Miss Emmi's sibiriska katter

Direktlänk till inlägg 6 december 2014

Att avla på djur med gott samvete - 10 goda råd och tips för att börja med avel

Av Emelie - 6 december 2014 15:10

Jag som skriver det här har avlat på sibirisk katt sedan 2007 och på dvärghamstrar och guldhamstrar de senaste åren. Just nu funderar jag på att kanske prova på att avla på möss. Genom åren har jag läst mycket om avel och jag har även samlat på mig en hel del erfarenheter, och jag vill gärna dela med mig så mycket som möjligt till andra som avlar eller funderar på att börja avla. En sak som jag brukar tänka på är att när vi avlar på djur så "leker vi gud" och det är därför oerhört viktigt att att vi är en snäll "gud" som ger våra avkommor de bästa förutsättningarna för att leva ett långt, friskt och stressfritt liv. Djuren ska inte behöva lida på grund av vår själviskhet. 

 

På bilden ser ni S*Miss Emmi's Eagle-Eyed Elton, som bor hemma hos mig. Han har fått tre kullar och är nu kastrat.

 

För enkelhets skull har jag samlat mina råd i 10 punkter:


1. Innan du börjar med avel, se till att köpa ditt första avelsdjur från en uppfödare som har avelserfarenhet och vars åsikter du respekterar. Det bör vara en ärlig person som du känner att du kan prata med. Varför är nu det så viktigt? Jo, för den du köper ditt första djur av kan bli din mentor som du kan fråga om saker och som kan hjälpa dig på olika sätt. Sån hjälp är ovärderlig när man är ny uppfödare. Den sortens hjälp betyder mycket mer än gullighet, färger och mönster på de djur du köper. Köper du djur från en sån person så är även chansen stor att du ska få veta så mycket som möjligt om djurets släktingar, även sånt som är mindre bra som sjukdomar och defekter, vilket ingen är helt förskonad från. Ju mer man vet om avelsdjurens släktingars hälsa, desto bättre är det. 


2. Läs på så mycket som möjligt innan du börjar avla. Det finns ofta föreningar för personer som föder upp eller är intresserad av just det djurslag som du vill föda upp. Där kan du få en massa bra information. Det brukar även finnas diskussionsforum, exempelvis på Facebook eller på iFokus. Googla så ska du se att det finns mycket mer än man tror, även på andra språk! Vanliga pappersböcker är förstås också värdefulla, kolla bara att de inte är för gamla. 


3. Avla aldrig på djur som riskerar att ge avkommor som kan bli sjuka, få dåligt temperament, eller få defekter. När jag skriver så så menar jag att man inte ska avla på anlag eller individer som man vet kan ge problem för avkommorna, sedan kan ju sånt hända alla uppfödare ändå, men då har man i alla fall gjort vad man kunde. Till exempel så ska man aldrig avla på ett djur som själv har någon sjukdom eller defekt av något slag, exempelvis svansknick, navelbråck etc. Ta reda på vilka defekter som är vanliga inom ditt djurslag och kolla ditt djur ordentligt. Om ditt djur har ett temperament som gör att det är olämplig som sällskapsdjur trots att djuret blivit socialiserat av människor så ska du inte avla på det djuret. Avlar man på husdjur så vill man förstås att djuret ska trivas som sällskapsdjur och att människor ska trivas med djuret, annars tycker jag att hela poängen med avel på sällskapsdjur faller bort. 


4. Om det finns DNA-tester eller andra tester för sjukdomar som ibland förekommer bland ditt djurslag så rekommenderar jag att du använder dig av dem innan du parar. Ett exempel: på katter kan man testa för anlaget för PK-brist. Inom den sibiriska rasen är detta anlag lite vanligare än bland andra raser. Det är ett recessivt sjukdomsanlag och bara djur som har dubbla anlag blir sjuka. Genom att aldrig para två bärare med varandra kan man undvika att någon av avkommorna ärver dubbla anlag och blir sjuka. På så sätt kan man minska risken för lidande hos avkommorna som man själv föder upp. Det finns alltid andra uppfödare som inte testar för samma saker som du gör. Bry dig inte om dem utan följ ditt eget samvete. Kolla noga vilka tester som gjorts på djur som du vill köpa in eller para med. Men självklart får inte testandet gå till överdrift heller. Riktigt ovanliga sjukdomar behöver man inte testa för om inte någon nära släkting har den.


