Nuförtiden börjar jag alltid min dag med att dricka sellerijuice, sedan en smoothie med frukt och bär.

Det är galet mycket "mat" som jag har slutat äta. Jag skulle nog säga att runt 95 procent av allt du kan köpa på Ica eller Konsum är sånt som jag inte längre äter (och därmed sånt som jag tror är mer eller mindre dåligt för hälsan). Det är ganska extremt egentligen, men frågan är om det är jag eller normen för vad som är normalt att äta som är extrem?

Numera försöker jag att bara äta sådant som är läkande, alltså mat som även fungerar som medicin. Det beror på att jag har kommit till en punkt där jag inte har något val: jag måste fokusera på min hälsa om jag ska kunna göra "normala saker" igen, saker som de flesta människor tar för givet. Här nedan har jag gjort en lista på livsmedel som jag lämnat bakom mig:

Kött
Fisk
Skaldjur
Ägg
Vete (undantag: vetegräspulver)

Soja (håller på att fasas ut)
Majs (inklusive majsolja)
Margarin, transfetter
Rapsolja
Mjölkprodukter (håller på att fasas ut)
Livsmedel som innehåller tillsatt socker eller sötningsmedel
Livsmedel som innehåller citronsyra
Livsmedel som inte är ekologiska (det är kanske inte realistiskt att ha som mål att äta 100% ekologiskt, men det är mitt strävansmål)

Medical Medium skriver att flera att de sjukdomar som är vanliga idag beror på tungmetaller. För mig känns det logiskt med tanke på alla miljögifter vi omger oss med.

För att bli av med tungmetaller rekommenderar han att man varje dag äter MINST en av följande: Färsk koriander, persilja, zeolite-lera i vätskeform, spirulina, färsk vitlök, salvia, L-glutamin, groblad, rödklöverblommor. Testa gärna en månad och se om du får några hälsoförbättringar! Om jag fick gissa så skulle jag säga att de flesta av oss säkert har en del tungmetaller i kroppen.

Själv har jag idag till frukost druckit först sellerijuice (som enligt Medical Medium återställer saltsyrabalansen i magen, samt förser nervsystemet med mineralsalter) och sedan en smoothie på vilda blåbär, kokosmjölk och spirulinapulver. Slutligen tuggade jag på ett par blad med färsk citronmeliss, vilket enligt Medical Medium dödar virus och bakterier i kroppen. Jag har gjort det till en vana att lägga persilja eller färsk koriander på maten innan jag serverar den, och jag har beställt ett kosttillskott gjort på rödklöver. Ni fattar att jag tar det här på allvar va? Klicka här om du vill lyssna på ett radioprogram med Medical Medium!

Nu är det jättelänge sedan jag skrev något om mig själv på bloggen, så jag tänkte berätta lite, både för er som har följt mig och för er som nyss har hittat hit.

En sak som är rätt typisk för mig är att jag snöar in på saker. Jag blir helt enkelt jätteintresserad av ett ämne under en period, sedan kan intresset svalna, och så hittar jag något annat att intressera mig för. Ibland kan ett intresse hänga med under ett längre tid, som kattuppfödningen. Den har jag nu hållit på med ända sedan 2007, vilket är rekordlänge för att vara jag. Ni som följt mig har säkert märkt hur jag har blivit besatt av både hamstrar, möss, och under en period förra året så rensade jag hela vår lägenhet enligt Marie Kondos metod. De senaste månaderna har jag varit väldigt intresserad av makeup faktiskt. Jag har noggrant studerat makeupartisten Lisa Eldridges youtubefilmer och köpt en massa billigt smink på Wish. Här är en video där Lisa Eldridge gör sin makeup på 5 minuter:

En annan sak som upptagit mycket av min tid är hälsa, dieter och olika kosttillskott. Jag gör min egen kefir varje dag med hjälp av levande kefirgryn (här kan du få mer information) och jag har även börjat tillverka egen kombucha, som är ett fermenterat te. Läs mer om kombucha här. Allt detta för att mina tarmbakterier ska bli glada. Vill du testa att göra egen kefir eller kombucha så kan du få kefirgryn/scoby av mig. Måste hämtas i Göteborg.

Den mat jag äter idag består till nästan hundra procent av grönsaker, frukt, bönor, nötter, frön, getost, fårost, egen kefir, havre och havreyoghurt, quinoa, hirs, olivolja, kokos i alla former, råris, ägg, surdegsknäcke, bönpasta. Från och med i morgon ska jag börja mina dagar med sellerijuice.

Men har jag blivit friskare? Jag kan inte säga på rak arm att jag blivit det faktiskt, men jag känner att jag är på rätt väg. För tre år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom, och det var nog då som mitt hälsointresse blev större. Jag ville ju så himla gärna bli frisk! En sak har jag i alla fall lärt mig på vägen: Den kost som idag anses vara "normal" kommer i framtiden att betraktas som mycket ohälsosam, och jag kommer aldrig att återgå till mina gamla vanor med snabbmat, raffinerad mat och sötade livsmedel. Den mat jag äter idag kanske vissa skulle tycka är extrem, men om 100 år kommer alla andra att verka extrema i stället!   

