Loflickans senaste två år har präglats mycket av att hennes mor är kattokig. Här balanserar hon på ett klösträd!

Det var länge sedan som vår familj åkte iväg någonstans på semester, så nu har vi kommit på att vi ska åka till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och ta med G och Y. Vi ska försöka åka när det inte är högsäsong, för då är det tydligen hysteriskt mycket folk där. Vi tänkte först att vi skulle passa på att hälsa på lille Baltzar också, men det visade sig att Vimmerby och Emmaboda ligger ganska långt ifrån varandra, så det får nog bli vid ett annat tillfälle. Vi hoppas att Loflickan ska tycka att det är roligt att få träffa Pippi, Emil och alla de andra!

http://www.alv.se/

Det måste vara ödets ironi som har gjort att vår lilla dotter är så motvillig till allt som har att göra med kärlek, kramar och pussar. Som varande enda barnet har hon allt sedan hon varit nyfödd blivit beundrad, hyllad, kramad och gosad med. Men jag minns att hon redan när hon var ett år gammal sa de nu bevingade orden: "inte possas inte pjamas".   ;-)

Jag och H har alltid tyckt att Lo är en sån söt och underbar unge att vi har haft lite svårt att säga ifrån de gånger som hon förvandlas till Lilla My, (vilket händer rätt ofta), börjar stampa i marken, rynka ögonbrynen, vägrar säga hej när vi träffar nya människor, gör bus, ljuger, manipulerar sig till godis eller annat som hon vill ha, eller bara är allmänt motvalls.

Vi har en tendens att prata barnspråk med henne trots att hon nu är 6 år gammal, säga att vi älskar henne och tycker att hon är underbar ungefär 77 gånger om dagen och vi har, allt sedan hon var baby, hittat på egna sånger om hur gullig vi tycker att hon är. Nuförtiden accepterar hon motvilligt att bli kramad (men bara om man frågar först), men pussar är det äckligaste hon vet.

När jag och H kramar varandra så tycker hon också att det är jobbigt, för hon blir svartsjuk när vi ägnar varandra mer tid än två minuter i sträck när hon är med. Jag säger alltid till H att han måste lära sig att sätta gränser, men det jag behöver lära mig är disciplin, även när det gäller mitt förhållande till min dotter.

Problemet med mig är att jag själv är slapp och det smittar av sig på dottern. Till exempel har jag en tendens att vilja sitta i soffan och äta. Härom dagen hittade jag i soffan både brödsmulor och ett öppnat smörpaket....men som tur är så har vi sofföverdrag!   ;-)

Vi satt och tittade på en film från när Lilla Lo var två år gammal. Hon var SÅ söt! Snart kommer vi att kunna titta på den här bilden av kattungarna i B-kullen som diar och tycka att de var SÅ söta. Och den tiden kommer aldrig mer igen.

"Man kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger." sa visst Herakleitos.

Jag kunde inte låta bli att visa er dessa bilder på Lo när hon poserar framför kameran. Bakgrunden var att hon skulle på kalas i kväll och hade för ovanlighetens skull klänning och tofsar. Jag frågade om jag fick fota henne och resultatet blev kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det blev ändå bra! Och visst har hon en fantastisk Lilla My-personlighet, min älskade unge!   :-)

"Jag kan äta upp den där tjocka fina kattungen", säger Lilla Lo.

Idag gick vi igenom Lilla Los rum och rensade bland alla kläder och leksaker. Vi tömde helt enkelt ut alla saker ur lådorna och bestämde vad som skulle behållas respektive slängas och säljas. Bakgrunden var att Loflickan har fått för sig att hon väldigt gärna skulle vilja sälja saker på en loppmarknad för att tjäna lite pengar. Jag vet hur skönt det känns när man har rensat bland sina saker, så varför inte testa? Varken jag eller H har någonsin sålt på en loppmarknad, men det känns som helt rätt sak att göra så här i kristider! Så nu har vi fyllt en massa påsar med barnkläder, skor och leksaker och det känns otroligt skönt att det är gjort! Nu är det bara att boka ett bås på Kvibergs marknad nån helg, så får vi se om vi lyckas sälja något!

Sedan har vi "bara" resten av lägenheten plus förrådet kvar att rensa i!

En reflektion: Herregud vad mycket leksaker ett vanligt svenskt barn har. Jag läste nyligen att medelvärdet ligger på 800 leksaker per barn.... Och många av sakerna bara ligger där utan att användas mer än kanske en gång. Vilket slöseri! Så ni som ska köpa en present till ett barn: köp gärna en bok, eller något som kan användas till eget skapande. Gosedjur eller plastfigurer eller sånt som tar mycket plats är inte att rekommendera, barn har oftast så mycket sånt ändå.

Och en sak till: var ute mer i skogen med barnen! Detta säger jag både till mig själv och till er. Man mår så bra av att vara ute i naturen och då behöver man inte en massa leksaker.