Jag har börjat lyssna mer på Eckhart Tolle den senaste tiden (igen). Och blivit påmind om följande: Hur mycket jag än tror att jag måste hitta ett jobb, starta ett företag, tjäna pengar, bli något när jag blir stor osv, så är den viktigaste uppgiften alltid denna: att vara i nuet, att hela tiden återvända till nuet så snart tankarna tar mig någon annan stans. Och denna uppgift är samma för alla människor överallt. Allt annat, som man tror är så viktigt, är sekundärt. Eftersom jag har lätt att bli rastlös, så har jag lite svårt att greppa det här, och lite då och då "glömmer" jag det, och börjar söka utanför mig själv igen. Men det resulterar bara i otillfredställelse.

Vad tråkigt allting är när man är sjuk. Jag läser i tidningen om en massa människor som presterat saker, gjort karriär och varit duktiga. Det har lyckats bli professorer, popstjärnor eller högt betalda chefer. De har lyckats med något som jag har misslyckats med. Jag avundas dem deras status och höga löner. När jag var ung kunde jag alltid skylla på att alla jag läste om i tidningen var älde än jag. Nu är jag äldre än de flesta. De skiver så snärtiga krönikor, åker till Italien och bor på designhotell eller köper den nya trendiga garderoben från någon designer som jag inte ens vet namnet på. Och här sitter jag vid min dator och försöker spara pengar så att jag ska kunna äta Govindasmat en gång i veckan hemma hos W och hennes bebis. Det är så långt som mitt spännande liv når. Nu måste jag nog tröstäta lite glass bara för att allt känns så eländigt. Tur i alla fall att det finns god glass här i världen.   Jag har inget jobb och nästan inga pengar, är inte smal, ung, eller snygg och jag lever världens tråkigaste liv i väntan på Godot. När ska mitt riktiga liv börja egentligen? (Alltså, jag hade gärna varit utan jobb om jag hade haft en massa pengar och kunde leva lyxhustruliv. Men utan jobb och pengar blir man så begränsad.)

Fast sen lyssnar jag på Eckhart Tolles "The Pursuit of Happiness" och blir påmind, för säkert tusende gången, att det där med att ständigt sträva efter något bättre, eller efter lyckan, är det som får oss att bli distraherade från nuet, från jaget, från den lycka som faktiskt finns under allt det där andra. Vi behöver inte sträva efter mer lycka, mer hälsa, mer pengar, mer skönhet. Hela den där grejen är liksom bara så passé, fattar ni? Vi har sysslat med det i tusentals år, men har det gjort oss lyckliga? Nej, just det. Vi behöver träna oss i att gå bortom vårt "object consciousness" och i stället hitta det "space consciousness" som alltid funnits där. Materiella saker, status, hälsa eller skönhet är inte det som gör oss lyckliga. Allt det där kommer ändå att försvinna förr eller senare. Och det stämmer ju med min erfarenhet. Till exempel var jag både ung och smal en gång i världen. Jag älskar att bli påmind om det där med alltings obeständighet gång på gång och jag älskar Eckharts sätt att påminna mig.   

Igår kväll när jag lyssnade på honom på EckhartTV, så sa han att han hade kommit på en "matematisk formel". Den löd så här:

what is = is

På svenska hade det blivit:

det som är = är

Han beättade också att han hade kommit på att man, i stället för som i science fictionfilmerna, då någon går igenom en "stargate" och kommer ut på en helt annan plats i en annan del av universum, skulle kunna uppfinna en "nowgate". Skillnaden skulle vara att när man går igenom "nowgaten" så skulle man komma ut på precis samma ställe, men med en helt annan, accepterande, inställning. Då skulle man leva i nuet i stället för i sina tankar om hur nuet borde vara, och då skulle verkligheten kännas helt annorlunda! Så himla coolt!

Jag har kommit in i en fas där jag slukar en massa "andlig" information från Youtube. Ser det som ett sätt att hjälpa mig själv att komma i kontakt med min inre styrka, för att sedan kunna dela med mig av det ljuset och inspirera andra. Om det finns något sätt som jag kan vara till hjälp för den här planeten så vill jag vara det, och därför känns det rätt att stimulera den utvecklingen på de sätt som ger mig glädje. Det här är en film som jag tycker mycket om, den bygger på en gammal profetia från Hopiindianerna:

Bli en regnbågskrigare du också!!!!