"hej!
tråkigt att du är sjuk och hängig!

kan glädja dig med att Stella verkar stortrivas hos oss!! hen har sovit mellan oss tre, i stora sängen, redan från första natten, och är extremt kelig och tillgiven!! eller som vår lilla dotter säger; "Stella har en stooor motor i magen!!" - hon spinner heeeela tiden!! :-)

blir lite nyfiken på detta du skriver om konstellationer etc - vad handlar det om?! har du någon länk att dela??!!?

hälsn. Linda"

Mitt svar: Hahah, barn säger så roliga saker ibland! Jag läse nyligen att en treåring hade sagt: "Men för sjutton jordgubbar!"   Det låter så mysigt att ni sover ihop i stora sängen hela familjen!

Några konstellationslänkar:

På svenska: Svenska hellingerinstitutet:

http://www.svenskahellingerinstitutet.nu/

På svenska: Solveigs hemsida:

http://www.allegrekonsult.nu/

Hellingerinstitutet i Norge (Marta Thorsheim):

http://hellinger.no/index.php?site=default

Konstellatör och prof i psykologi Franz Ruppert:

http://www.franz-ruppert.de/

Grundaren Bert Hellinger (som nu har utvecklat metoden och jobbar rätt annorlunda mot i början):

http://www2.hellinger.com/en/

Pratade precis med Solveig i telefon och insåg att det här med mina förkylningar faktiskt kan ha en själslig orsak. Det kan mycket väl vara så att det är något som fortfarande håller mig tillbaka i livet, en lojalitet som gör att jag jag inte tillåter mig själv att vara frisk. Jag har ju gjort många familjekonstellationer under en relativt kort tid och mycket har kommit till ytan. Inte konstigt då att kroppen har svårt att hänga med. Denna process har jag visseligen känt länge djupt inom mig, men blev nu påmind om det. Tänkvärt, eller hur?

Drömde förresten en konstig dröm i natt där Giselle var en liten människobebis och min minsta dotter....

Nu har du chansen att prova på familjekonstellationer! Solveig Reinhold, som är en erfaren och duktig konstellatör, har en heldagsworkshop i Kungälv nu på lördag den 30:e och det finns en klientplats kvar. Rekommenderas!

För er som liksom jag är intresserade av personlig utveckling så vill jag rekommendera Creating seven tools. Köpte min första tool för över 15 år sedan och nu har jag precis beställt två nya: Body Fighter! och My happiness! C7 toolsen har hjälpt mig en massa under alla dessa år. Ser fram emot de nya toolsen som kommer att göra min kropp starkare mot infektioner och göra det lättare att känna glädje i livet. 

Det är sent och jag sitter som vanligt framför datorn. Idag har lilla Lo haft födelsedagskalas och det var rätt mycket förberedelser innan. Jag och H blev väldigt nöjda med själva kalaset, alla verkar ha haft det bra, fast Lilla Lo själv var inte riktigt nöjd. Det är något sorts prepubertalt missnöje som återspeglas i många saker i hennes liv just nu (hon fyller 10 år). Själv brottades jag med min gamla vanliga känsla av otillräcklighet som mamma, hustru och människa, tar inte lätt på saker så som många andra verkar göra. Sånt som kan verka så lätt för andra kan vara nästan oöverstigligt för mig. Att förbereda ett kalas kan göra mig väldigt stressad för, precis som i många andra situationer, så är min ambitionsnivå högre än min prestationsförmåga.

Nu i kväll har jag läst Geneen Roths bok "Women, food and God", och reflekterat över hur svårt det kan vara att bara äta när man är hungrig och när man sitter ner utan distraktionsmoment. Inser att jag ofta inte känner när jag är hungrig eller mätt och att jag har svårt att låta bli att äta framför TVn eller datorn. Just nu äter jag till exempel Proviva Blåbär med muesli medan jag skriver det här. I magen har jag i kväll mest känt någon sort kramp eller illamående, vilket inte alls är ovanligt för mig. Olika typer av magsmärtor har varit mer regel än undantag sedan jag flyttade hemfrån vid 18 års ålder. På konstellationsutbildningen i Norge har vi lärt oss att trauman ofta sätter sig i magen. Kanske är det så, vad vet jag? Jag ska inte fortsätta på den utbildningen, i alla fall inte inom den närmaste tiden, eftersom vi inte har råd.