5. Om det finns någon ras eller något anlag för färg eller mönster hos ditt djurslag som är förknippat med ohälsa av något slag så undvik att avla på djur med det anlaget/undvik att avla på den rasen. Exempel: På möss finns ett anlag som heter dominant yellow. Detta anlag är förknippat med fetma och tumörer, vilket skapar lidande hos djuren. Avla därför aldrig på såna djur, då hälsan hos djuren alltid är viktigare än utseendet. Det finns ett anlag som heter recessive yellow och inte är förknippat med sjukdomar, avla på det i stället om du vill ha gula möss. Ett annat exempel: Helvita katter är ibland helt eller delvis döva. Avla inte på vita katter, då det kan försämra livskvaliteten och öka risken för trafikolyckor hos de avkommorna. Här är ytterligare några exempel på varianter som jag avråder från att avla på: mandarinfärgade dvärghamstrar, satinpälsade marsvin, guldhamstrar som har teckningen vitmagad, hundraser som ofta behöver förlösas med kejsarsnitt, riktigt stora hundraser, plattnosade hundraser, undvik även följande kattraser: manx, cymric, scottish fold, exotic, perser, munchkin. Avla inte heller på albino-, eller pälslösa djur, då dessa är förknippade med olika hälsoproblem. Är du osäker på om det är rätt eller fel att avla på ett visst anlag så avstå för säkerhets skull. 

 

Hybrider mellan leopardkatter och tamkatter

blir skjutna och sålda som pälsar i USA.


Ett speciellt fall när det gäller etiskt problematisk kattavel är kattrasen bengal, som är godkänd i kattförbundet SVERAK. Den rasen har inte så många fler hälsoproblem än andra raser, även om en relativt stor andel blir sjuka i HCM, men det finns ett större etiskt problem med sättet som rasen skapades på. För att få fram en tamkatt som såg vild ut så parade man tamkatter med vilda leopardkatter. Denna avel var förenad med flera allvarliga risker: den vilda katten dödade ofta den tama katten under själva parningen, hybriderna hade ofta hälsoproblem, avkommorna från de första generationerna gick inte att ha som husdjur på grund av att de kissade överallt, orsakade bitsår hos människor och ylade högt på nätterna, så många av dessa hybrider kastades ut på gatan och skrämde människor i hela grannskapet. Slutligen blev några av dem skjutna och sålda som pälsar, medan andra blev avlivade för att de inte gick att omplacera. Och som om det inte var nog: denna typ av avel mellan vilda och tama katter förekommer fortfarande idag bland uppfödare i USA. Så länge det finns en efterfrågan på bengalrasen så kommer denna sorts avel antagligen att fortsätta. Med tanke på allt lidande som ligger i generationerna bakom de tama bengalkatterna i Sverige så tycker jag det är fel att äga eller avla på bengaler. Den sortens djurplågeri vill i alla fall jag inte stödja. Om du vill läsa mer om hybridavel, klicka här.


6. Undvik inavel så mycket som möjligt och gör aldrig en enskild parning som har högre inavelsgrad än 6,25% på 4 generationer. Många djuruppfödare använder databasen Pawpeds, där man kan kolla inavelsgraden på många generationer bakåt. Det finns även gratisprogram som man kan ladda ner och ha på sin egen dator, exempelvis Kintraks. Varför är det dåligt med inavel? Jo, för att förr eller senare kommer djuren att hamna i något som heter inavelsdepression. Då blir de sjukare, får sämre immunförsvar, sämre fertilitet osv. Så även om andra uppfödare tycker att inavel är bra, så ska du inte lyssna på dem, utan gå efter ditt eget huvud och gör parningar som inte riskerar att skapa inavelsproblem hos djuren du föder upp. Så kallad "linjeavel" är i stort sett samma sak som inavel, så låt dig inte luras. Av samma anledning ska du inte heller låta en djurindivid få för många kullar. Bättre i stället att avla på fler individer. Visst kan det ibland ta lite längre tid att få de resultat du vill ha om du gör obesläktade parningar, men att djuren är friska måste alltid vara viktigare än att de vinner utställningar, annars har du tänkt lite tokigt.