Hej Emelie! Hoppas allt är bra. Lite uppdatering om Nicobella: Hon är nu kastrerad och det gick jättebra. Såret läkte ihop ganska snabbt, så det var inga större bekymmer. Vi hade lite bråttom med att få det gjort eftersom hon vill gå ut så gärna. Hon är ute en stund varje dag. Hon gillar att sitta på vårt garage-tak och klättrar mycket i träden. Det stortrivs hon med! Det känns som att hon är helnöjd med tillvaron. Otroligt social och när hon är ute så vill hon komma in med jämna mellanrum och säga hej för att sedan gå ut igen. Hon följer efter oss i huset och vill vara där vi är. Hon tyr sig också mycket till barnen. Jag säger det igen; hon är världens mysigaste katt. ?Hör av er om ni har vägarna förbi! Kram L (jag skickar några bilder)

Hej! Neo växer upp fort, men är enda en bebis som älskar att bli hållen och gosa. Han väcker oss med pussar och lägger sig i ansiktet på en på morgonen. När jag åker iväg på morgonen så vill Neo sitta i famnen på en och sova, och det är likadant när man kommer hem.

Han har varit ute varje dag - vi har satt fast selen så att han (under uppsikt) kan gå in och ut. Han älskar att springa upp och ner i äppelträden på trädgården, jaga insekter och springa genom det höga gräset! Det är så kul att se honom så livfull! Man ser verkligen hur han blivit en stor katt som springer fort och älskar att jaga ?

Just nu är jag kattvakt åt den här vackra huskatten:

Han heter Leopold precis som killen från min L-kull, men han kallas för Loppe. Han ser ut som en liten gremlin med sina stora ögon. En jättemysig kisse är han!

Jag sitter och läser senaste numret av Våra katter, som den här gången handlar om manx och cymric. Till min förvåning hittar jag ingen information alls om det som på engelska kallas manx syndrome, dvs att katter med manxanlaget i vissa fall kan födas med spina bifida, mellanrum mellan kotor, problem med tarm och urinblåsa.

Även om dessa problem inte alls drabbar alla, eller ens merparten av katterna inom rasen, så anser jag det fel att chansa. Bara vetskapen att risken för defekter finns om man avlar på manxanlaget borde räcka för att ifrågasätta rasernas godkännande. Att manxrasen funnits länge räcker inte som argument, inte heller det faktum att inte alla katter inom rasen drabbas. Utvecklingen går framåt, och vi vet mycket mer idag än när raserna först godkändes.

Det förvånar mig att man inte nämner något om potentiella hälsorisker i tidningen, eftersom jag tycker att det är viktigt att informera presumtiva kattköpare eller nya uppfödare om de problem som finns, så att de innan köpet kan välja om de vill stödja avel av denna ras. Det förvånar mig även att det inte inom SVERAK verkar förekomma någon diskussion om huruvida det är etiskt försvarbart att föda upp dessa två raser, i alla fall har jag aldrig läst om det i Våra Katter, inte heller när det gäller andra raser som ofta får hälsoproblem. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att avla på djur där man på förhand vet att avkommorna kan ärva genetiska hälsoproblem.

Själv anser jag, och detta gäller alla typer av djuravel, att ingenting kan vara viktigare än att en uppfödare försöker minska risken för sjukdomar hos avkomman. Jag skulle därför aldrig själv kunna tänka mig att avla på manxanlaget.

Det är lätt att som uppfödare stirra sig blind på rasstandard, katternas skönhet, det som är typiskt för rasen etc, men att glömma huvudsyftet med vår avel: att vi vill få fram trevliga husdjur som får leva ett långt, friskt och lyckligt liv. Alla levande varelser förtjänar att behandlas med kärlek och respekt, att att vara uppfödare är ett oerhört stort ansvar. Det är nästan som att "leka gud", och frågan är vilken sorts "gud" vi vill vara?

Självklart kan inte alla sjukdomar eller defekter undvikas, hur mycket vi än anstränger oss, men det finns vissa anlag som vi vet såpass mycket om att vi helt enkelt kan välja bort dem ur vår avelsbas.

Jag vill dra en parallell till musavel: Bland möss förekommer ett anlag som heter dominant yellow. Det är ett dominant anlag som funnits mycket länge inom musaveln. Med hjälp av detta anlag kan man få fram möss med en vacker röd färg. Det finns bara ett problem: anlaget hänger ihop med sjuklig fetma hos mössen, och de får därför följdsjukdomar och lever inte lika länge som vanliga möss. Hur kan någon tycka att det är moraliskt rätt att medvetet avla fram såna möss bara för att man tycker att färgen är vacker? Det finns massor av andra färganlag som inte ger fetma, varför inte välja dem i stället? Och på samma sätt: behöver vi verkligen avla fram svanslösa katter om det ska ske på bekostnad av några individers hälsa?

Slutligen: Det jag skriver här gör jag absolut inte för att kritisera någon uppfödare eller kattägare, jag gör det enbart för att jag vill katternas väl och för att jag vill sprida information om ämnet.