H är nog den mest envetna människa jag känner. I morse var det sol och H längtade efter att bada. Men innan vi hade ätit frukost och packat och gjort allt färdigt så vad det mulet, och jag föreslog att vi skulle bada en annan dag. Icke sa nicke. Så vi åkte iväg till badplatsen. När vi började närma oss så började det komma regndroppar. Det spelade ingen roll vad jag sa. När vi hade parkerat bilen så spöregnade det och åskade. H och Lilla Lo bytte om till badkläder i bilen och gick ner och badade mitt i spöregnet. Efteråt var de VÄLDIGT kalla.   

Ja, jag vet att det är farligt att bada när det åskar, men vad ska man göra? Det finns ingen logik som biter på H när han har bestämt sig för något. Jag sa: "Tänk om du hade kunnat använda den där envetenheten till att göra nytta i vårt hem i stället!" Men hans städiver brukar bara komma fram cirka ett par timmar innan vi ska få gäster. Jag funderar på att säga till honom nästa gång jag vill att han ska städa att jag har bjudit hem hans syster på middag eller nåt! Eller vad tycker ni?  

Satsar nu stenhårt på att söka jobb där jag får möjlighet att vara den inspiratör som jag känner att jag är född till att vara. Har sökt tre jobb den här veckan. Har till och med lagt in en bild på mig själv på ett ställe! (H fotade mig i en sommarstuga på midsommar. Det syns att det var kallt...) Kan detta vara ett steg på vägen till att gå ut i livet och visa vem jag är utan att be om ursäkt för det?

"hej!
tråkigt att du är sjuk och hängig!

kan glädja dig med att Stella verkar stortrivas hos oss!! hen har sovit mellan oss tre, i stora sängen, redan från första natten, och är extremt kelig och tillgiven!! eller som vår lilla dotter säger; "Stella har en stooor motor i magen!!" - hon spinner heeeela tiden!! :-)

blir lite nyfiken på detta du skriver om konstellationer etc - vad handlar det om?! har du någon länk att dela??!!?

hälsn. Linda"

Mitt svar: Hahah, barn säger så roliga saker ibland! Jag läse nyligen att en treåring hade sagt: "Men för sjutton jordgubbar!"   Det låter så mysigt att ni sover ihop i stora sängen hela familjen!

Några konstellationslänkar:

På svenska: Svenska hellingerinstitutet:

http://www.svenskahellingerinstitutet.nu/

På svenska: Solveigs hemsida:

http://www.allegrekonsult.nu/

Hellingerinstitutet i Norge (Marta Thorsheim):

http://hellinger.no/index.php?site=default

Konstellatör och prof i psykologi Franz Ruppert:

http://www.franz-ruppert.de/

Grundaren Bert Hellinger (som nu har utvecklat metoden och jobbar rätt annorlunda mot i början):

http://www2.hellinger.com/en/

Morgonen började inte jättebra, för jag kände mig rätt förkyld och febrig och uppgiven, men sedan vände det någonstans mitt på dagen och nu känns det mycket bättre. Konstigt va? Jag är i alla fall glad så länge det varar! Jag, H och Lilla Lo satt utomhus på en tapasrestaurang och det kändes riktigt som semester, trots att solen inte sken!  

Pratade precis med Solveig i telefon och insåg att det här med mina förkylningar faktiskt kan ha en själslig orsak. Det kan mycket väl vara så att det är något som fortfarande håller mig tillbaka i livet, en lojalitet som gör att jag jag inte tillåter mig själv att vara frisk. Jag har ju gjort många familjekonstellationer under en relativt kort tid och mycket har kommit till ytan. Inte konstigt då att kroppen har svårt att hänga med. Denna process har jag visseligen känt länge djupt inom mig, men blev nu påmind om det. Tänkvärt, eller hur?

Drömde förresten en konstig dröm i natt där Giselle var en liten människobebis och min minsta dotter....

Det där med att anstränga sig trots att jag är sjuk har väl inte funkat så där jättebra. Jag känner mig som en sengångare eller sköldpadda när jag går mellan olika rum i huset. Dessutom har jag sovit en hel timme idag, trots att föresatsen var att vara aktiv. Jag blir på dåligt humör så fort jag ska göra något, för att jag har ont överallt. (Oftast i magen.) Det går ut över min familj. Så det verkar inte funka för mig att ignorera min kropp. Ingen har dessutom lyckats ge mig en förklaring på vad orsaken kan vara till att jag jämt blir förkyld och jämt har ont i magen. Hade det funnits en förklaring så hade det kanske även funnits ett botemedel eller en lindring?

Tänk om en sån där elitidrottare hade kunnat ta över min kropp några månader och träna upp den i bra form och sen kunde jag ta över? Skulle det hjälpa? Eller skulle det hjälpa om jag hade råd att göra fler konstellationer? Eller om jag gick till någon alternativ terapeut av något slag? John of God i Brasilien ska ju ha hjälpt massor av rullstolsbundna människor att kunna gå igen. Tänk om jag skulle spara pengar för att ta mig dit?

Att skaffa massor av katter hjälper i alla fall inte, även om jag ibland inbillar mig det. Jag trodde ju att jag hade hittat nyckeln till min inre läkande kraft, men när jag vred om den så öppnades inte dörren.    

Ska jag kanske ta Alvedon så att jag inte känner hur ont det gör överallt? Jag svettas och fryser om vartannat, magen är tråkig. Om jag hade varit rik så kanske jag hade kunnat konsultera någon sån där superläkare eller nåt? Jag vet att det går att vara lycklig trots att man är allvarligt sjuk, Byron Katie har varit det och Eckhart Tolle brukar prata om det. Han säger att vissa döende människor kan bli alldeles strålande som om de lyser av ett intre ljus. Ska jag satsa på det i stället för att försöka bli frisk? Ja vet, det är sååå tråkigt att skriva och läsa om sjukdomar och krämpor, men det är ännu tråkigare att vara sjuk. Ute regnar det. 

Nu har jag konsulterat min bror Henrik och mormor G, som är läkare respektive sjuksköterska. Båda säger att jag behöver röra på mig mer, eftersom jag lever ett väldigt stillasittande liv. Och det låter ju logiskt. Man får bara ignorera förkylningssymptomen. Kanske är det så andra människor gör, vad vet jag? Jag är ju typ motsatsen till en elitidrottare. Lyssnar kanske för mycket till min kropp och är dessutom ibland inbillningssjuk. Så idag ska jag ut och vara aktiv: promenera, promenera, promenera! Detta ska bli början på mitt nya liv.

Igår när jag kom hem från båtutflykten så började jag få rinnsnuva och ont i kroppen. Frågan är nu idag om jag ska vila som jag brukar eller om jag ska pressa mig själv? Idrottsmän brukar tydligen pressa sig själva, men sedan så brukar deras kroppar gå sönder och de får en massa skador...å andra sidan kan jag inte ägna resten av mitt liv i sängen bara för att jag jämt är förkyld. Goda råd?