Såg den läskiga dokumentären om Mac Donald's igår. Jag belv faktiskt förvånad när det framkom vad som pågår på deras restauranger:

• De bryter mot sina egna regler och märker om mat som blivit för gammal i stället för att slänga den.
• Cheferna uppmuntrar sin personal att jobba när de är sjuka.
• Cheferna skickar hem sina anställda när det är för lite att göra eller uppmanar dem att ta rast (utan lön) eller att jobba gratis. Om de anställda vägrar så blir de tilldelade en obehaglig arbetsuppgift som att gå ner i soprummet i källaren och rengöra avfallskvarnen.
• Cheferna ändrar systematiskt i stämpelkorten så att de anställda inte får betalt för all sin arbetstid.

Och detta förekommer inte bara på någon enstaka restaurang, utan på restauranger runt omkring i hela världen!   Och trots att de har blivit stämda och fått betala skadestånd så fortsätter de att göra på samma sätt ändå, bara för att företaget vill tjäna så mycket pengar som möjligt. De anställda får ofta tillbaka sina förlorade pengar om de säger ifrån, men sedan fortsätter cheferna att göra på samma sätt ändå, månad efter månad. Skrämmande. Jag inser att jag har varit alltför blåögd när det gäller multinationella företag. Men hädanefter kommer jag inte att äta på Mac Donald's igen. Hoppas att ni gör detsamma.

Jag tror att det är extra viktigt i de tider som vi lever i att vi fokuserar vår kraft och vårt engagemang på det positiva i världen i stället för på det negativa. Jag tror nämligen på att "det man fokuserar på, det blir större." Har ni tänkt på hur många tankar vi ägnar åt att kritisera saker, människor och företeelser som vi inte gillar? Och hur förhållandevis lite tankeverksamhet vi ägnar åt att tänka på det som vi tycker är bra, det vi tycker om, det vi vill skapa? Ja, det har i alla fall jag tänkt på idag, så jag fick lust att beskriva för er hur jag skulle vilja att vår värld såg ut, för med tankens kraft kan vi skapa, det är jag övertygad om. Konstigt nog är det mycket svårare att tänka sig det man vill ha, än det man inte vill ha. För att det ska bli lättare att leva sig in i min vision, så har jag skrivit den i nutidsform:

"Vi lever på ett jordklot som är precis samma och ändå fundamentalt olik den jord som varit tidigare. Vi samarbetar med Moder Jord, Gaia, om att leva med naturen på olika sätt. All vår mat odlas ekologiskt eller biodynamiskt, och i stället för bekämpningsmedel och konstgödsel så använder vi naturlig gödsel och insekter som bekämpar ohyra på ett naturligt sätt. I vår värld lever vi utifrån vårt hjärta, inte vår hjärna. Vi hjälps åt. Vi låter kärlek och hänsyn till helheten vägleda oss när vi fattar beslut. Alla människor har kommit olika långt på den vägen, och vi respekterar allas olikheter. Vi respekterar också djuren, och vi använder inte längre djurens kött till föda, utan vi odlar grönsaker som vi äter, även om vissa människor fortfarande dricker mjölk. Det finns regler och lagar som hjälper folk att leva i harmoni med varandra, med djuren och med naturen. Man får inte utnyttja andra, djuren eller naturen för sina egna egoistiska syften. Det finns regler och lagar om det och kontrollinstanser som ser till att dessa regler följs. Det finns även kontrollsystem som ska förhindra maktmissbruk och andra orättvisor. Alla husdjur sköts väl och med stor kunskap och respekt för djurartens speciella natur. Maskiner används till att utföra tunga och smutsiga jobb och på så vis får människor möjlighet att ägna sig åt mer kreativa och roliga arbetsuppgifter.

När det gamla systemet brakade ihop så insåg vi att det inte fungerade med privat ägande av jorden. Ingen människa kan äga marken, den filosofin har vi återtagit från de gamla ursprungsbefolkningarna. Den är allas, och alla har rätt att bo bra och få äta bra mat och dricka rent vatten. Ingen människa kan heller äga pengar längre, för vårt ekonomiska system är uppbyggt på ett helt nytt, och rättvist, sätt. I stället för pengar finns det arbetskvitton, som inte kan överlåtas till någon annan. För dessa kvitton får man köpa alla varor och tjänster som man behöver. Varje arbetstimme är lika mycket värd, oavsett vad man arbetar med. Man måste arbeta minst 4 timmar om dagen, och utöver det kan man välja att arbeta mer om man vill. Människors allmänna rikedom har blivit mycket större sedan människor slutade kriga mot varandra. Våra tidigare dåliga erfarenheter har gjort att vi inte längre vill leva i konflikt med varandra. I stället lägger människor mer tid på att umgås, skapa, leka och göra sånt som de gillar. Människor är inte stressade, de är fridfulla. Arbetskvittona har förstås också gjort att det inte går att tjäna pengar på aktier, andras arbete eller liknande. Människor motiveras inte av pengar längre, för alla har det de behöver och mer därtill. De har tid att njuta av vår vackra natur och de drivs inte av rädsla, utan av kärlek, lust och glädje. Människor uppmuntras att nå sin fulla potential genom att göra det de brinner för och följa sin passion. Och varje människa har en väldigt stor frihet att skapa sig det liv de vill ha och kreativiteten blomstrar.