Känner en sorts frustration för att jag inte har något jobb, utan bara ett maillöfte om ett jobb som "troligen ska börja i augusti". Längtar efter att ha ett jobb att gå till, efter att vara "som de flesta andra", träffa människor på dagarna och veta att jag har en uppgift. Är less på att stå utanför, vara annorlunda, inte passa in. På något sätt tycker jag att jag har gjort allt jag kan för att få ett jobb: utbildat mig till gymnasiekonom, journalist och gymnasielärare, sökt hundratals jobb och varit på massor av intervjuer, men på något sätt hamnar jag alltid i arbetslöshet ändå. Har funderat mycket på det som kommit fram i konstellationer och förstår att jag har haft många mönster som hållit mig tillbaka och gjort att jag har svårt att leva ut min fulla potential. Men så vill jag inte ha det längre! Och samtidigt vet jag att för att komma framåt så behöver man acceptera sin nuvarande situation fullt ut. Och min nuvarande situation innebär att jag är lite halvkrasslig, halvgammal, halvfet och halvtråkig. I alla fall är det så jag ser på mig själv. Och det känns inte så kul. Dessutom har jag, som alltid, en stark ensamhetskänsla.  

Tidigare i kväll tittade jag på en hemsida med en uppfödare som fått en goldenkattunge och det väckte mitt habegär. Började drömma om att föda upp goldenkatter! Men samtidigt ser jag att den där starka längtan jag har efter nya katter antagligen står för något annat, något mycket djupare. Nästan en existensiell längtan. Skulle vilja jobba vidare med detta i konstellationer, samtidigt vet jag att det inte är realistiskt för mig att åka till utbildningen i Norge den närmaste tiden. Kanske är det därför jag börjar längta efter olika substitut? En ny katt kanske kan fylla tomrummet, eller?   

Nej, det hjälper inte att försöka fly från sina obehagliga känslor, bättre då att träna sig i medveten närvaro. När jag känner som jag gör nu så brukar jag lyssna på Eckhart Tolle. Fast i kväll hade jag extremt svårt att koncentrera mig på vad han sa. Började tänka på allt möjligt annat samtidigt som jag kände den där oron eller krampen i magen. Men det hjälper ändå att ha honom i hörlurarna. Även om jag inte hör ett ord av vad han säger.   

Är så less på att vara sjuk. Idag läste jag om "Martinus svar på ett brev från en sjuk" och blev påmind om:

1. Att allt som sker i livet har ett gott syfte, även lidandet.
2. Det finns inga genvägar till lycka och kärlek.
3. Ingen kan lida orätt. Alla skapar sitt öde genom sina handlingar mot andra, och enda sättet att få ett bra öde är att vara mot omgivningen som man själv vill bli behandlad. Alltså fokusera på det man kan ge till andra i stället för det man vill ha.

En gång skrev Martinus att det bästa man kan göra här i livet är att aldrig med sin tanke avvika från att tänka på hur man bäst kan tjäna "sin nästa" (ungefär "sina medmänniskor"). Snacka om att det är ett helt bakvänt tankesätt mot hur de flesta människor är vana vid att tänka!!!   

Har idag varit på Studium och berättat om familjekonstellationer för projektet som jag själv var med i ända tills jag fick jobb. Det kändes jättebra och jag känner att jag gärna skulle vilja jobba som konstellatör när jag har är redo för det. För att bli redo så har jag en del egna "issues" som jag behöver jobba igenom, så jag har ingen brådska! Det kommer när den tiden är inne, det känner jag.