Just nu löper Helga - igen. Men de katter som vi vill ska löpa: Hilma och Iris, de löper inte. Och Hamsterdam, som nu har besök av en kille, brunstar inte, men jag hoppas hon kommer att brunsta på lördag (om jag har räknat rätt). Igår kände jag tydligt på lukten att Ada brunstade. Sånt där går helt enkelt inte att styra. Så man får helt enkelt ha lite tålamod när man är uppfödare, men tålamod har aldrig varit min starkaste sida! Vill ha ungar SNART! 

Idag har varit en sån händelserik dag! På morgonen åkte jag med Hilma, Caelyn och Maxim plus Margita och Caelyns och Maxims fodervärdar till Blå Stjärnans djursjukhus för att göra HCM-test. Allt gick bra, och allas hjärtan var friska, tack och lov! Så nu kan vi gå vidare med att para Hilma och Iris.   

Efter lunch tog jag med mig tre hamstrar (Bellini, Crystal och Caramel) i deras transportlådor till tåget, där min fd arbetskompis vän skulle åka med tåget till Stockholm. Så nu hoppas vi bara att allt går bra även vid överlämnandet på Stockholms central! Sedan kan hamstrarna titulera sig 08:or!

Tror säkert att man kan lära hamstrar några av dessa tricks med hjälp av klickerträning!

Eftersom jag har fått reda på att min chef läser min blogg (Hej Per!) så har jag slutat skriva om jobbet här i bloggen. Men en sak som jag inte tänker sluta med är att länka till läsvärda tidningsartiklar, som den här till exempel:

http://mobil.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/mat-din-snorre/

Fick tips idag på ett hamsterforum om ett nytt underlag till hamsterburar. Ska ha mycket hög uppsugningsförmåga och dessutom vara mjukt för tassarna. Namnet är Chipsi Super. Måste prova!

En annan favorit, som jag redan har testat, är Carefresh. Finns i olika färger, både neutrala och färgglada:

För den som har tillgång till bil och vill ha billigast möjliga burspån, så rekommenderar jag Lättströ från Granngården (säljs i jätteförpackningar):

Nu har vi firat julafton. Och jag blev sittande framför TVn och såg en väldigt gripande dokumentärfilm om Berth Milton ända tills nu.

Sedan, när jag skulle gå på toa, så utspelades det som brukar hända i badrummet nuförtiden: Först kommer La Minelle och/eller Helga och stryker sig runt mina ben för att visa att de vill ha kattungetorrfoder som de vet står på en hylla i badrummet. Sedan kommer Elton. Han vet att han inte får äta av maten, men han förväntar sig att jag ska sätta på vattenkranen i badkaret så att han kan dricka. Ibland vill även småtjejerna dricka, och då går han undan och låter dem göra det, för han vill ha kranen för sig själv när de är klara. Ibland, när jag vill ge dem något extra spännande att sätta i sig, så ställer jag ner vår ampellilja i badkaret som katterna älskar att tugga på. Jag köpte den egentligen till de vandrande pinnarna, men nu är den katternas. Vi har inga andra krukväxter, det är ingen idé när man har katter. Jo, förresten: jag glömde skriva att jag brukar vänta med att spola tills tjejerna har ätit färdigt, vill inte störa dem för mycket. Som ni säkert förstår så kissar jag alltid med öppen dörr nuförtiden, annars blir det ett himla krafsande på dörren.   

Elton och Cornelia vet instinktivt att två katter är en ännu vackrare prydnad än en katt.

Ingenting kan väl försköna en plats, ett hem eller en människa som en vacker katt. Varför skulle vi ha katten som husdjur om de inte var så förtvivlat snygga? De är alltid fina, till och med när de vaknar på morgonen, och de passar perfekt ihop med en modern, stilfull inredning. Med en katt i knät blir till och med den tråkigaste människan intressant och spännande, och hänger katten sådär på axeln så kan man inte annat än känna kärlek, både till katten och (den kanske inte lika snygga) kattägaren.

Och inte nog med det. Katten får oss människor att känna oss smarta. De förstår inte att de ska flytta sig från badrumsmattan när vi har duschat, helt enkelt för att de är katter, och därför blir vi inte sura, utan ställer oss snällt på det kalla golvet och låter katten ligga kvar och kisa mot oss med sina stora diamantögon. De är divor, de är inte så smarta, men de är den perfekta sidekicken till oss människor. När jag berättar för andra att jag har fyra katter hemma, så blir deras bild av mig annorlunda. Plötsligt förvandlas jag till någon som har kontakt med sin djuriska sida, en lite gåtfull, passionerad konstnärstyp. En som gör vad hon känner för, och som kommer undan med det för att hon är så söt och charmig, precis som katten själv har gjort i alla tider. Katter är bra för imagen. Har du katt så visar du att du har känslor, att du vill ha någon att ta hand om som en liten baby, och därför är det ju helt perfekt uttänkt att vuxna katter väger ungefär lika mycket som en nyfödd baby. Bebisar är söta och vi vill ta hand om dem. Katter är minst lika söta, men det smarta är att vi kan ha dem som våra nyfödda bebisar hela livet, men vi behöver inte lägga lika mycket tid på att sköta dem. Katter skriker inte och vi behöver inte byta deras blöjor. Och eftersom kattens primära relation är med dess mamma, så har de absolut ingenting emot att bli låta sig bli ompysslade av oss. En win-win-situation som vi människor har haft med detta på samma gång gulliga och spännande djur i tusentals år.

När vi jobbar med familjekonstellationer så ser vi gång på gång att senare generationer påverkas av traumatiska händelser i tidigare generationer. Och nu har vetenskapen kommit fram till samma sak. Kolla här:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-minnen-gar-i-arv/