Det känns så overkligt att det jag drömt om så länge faktiskt har gått i uppfyllelse nu! Kattungarna ser ut som små gosiga tigrar med underbara prickar på magen. De bökar omkring för att hitta en tutte och de rycker till i sömnen ibland. Idag var det en liten en som stack ut tungan i sömnen! Jag börjar se några individuella skillnader på dem: färg och hur mönstrade de är varierar. Några är mest svarta på ryggen, andra mer randiga. Några piper mer än andra när man tar upp dem. Jag kan sitta hur länge som helst och bara titta på dem! De är fortfarande så otroligt små och hjälplösa. Evora tycker om när jag sitter bredvid henne i bolådan och klappar och pratar med henne.

Idag var det förresten en uppfödare från Nya Zealand som mailade och frågade om kattungar!

Så här ser ungarna ut när de är en dag gamla. De känns redan piggare och större. De heter (uppifrån och ned): Alchemic Alvin, Aristocat Arvid, Amazing Amanda, Alluring Alvina och All-time Algot. Vissa av ungarna har nagellack som en märkning på sina klor för att vi ska kunna skilja på dem.

Idag när jag tittar på bilderna så tycker jag att Alvina (fjärde katten uppifrån) ser mer ut som silver tigré än som vanlig svart tigré. När jag ser henne i verkligheten så vet jag inte vad jag ska tro. Vad tror ni som läser? Skriv gärna en kommentar!

Jag är idag en jättestolt kattuppfödare!

Jag blev plötsligt väldigt nervös, för jag tyckte att Evora flämtade så mycket, som om det fanns kvar en kattunge därinne som inte ville komma ut. Hon andades lika fort som under förlossningen och ibland med öppen mun. Jag blev supernervös och åkte in till Blå Stjärnan för att kolla. Där fick jag vänta cirka 2 timmar, och under den tiden hann många tankar fara genom mitt huvud. Hon röntgades och det var som tur var ingen unge kvar, utan allt såg bra ut. Antagligen var hon bara lite skärrad efter sin första förlossning och så var det väldigt varmt. Gud, vad lättad jag blev! Veterinären hade förresten funderat på att köpa en sibbe, så hon fick mitt kort! Nu sitter jag här hemma mitt i natten och ska försöka varva ner.

Evora är så fin med sina små ungar! Ibland får jag hjälpa någon att hitta en tutte att suga på. Tur att jag har märkt dem med nagellack, för de är väldigt lika varandra! Vilken tur också att vi fick både hanar och honor och både silver och vanliga svart tigré!

I morgon ska jag ta fler bilder så att ni får se! Men först ska jag slappna av och förhoppningsvis sova.....!

Nu är Evoras första kull här! 5 levande kattungar blev det! Det blev tre hanar och två honor. Två av hanarna är svart silver tigré och resten är svart tigré. Alla vägde ungefär 80 gram vid födseln utom den sista hanen, som vägde 90 gram. Bilder kommer snart!

Det känns helt overkligt att Evora kanske ska få kattungar i övermorgon. Precis som det kändes innan Lilla Lo skulle födas. Man hade ingen aning om hur det skulle bli och så plötsligt var man mamma! Så här fin är Evora idag torsdag i alla fall. På hennes högra sida tyckte jag mig idag känna två olika rörelser inne i magen. Lisen tvättade henne där hon låg på köksmattan, men tvagandet övergick så småningom i en brottningsmatch som slutade med att Evora bestämt stirrade på Lisen tills hon avlägsnade sig backande från platsen. Lisen är ett år gammal nu, men känns fortfarande liten i sättet, och i kroppen också, förresten. Evora är större och kraftigare.

Akvariet kryllar nu av småyngel, och ett yngel har en vacker guldaktig färg. Hoppas att det inte blir för trångt för dem bara! Det största hanynglet kommer nog att likna hanen med dubbelsvärdstjärt, ser det ut som. Småhanarna har redan börjat följa efter de vuxna honorna. Som om de inte hade fullt upp med att avspisa sina vuxna friare redan!

Passa på att vara med i min omröstning om hur många ungar det blir nu innan vi vet med säkerhet!

Det som hände igår måste ha varit falskt alarm. Idag har Evora betett sig som vanligt. Kolla på hennes stora mage! Själv har jag ägnat dagen åt att jobba med vår bostadsrättsförening och nu ska jag hämta lillan på dagis.

Idag började Evora plötsligt jama mycket och ville ha min uppmärksamhet. Sedan ville hon att jag skulle följa med mig till bolådan och en garderobshylla som hon tyckte var bra. Hela tiden jamade hon och ville bli klappad. Detta fortsatte några minuter. Jag ringde Blå Stjärnan, men de visste inte om det betydde att hon snart skulle föda eller inte. Sedan lugnade hon sig och jag satt och höll mina händer på hennes mage, och kände, som jag trodde, två olika fosterrörelser på hennes vänstra sida. Det kändes som att vi kom varandra väldigt nära, hon och jag, och jag förstod att hon gärna vill ha mig med på förlossningen. Jag ska se till att finnas där för henne den närmaste tiden, och leva ett lugnt tempo, vilket jag ändå brukar göra. Det känns väldigt bra att vi har sån kontakt, jag önskar att jag var en sån som kan "tala" med djur, men på ett sätt gör jag ju redan det!