"Hej Emelie,

 

Tänk vad man ska behöva vara om sig och kring sig. Nu har jag skickat in en kopia på Jaspers HCM-test, för att Blå Stjärnan inte skickade in den till Pawpeds när det först gjordes. Hoppas det funkar den här gången. Hans resultat var i alla fall normalt.

Det finns flera bra orsaker till att man ska kastrera sin sällskapskatt. Bästa tidpunkten är vid 6-7 månaders ålder, för då har de flesta kissar inte hunnit bli könsmogna. Kastrerade katter av båda könen är lugnare, mer harmoniska och mer lekfulla än fertila katter. Man slipper urinmarkeringar inomhus och katter som vrålar på nätterna. Dessutom är medellivslängden för kastrerade katter dubbelt så hög som för okasterade katter. (14-18 år jämfört med 6-10 år.) Det beror på att fertila katter ofta drar iväg för att hitta en partner att para sig med, och då kan de lättare råka ut för trafikolyckor och liknande. Hanar kan bli skadade av andra fertila hanar, och kan då även smittas av infektioner.

Det finns även ett par sjukdomar som honkatter aldrig kan råka ut för om de kastreras vid 6-7 månaders ålder: juvertumörer och livmoderinflammation, som är rätt besvärliga åkommor. Ytterligare en orsak till att kastrera sin katt är att man förhindrar oönskade dräktigheter med tanke på att det finns så många hemlösa katter i världen. Honan slipper även de risker som en dräktighet faktiskt innebär, exempelvis förlossningskomplikationer. Det förekommer ibland att honkatter dör i samband med en förlossning.

Efter kastreringen är det viktigt att komma ihåg att katten bör äta ett specialfoder för kastrerade ungkatter. Jag rekommenderar fodret RC Kitten Sterilised direkt efter kastreringen (finns hos djuraffärer). Mät upp en viss mängd foder morgon och kväll och håll koll på kattens vikt, så att den inte skjuter i höjden. Justera fodermängden efter vikten. Kattens ämnesomsättning minskar en hel del efter kastrering samtidigt som aptiten ökar. Särskilt hankatter har en tendens att gå upp mycket i vikt efter kastreringen.

En överviktig katt riskerar att råka ut för följande följdsjukdomar: diabetes, urinstenar, leverförfettning, sjukdom i bukspottkörteln, hjärt-kärlsjukdomar, ledsjukdomar, förstoppning. Förutom att ge din katt en begränsad mängd specialfoder så kan du också tänka på att leka regelbundet med din katt så att han eller hon får motion, samt se till att katten dricker ordentligt. Ställ gärna flera vattenskålar på olika ställen i bostaden. Följer du ovanstående råd så har din katt goda chanser att leva ett långt och friskt liv!

Cornelia: numera kastrat. Köp gärna en speciell kroppsstrumpa till din honkatt hos veterinären när hon ska återhämta sig från kastreringen, eller gör en egen med hjälp av en knästrumpa!

Här är en checklista som du kan gå igenom för att åtgärda de vanligaste orsakerna till att en katt kissar på fel ställen.

1. Är katten okastrerad och minst 6 månader gammal? Då kan kissandet bero på att katten markerar revir. En katt som markerar revir står upp och kissar. Problemet är lätt åtgärdat: kastrera katten omedelbart.

2. Har katten urinvägsinfektion? En katt med urinvägsinfektion kan ibland kissa på fel ställen. Ibland har den även svårt att kissa, kissar oftare, eller det kommer blod i urinen. Åk till veterinären för att kolla om katten behöver få medicin mot detta.

Om katten kissar inne trots att de första två orsakerna har uteslutits så beror kissandet troligen på någon form av stress. Då gäller det att ta reda på orsaken till stressen och försöka åtgärda den. Under tiden som utredningen pågår så rekommenderar jag att man hindrar katten från att komma åt att kissa på fel ställe. Det kan till exempel göras genom att man stänger dörren till sovrummet eller att man lägger en vaxduk över soffan. Orsakerna till stress kan vara många och varierande:

3. Hur har du det med sandlådorna? En enkel åtgärd som man kan börja med är att titta på vilken sorts toalådor och sand man använder, hur många lådor man har, och hur ofta de rensas. Ha minst en sandlåda per katt plus en extra, dvs. om man har en katt så behöver man två sandlådor, två katter kräver tre sandlådor osv. Sandlådan ska vara stor och rymlig och man ska hälla MYCKET sand i lådan, minst 5 cm. Sanden ska helst vara finkornig och mjuk för tassarna, men olika katter föredrar olika sorters sand. Prova dig fram till vilken sand din katt föredrar. Börja gärna med Ever Clean oparfymerad, som de flesta katter gillar. Ändra inte sand när du väl hittat en som funkar.

Vissa katter föredrar lådor med tak, andra gillar öppna lådor. Prova med en av varje för att se vad din katt tycker bäst om. Placeringen av lådan är också viktig. Sandlådan ska stå långt ifrån mat- och vattenskålarna, helst i ett annat rum. Om lådorna står i badrummet så måste badrumsdörren alltid stå öppen. Lådan får gärna stå lite avskilt, men katten måste även ha flyktvägar åt alla håll när den går ut ur sandlådan. Detta är särskilt viktigt om man har flera katter.

Har du en äldre katt? Äldre katter och kattungar kanske inte alltid hinner gå på lådan i tid, så se till att ha en låda på varje våning i bostaden. Placera lådorna så att även en äldre katt med stela leder kan ta sig in i lådan. Rensa sandlådorna minst en gång dagligen.

