Direktlänk till inlägg 5 januari 2016
Varje gång jag har kattungar så brukar de nya ägarna fråga mig lite oroligt hur mamman kommer att reagera när alla ungarna flyttar vid 12 veckors ålder. (12 veckor är enligt Djurskyddslagen och SVERAKs regler den tidigaste ålder som en kattunge får flytta från sin mamma.)
Jag brukar svara att det är inget problem för kattmamman. Det är som om hon kände sig "färdig" med ungarna vid den åldern och kanske till och med tycker det är skönt när de flyttar.
Därför blev jag lite förvånad när La Minelle började "ropa" samma kväll som ungarna flyttat. Jag tänkte att jag kanske måste revidera det där med att de klarar av flytten så bra och att hon faktiskt saknade sina små ungar och därför jamade för att hon letade efter dem.
Men senare på kvällen fattade jag vad som hade hänt: La Minelle hade börjat löpa igen och höll nu på att utsätta stackars kastrerade Elton för "sexuella trakasserier". Hon tyckte helt enkelt att det var dags att börja tillverka en ny kull med kattungar, haha!
Detta visar att vi inte ska förmänskliga våra djur, utan försöka lära oss så mycket som möjligt om djuret och dess naturliga miljö och beteende. Helt enkelt försöka se saker ur djurets perspektiv i stället för vårt mänskliga.
Till exempel: Katter är, till skillnad från människor, ensamlevande och trivs oftast väldigt bra utan en kattkompis. Vissa katter kan till och med må riktigt dåligt när de måste dela reviret med en annan katt. Vi människor behöver däremot andra människor för att vi riktigt ska trivas. Vidare är katter mest aktiva i gryning och skymning, och deras syn är därför anpassad för att se bra i mörker. Vi människor är mest aktiva på dagen och ser dåligt i mörker.
Katter är utpräglade rovdjur som behöver jaga (bytesdjur eller leksaker) och äta kött för att må bra. Vi människor har inga rovdjurständer och vi har mycket längre tarmar än vad katten har, för våra kroppar är anpassade för att äta vegetabilier.
Katten är ett djur som satsar mer på kvantitet än vad vi människor gör när det gäller fortplantning. Vi människor investerar väldigt mycket tid och energi i ett enda barn, och det tar lång tid innan barnet kan klara sig själv flytta hemifrån och få egna barn. Mänskliga pappor lägger nuförtiden ofta lika mycket tid på sina barn som mammorna. En katt kan däremot få hundratals avkommor under sin livstid, och ungarna kan ganska fort bli så vuxna att de klarar sig utan sin mamma. Kattpapporna är oftast helt frånvarande under kattungarnas uppväxt. Vuxna hanar satsar i stället på att försöka para sig med så många löpande honor som möjligt, för att därmed öka chanserna att deras gener får leva vidare.
Tack vare att katter är så livskraftiga och bra på att föröka sig så är chanserna goda att några av en katts ungar klarar sig, även om inte alla gör det. Katter satsar alltså mer på kvantitet än kvalitet jämfört med människor när det gäller avkommorna.
Nej, det blir inga fler kullar för vår kära La Minelle. Hon ska kastreras och flytta till ett nytt hem där hon ska få bli ensamkatt med tre snälla mattar. Tror att hon kommer att må som en prinsessa där!
Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...
Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 |
8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | |||
|