att katten ska få torrfoder ibland, så att den kan äta det också. Om man inte gör det så kan det bli svårt att hitta ett nytt hem om man av någon anledning måste omplacera katten i framtiden. Det kan även bli problem om katten blir sjuk och måste äta dietfoder.
När man köper en raskatt så är det jätteviktigt att personkemin fungerar med kattens uppfödare. Du kommer antagligen att ha katten i många år, och då är det en stor fördel att du känner att du kan vända dig till uppfödaren med frågor eller problem. Det är lätt att bara "bli kär" i en gullig kattunge, och tänka att resten inte spelar någon roll, men det kan faktiskt vara av avgörande betydelse att välja en uppfödare som man känner förtroende för. Även om en seriös uppfödare aldrig är en garant för att för att katten du köper är frisk och trevlig, så är i alla fall chanserna större. Här nedan har jag samlat ihop några punkter, som kan vara bra för en blivande raskattköpare att känna till:
Fick idag några tips från Ellas matte på saker man kan göra för att spara pengar som kattägare. Att äga en katt är inte särskilt dyrt jämfört med en hund eller häst. Men gratis är det inte. Jag har funderat lite själv också på vad jag tycker man kan spara in på för att det inte ska bli alltför dyrt att ha katt. Jag vill inte att man sparar in på matens kvalitet, eftersom det är så viktigt för en katt att få mat av högsta kvalitet. De märken som jag främst rekommenderar är Royal Canin, Hill's och Specific. Försäkring är inte heller något man bör spara in på, däremot kanske följande tips kan vara något för dig som läser min blogg:
Att klippa en katts klor är inte alltid det lättaste. Dels kan man vara osäker på hur mycket av klon man ska klippa, dels gillar katten kanske inte alltid att få klorna klippta.
Vilken klotång ska man välja? Jag rekommenderar att man köper en klotång som är så liten som möjligt och som är gjord för smådjur, inte för hundar. Om man tänker ha sin katt som utekatt så ska man inte klippa klorna. Det är inte farligt om man låter bli att klippa dem, för de kan aldrig växa ut och bli för långa. Orsaken till att många väljer att klippa sina ínnekatters klor är helt enkelt att de inte vill få rivmärken på armar och ben.
Vissa passar på att klippa klorna när katten sover. Det är smart, särskilt om man är ensam. Det är ganska svårt att hålla en sprattlig katt och klippa klorna samtidigt. Är man två så kan en hålla och en klippa. Välj ett tillfälle när katten är lite lugn och sömnig så går det bättre. Om man har tänkt klippa klorna så är det lika bra att göra det regelbundet, så blir det inte så stressigt varje gång. Jag brukar göra så att jag klämmer lite på tassen så att klon kommer ut. Är den redan trubbig, så klipper jag inte, men är den lång och spetsig så klipper jag bara ett par, tre millimeter eller så. Om man tittar på klon från sidan så ser man att inuti så finns det en rosa pulpa som är fylld med blod. Det gäller att inte klippa ner till pulpan, för då gör det ont på katten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
|||
11 |
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|