Jag har precis kommit tillbaka från en snabbvisit ute på landet. Vi försökte ta med alla katter ut till en sommarstuga och hoppades att det skulle gå bra trots att Hs syster har hund. Det gick inte alls bra. De vuxna katterna blev så stressade att de  började bråka med varandra på allvar, och jag var orolig att det tillståndet skulle permanentas, så jag tog det säkra för det osäkra och åkte in till stan igen.

Jag tror att Lisen, som kände oro för sina ungar, tog ut sina känslor på stackars Cornelia och Lucida. Men nu sedan vi är tillbaka har de tack och lov lugnat ner sig. Nästa år tror jag att vår familj får se till att hyra en egen stuga där man får ha med sig husdjur.   

Nåja, jag fick ungefär ett dygn ute i den vackra skärgården, och så kan vi åka tillbaka någon helg senare, när de andra inte är kvar.  

Guros kattungar ser jättefina och lovande ut, ska bli spännande att följa dem! Jag är så stolt över Alvina (som kommer från min första egenuppfödda kull)!

Nu har Alvina fött 6 stycken kattbebisar! Alla mönstrade, tre med vitt. Nu har alltså Guro 14 kattungar hemma!   Grattis Guro och Alvina!

Träffade Amandas fodervärd idag och hon berättade att Amanda är tröttare än vanligt, och dessutom kräks hon oftare. Vi hoppas att hon är dräktig!

Dessutom väntar vi på Alvinas kull, som föds snart i Norge. Det ska bli så spännande, för det är första gången som en av mina avkommor får en kull!

Söka-jobb-kursen är väl ingen direkt hit. Ska försöka hitta en vettig praktikplats i stället.

"Amanda är lite utpumpad och ligger mest och vilar, verkar nöjd över att vara hemma. I lördags var hon väldigt orolig och lite skrämd, nästan som om hon trodde att hon skulle skickas iväg igen :-( stackers liten."

Min kommentar: trötthet kan vara tecken på dräktighet.  

Igår när vi kom hem till Angelica så var det ju Jasper som gärna ville para sig och Amanda som inte ville. Man märkte att amanda var ganska stressad av hela situationen. Men idag var det helt tvärtom! Jag fick hämta hem Amanda till fodervärden, för Diesel var inte längre intresserad av att para sig, trots att hon låg med rumpan i luften och åmade sig! Dessa katter, dessa katter. Vi får se om det blir några kattungar trots alla hinder på vägen!

Jag mailade och frågade Angelica om det blir några barn gjorda. Hon svarar: "Jo då det blir allt lite barn gjorda. Men jag tror (utan erfarenhet av sånt här!) att personkemin inte stämmer till 100% mellan sötnosarna. Dom har väll lyckats 7-8 gånger när jag varit hemma, under hela tiden och nu bråkar dom mest och Diesel ligger helst i andra änden av rummet och bryr sig inte om att hennes rumpa står rakt upp i vädret med svansen åt sidan. Och delar jag på dom i olika rum så går inte det för sig heller, för ingen vill ju sitta själv. Så jag vet inte riktigt vad vi ska göra nu??"

Mitt svar är att vi låter Amanda vara kvar så länge de verkar para sig. Slutar de para sig helt får vi komma och hämta henne igen. Det faktum att det har blivit parningar överhuvudtaget är ett gott tecken. Jag tror problemet ligger i att Amanda är stressad av den nya miljön. Blir det inga kattbebisar nu, så provar vi nästa gång med att låta Diesel komma hem till Amanda.

"Hej Emelie!
Nu så har det hänt lite i alla fall. Amanda är fortfarande väldigt skygg av sig och är gärna långt ifrån Diesel. Men klockan 4 i morse vaknade jag av ett himla liv... Jo då, då var första parningen på gång. Båda skötte sej jätte bra. Men Diesel blev nog ganska paff när Amanda inte var lika villig som Lisen direkt efter parningen.
Nu har dom kommit upp på mitt rum i alla fall och Amanda gjorde sej hemma i min säng direkt. Och dom ställer sej på bakbenen och viftar med framtassarna mot varandra. Fast nu ser det mest ut som det är på skoj och att dom gör det mest för att dom gjorde det igår :)

Kram
Angelica"

Nu har vi varit och lämnat Amanda hos Jasper. Amanda var ganska skeptisk, så det skedde ingen parning medan vi var där. Amanda satt största delen av tiden högst upp i klösträdet och tittade ner på Jasper, som jamade väldigt ivrigt nedanför. Men jag tror definitivt att det kommer att bli parning av i morgon eller i övermorgon!

Varje gång jag träffar Jasper så påminns jag om hur otroligt stolt jag är över honom! Han är en helt fantastisk avelshane. Så snygg och så himla social.