Lo:

Leopold:

Linnea:

Lova:

Tjejerna:

La Minelle:

Fotograf: Mattias Bergquist

Gå till den här adressen så får ni se bilder på kissebebisarna:
http://sengas.bloggplatsen.se

Idag blandade jag torrfoder med kattungemjölk efter konstens alla regler för att få de ovilliga kattungarna Leopold, Lova och Linnea att börja äta riktig mat. De bara ignorerade maten medan La Minelle och Lo åt med god aptit. (Lo äter både torrfoder och våtfoder redan.)

När jag sen sitter och äter färsk tortellini med pesto, basilika och pinjenötter till lunch så kommer Linnea och försöker stjäla mat från min tallrik. Det slutar med att jag ställer ner matresterna på golvet och de tre kissebäbisarna mumsar förtjust. Torrfodret lämnar de helt orört.

Mollie:

Miranda:

Melissa:

Lova flyttar till min "uppfödarkollega" och vän Laghamras i Hisings Backa. (Planen är att jag ska köpa någon av hennes ungar i framtiden.):

Lo flyttar utanför Jönköping till ett par som har en maine coon sedan tidigare:

Linnea flyttar till en kvinna i Björkekärr:

Leopold flyttar till en familj med två barn på Hisingen:

Innan vi var tvungna att avliva Moa Moonstone på grund av en defekt så skickade jag in ett DNA-test till UC Davis för att kolla om hon är bärare av genen för PK-brist. Det är nåt jag gör med mina avelskatter, för om jag skulle para två bärare med varandra så kan någon av ungarna få dubbla gener och därför bli sjuk. Det konstiga var att härom dagen så fick jag ett svar från UC Davis att de hade hittat XY-kromosomer i Moas DNA, vilket i så fall skulle betyda att hon egentligen var en hane. Och det går såklart inte att dubbelkolla nu när hon är död. Men det är märkligt. Jag har fött upp katter i så många år, och bara en enda gång har jag tagit fel på könet, men då upptäckte jag misstaget ganska snabbt. När det gäller M-kullen så vet jag att jag dubbelkollade flera gånger, för både fodervärden och hankattsägaren ville ju så gärna ha en hane, men det enda jag kunde se var honkattsrumpor när jag tittade. 

Det finns två förklaringar på detta mysterium: den enklaste är att Moa helt enkelt var en hane, men att jag såg fel. Alla kan göra fel ibland, men med tanke på alla tid jag lagt ner på att könsbestämma pygmemöss som är pyttesmå, så tycker jag att kattungar är lätta som en plätt att könsbestämma, särskilt som jag faktiskt dubbelkollade flera gånger. Det andra alternativet är att det kan ha varit något konstigt med Moas könsidentitet. Hon kan exempelvis ha varit en chimär, alltså en sammansmältning av två olika foster, varav ett av hankön och ett av honkön. Dock hade det då varit troligt att man hade sett fläckar av annan pälsfärg på henne, vilket man inte gjorde. Sen vet jag att det finns ett tillstånd på människor där en kvinna kan ha Y-kromosomer. I de fallen så var det tänkt att fostret skulle utvecklas till en pojke, men något störde utvecklingen och fostret återgick därför till den ursprungliga formen, vilket är en kvinna. Detta kallas androgenokänslighet. Sådana kvinnor kan inte få barn. Jag har aldrig hör talas om detta på katter, men det kanske kan förekomma även på dem, vi är ju båda däggdjur.

En annan lustig sak som jag fått reda på angående detta med könskromosomer, är att somliga afrikanska pygmémushonor (såna möss som jag föder upp) har XY-kromosomer, men de är ändå honor och kan, vad jag förstår, föröka sig som vanliga honor. Hur detta fungerar skulle jag gärna vilja veta.

Ett mysterium var det i alla fall med Moas kön, och vi kommer nog aldrig att få reda på svaret.

Jag vill tacka alla trevliga kattungebesökare som kommit hit under veckan. Det märks att ni alla älskar djur och jag tror att ni alla skulle bli bra kattägare. På min lista har jag 10 namn men jag har bara 4 katter att sälja. Planen är att ringa alla på listan senast imorgon kväll.