4. Är din katt understimulerad? Om din katt inte får leka så ofta med matte och husse och får vara ensam under långa perioder så kan den börja protestkissa för att visa sitt missnöje. Katten skulle kanske må bra av en kattkompis, och av att du leker en stund med den varje kväll. Om du är borta väldigt mycket behöver du kanske överväga att omplacera katten till ett nytt hem.

5. Är din katt innekatt? Vissa katter, även de som varit innekatter hela livet, kan bli stressade av att vara inne. Kanske behöver du fundera på att lära katten att gå i koppel eller bygga en inhägnad rastgård eller altan. I sista hand behöver kanske katten omplaceras till ett hem med utegångsmöjligheter.

6. Har du många katter? De flesta katter upplever långvarig stress av att bo tillsammans med flera andra katter på en liten yta, vilket kan leda till protestkissande. Det kan även skapa andra problem som virusinfektioner och konflikter bland katterna. Veterinärer rekommenderar idag att man inte ska ha fler än 6 katter tillsammans, men vissa kattindivider mår bäst som ensamkatter.

7. Har din katt utsatts för förändringar? Katter ogillar förändringar och kan bli stressade av saker som händer i deras invanda miljö. Jag hade till exempel en katt som kissade i soffan när en hund hade varit i lägenheten. Andra saker som kan vara stressande är flyttar, ommöbleringar, nya djur eller människor i familjen, förlust av ett djur eller människa, mindre tid med matte och husse, resor eller att komma till nya miljöer. Ju äldre en katt blir desto svårare brukar den ha för förändringar, men det är väldigt individuellt hur olika katter reagerar.

Om man vet att katten kommer att utsättas för den här typen av förändringsstress så kan man prova att inhandla något av följande preparat, som alla har en lugnande inverkan på katter: Feliway, Zylkéne, eller fodret Royal Canin Calm. Alla finns att köpa hos veterinären. Rådfråga veterinären om vilket medel som passar just din katt.

Jag skrev just ett långt inlägg om varför jag nu har valt att kastrera Cornelia, men det försvann. Så nu skriver jag bara: nästa vecka kastreras Cornelia.

Jaha, nu har det hänt. Det där som är en kattuppfödares värsta mardröm: en av de katter som jag fött upp, Algot, har fått diagnosen HCM. Jag är så himla ledsen för hans mattes och husses skull, och så känns det tråkigt att de som köpt katt av mig kan bli oroliga för att deras katt ska vara drabbad. (Algots pappa är Yakov och hans mamma är Evora.) Slutligen känner jag mig ledsen för min egen skull, för jag har bestämt mig för att både Cornelia och Amanda ska kastreras, och det innebär att jag bara har en enda avelskatt kvar: Chanel. Får nu bara hålla tummarna för att hon är frisk....  

Och jag som längtar så mycket efter kattungar...

Margitas kommentar:

kanske något att prata om på våra SäSk-träffar?
Själv förstår jag inte riktigt varför man inte kan acceptera maskade katter inom den sibiriska rasen? Är det nåt speciellt med maskade katter? Är de sjukligare eller vad handlar det om, egentligen? Är det bara en färgfråga? Som ny uppfödare så fattar jag egentligen ingenting....

Mitt svar: Jag tror att det handlar om att vissa uppfödare är oroliga för att "den ursprungliga naturrasen" ska bli så utblandad att inget av det "naturliga" finns kvar längre. De tycker kanske även att den sibiriska katten inte ska vara maskad eftersom det är en naturras.

För att bemöta det sista argumentet först: Det är möjligt att det maskade anlaget inte skulle ha så stora överlevnadsfördelar för en vild katt i naturen, men å andra sidan: är vita katter "naturligare" än maskade? Eller silverfärgade? Eller cremefärgade? Eller vitfläckskatter? Vem ska avgöra vad som är mest naturligt?

Om man tittar på den sibiriska rasen idag, så är sibben en sällskapskatt som oftast hålls som innekatt. Den är inte vild längre. Att få den sibiriska rasen att bli mer ursprunglig skulle väl, om man drar det till sin spets, innebära att man bara tillät bruntigrerade katter? Men då går man ju miste om en del av poängen med att hålla på med avel....nämligen att selektera på olika egenskaper, exempelvis pälsfärg. Det blir absurt om man drar det till sin spets tycker jag.

Exempel på en bruntigrerad katt: Bonnie.

Okej, men är det inte bra att försöka förhindra att rasen blir utblandad med andra raser? Men, guess what? Den sibiriska rasen ÄR redan utblandad med andra raser!!!!! Tack vare utblandningen har den sibiriska rasen den största genetiska mångfalden av alla raser, och hälsan är väl viktigast, ELLER?

Vad är problemet? Om jag fick välja, och det får jag, så skulle jag sätta hälsan på första, andra och tredje plats. Att "bevara den naturliga naturrasen" kommer lååångt ner på prioritetslistan för mig.

Och dessutom: Även om man skulle ta bort alla maskade katter ur aveln, så skulle inte alla "icke-ursprungliga" gener försvinna i alla fall. En maskad katt kan ha fler "ursprungliga" gener än en icke-maskad, och tvärtom, för det syns inte utanpå. Så, att undvika maskade katter och bärare i aveln är INTE ett sätt att återgå till den "ursprungliga naturrasen". För att rensa bort oönskade gener skulle man behöva göra avancerade genanalyser på alla avelskatter. Men jag frågar fortfarande: VARFÖR lägga ner så mycket energi på just detta?

Jag är glad och lättad över att Amanda och Cornelia idag på HCM-undersökningen visade sig ha friska hjärtan båda två! Så nu är det parning nästa för dessa härliga helsystrar!

  Amanda med F-kullen

  Cornelia på kattutställning. Är ju numera Champion och färdig med utställningar.