Människor kan inte bestämma över andra mot deras vilja så länge någon inte har skadat någon annan. Det finns en demokratiskt vald världsregering som består av personer som blivit rekommenderade av flera oberoende personer, alltså inte dem som själva vill bestämma, utan dem som är mest lämpade enligt andra. Det finns också en världspolis, som ser till att inga länder börjar kriga mot varandra, och som rycker in och medlar om det blir konflkter någonstans. Vapen är förbjudna, och resurserna som annars skulle ha lagts på vapen läggs nu på att skapa en bättre värld där alla har rätt till ett värdigt liv.

I vårt samhälle får alla vara med. Alla får arbeta med det som inspirerar dem mest, och som de är mest lämpade för. Alla har en plats i gemenskapen och alla får uttrycka sin individualitet fritt så länge de inte skadar andra. I stället för fängelser finns det inhägnade städer där kriminella får leva "vanliga liv" med teatrar, biografer och arbetsplatser, men de övervakas för att inte skada andra. "

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847642

Hur många tror att alla dessa 54000 sjuka människor kommer att kunna få ett jobb nu när de inte längre får sjukpenning? De flesta av dessa personer är runt 50 år gamla och vi vet redan att de är sjuka. Men ändå ska man satsa 15 miljarder kronor på att få ut dem i arbetslivet. Vore det inte bättre att satsa på att hjälpa alla unga, friska, arbetslösa människor att få jobb i stället?

Hur kan regeringen tro att det helt plötsligt ska uppstå fler jobb bara för att en massa sjuka människor blir fattiga och får leva på socialbidrag? Och hur många arbetsgivare vill anställa någon som är 50 år och sjuk? Och på vilket sätt tror man att man hjälper dessa sjuka människor att bli friskare genom att ta ifrån dem deras sjukpenning? Klart som korvspad att oron för framtiden gör dem sjukare. Nej, jag tycker det är för bedrövligt!

Ibland blir jag så frustrerad när jag läser någon av alla de veckotidningar som alla har mer eller mindre likadan inriktning och alla vänder sig till kvinnor och alla visar bilder på vackra, leende, friska, unga tjejer på omslaget. Hur tror ni att den fattiga kvinnan i Indien, som ägnar timmar varje dag åt att bära vatten, tvätta slitna kläder och laga mat, och som inte ens vet om hon har mat för dagen, skulle reagera om hon fick reda på vad västerländska kvinnor läser om: "Tycker du att det är tråkigt att städa? Titta här vilka fina städgrejer du kan köpa. Det gör städningen mycket roligare." "Jobbigt att gå till gymet? Köp nya träningskläder för halva lönen, så går träningen lätt." "Känner du dig nere? En ny tröja och några läckra par skor piggar alltid upp." "Känner du att du börjar bli gammal? Vi har testat 30 olika rynkkrämer, som kommer att få dig att se ung och snygg ut hela livet och då blir du garanterat jättelycklig. Och när du ändå håller på så kan du passa på att ansiktslyfta dig också! Kostar bara några tiotals tusen." Det finns inget problem som inte går att lösa genom att konsumera mera. Så fort man får den minsta lilla känsla av att något saknas i livet så finns det alltid något man kan köpa för att fixa till det. Visst är det underbart? Tänk om vi hade gett pengarna till kvinnan i Indien i stället....

En film som jag tycker belyser världens galenskap på ett utmärkt sätt är Mammut - se den! Finns på video.

Nu har jag bestämt mig! För första gången i mitt liv ska jag försöka göra en politisk insats i praktiken. Det jag ska göra är att genom min kattklubb Spinneriet skriva en motion (så heter det väl?) om att SVERAK aktivt ska verka för en lag om obligatorisk märkning av Sveriges katter. Känns som helt rätt tidpunkt nu också när SVERAK precis har startat sitt nya ID-register. Ni andra som läser min blogg och är med i Spinneriet får gärna vara med!!! Och ni som är med i andra kattklubbar eller inte är med i någon kattklubb kan också skriva motioner eller insändare eller lobba på ert håll. Skriv en kommentar om ni vill vara med och verka för att förbättra livet för tusentals katter!!! Ju fler desto starkare...

Och så har jag hittat en blogg som handlar om att höja kattens status. Läs bloggen här!

Nu har jag gjort en ny omröstning. Var med och rösta!

Ett förtydligande: I förslaget om att katter som inte ska användas i avel ska kastreras så tänker jag mig en lag som säger att katter utan stamtavla ska kastreras senast vid en viss ålder, kanske 10 månader. Man ska kunna lämna en skriftlig ansökan om undantag från den regeln. Min tanke är då att bara de personer som verkligen gör den extra ansträngingen att skicka in en skriftlig ansökan kommer att avla på sina huskatter, och då kommer dessa personer förhoppningsvis att vara mer medvetna om vad det innebär att föda upp katter, och vilket ansvar det innebär. Färre kattungar kommer då också att avlivas eller aborteras, och katthemmen kommer inte längre att bli översvämmade med kattungar varje sommar.

Med märkningen tänker jag mig en lag som säger att alla katter som byter ägare ska vara märkta vid överlämnandet och att alla katter ska märkas senast vid (exempelvis) 10 månaders ålder. Det finns två metoder för märkning: örontatuering och ett microchip, som sätts in i kattens nacke.

Som en bakgrund kan jag berätta att när lagen om märkning av hundar infördes så minskade antalet hemlösa hundar betydligt i Sverige.