7. Avla inte på djur utan stamtavla eller känd bakgrund (om du inte har särskilda riktigt bra skäl att göra det). De flesta som väljer att avla på djur utan känd bakgrund gör det av okunnighet, bekvämlighet eller snålhet. De råkar ha ett djur hemma som de tycker om och tycker att det vore mysigt med ungar. Men att avla på såna djur är inte avel i ordets rätta bemärkelse. Ska man avla så ska man göra det för att förbättra arten eller rasen, inte för att bara producera djurungar. Och ska man göra en parning så ska det vara en kombination som man själv tror kan förbättra rasen eller arten på något sätt. Jag tycker inte att man ska stötta ogenomtänkt "djurtillverkning" genom att köpa såna uppfödares djur, hur söta ungarna än är. Bättre i stället att lägga lite mer pengar och köpa djur av en seriös uppfödare. Ett exempel: att låta en okastrerad katthona springa fritt utomhus är inte avel, det är bara oansvarigt, speciellt med tanke på de tusentals hemlösa katter som finns i Sverige och att katthemmen är överfulla. Bättre att hitta nya hem åt dem först tycker jag.


8. Se till att du har den tid och de pengar som krävs för att kunna avla. Som uppfödare måste man alltid räkna med att det kan hända oväntade saker som kan ta mycket tid och/eller pengar i anspråk. Veterinärkostnader kan till exempel bli mycket högre än man tror. Se till att ha veterinärvårdsförsäkringar/avelsförsäkringar på dina djur och ha aldrig fler djur än du har råd och tid med. Bättre då att ha en rejäl marginal utifall att. 


9. Börja i liten skala. Många som börjar med uppfödning blir så entusiastiska att de köper på sig eller behåller för många djur de första åren. Många gånger har det blivit så dyrt och tidskrävande för en ny uppfödare att hen helt enkelt ger upp efter bara några få kullar. Bättre därför att skynda långsamt och att aldrig köpa in ett nytt djur som du inte tror på till 100% i din avel. Att omplacera djur som du inte längre använder i din avel kan många gånger vara skonsammare för djuret än att det får bo kvar hos dig. Ju fler djur du har desto mindre tid och energi kan du lägga på varje enskilt djur.


10. Välj vilket/vilka djur som ska gå i avel från dina kullar med stor omsorg. Det är genom sådan selektion som avelsarbetet går framåt. Titta inte bara på utseendet, utan väg även in djurets temperament och lämplighet som husdjur. Låt inte intresserade köpare få välja djur förrän du själv har bestämt vilket du ska behålla och/eller sälja till avel. Det går utmärkt bra att låta en köpare av sällskapsdjur betala tingningsavgift för ett djur även om de inte vet vilken individ det blir. Eller kom överens om att det blir ett av två eller tre olika djur som du fortfarande väljer mellan. Du kan även göra så att du erbjuder den eller de ungar som är mest olämplliga till avel till de första sällskapsdjursköparna. Du kan testa dina djurungars personlighet på olika sätt för att se hur de reagerar i olika situationer. På så sätt kan valet av avelsdjur bli enklare. På det här området har hundaveln kommit långt, så låt dig gärna insprieras av dem!


Lycka till med din avel!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie - 15 december 2017 19:04


Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Av Emelie - 13 december 2017 08:29

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Av Emelie - 9 december 2017 15:57


Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Av Emelie - 4 december 2017 19:25

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Av Emelie - 30 november 2017 17:00

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

165 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
1
2 3
4
5 6
7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se