Ni som har följt min blogg kommer kanske ihåg att jag för länge sedan skrev en artikel till tidningen Kattliv som de lovade att publicera. Men sedan verkade de av någon anledning ändra sig, så jag publicerar den här i stället. Läs och begrunda!

Din katt och din ekonomi

Att ha katt kostar pengar, och vi har alla en begränsad ekonomi. Vår ekonomi och vår kunskap påverkar kattens liv, på gott och ont. Med små förändringar kan du höja din katts välbefinnande en hel del, utan att det behöver bli dyrt. Vi har alla den privatekonomi vi har, men vi kan göra smarta eller mindre smarta val när det gäller våra kära familjemedlemmars hälsa. Vem har inte stått där i affären och valt mellan de dyrare och de billigare kattmatssorterna? Men att tänka ett steg längre kan löna sig ännu mer.

Billig mat bäst för plånboken?

Så här gör du idag

Du väljer den billigaste kattmaten. Ett bra sätt att spara pengar tycker du, och dessutom finns maten så bekvämt att köpa i dagligvarubutiken.

Så här kan det gå

När din katt blir lite äldre så börjar den få problem med sina njurar eller urinvägar på grund av att mineralsammansättningen i maten du gett har varit felaktig. Katten behöver därför gå till veterinären, vilket kostar en hel del, och blir eventuellt ordinerad att äta dyr specialmat, och den dör kanske tidigare på grund av hälsoproblem.

Gör så här i stället

Katter är utpräglade rovdjur, som är känsliga för matens sammansättning. Om man vill att katten ska leva ett långt och friskt liv så är matens kvalitet av stor betydelse. Katter behöver mat med hög halt av protein och fetter och med en balans mellan olika mineraler. Generellt sett så är kattmatens pris kopplat till kvaliteten. Kattmatsmärken som säljs hos veterinärer bygger på forskning i högre grad än andra kattmatsmärken. Vissa kattägare väljer att göra sin egen kattmat av rått kött med malda ben och inälvor, så kallad BARF, men det kräver också mycket kunskap för att sammansättningen av näringsämnen ska bli rätt.

Den man älskar matar man?

Så här gör du idag

Du ger din katt det den tycker är godast att äta och den får äta så mycket den vill. Räkor, tonfisk, grädde eller leverpastej blir det nästan varje dag, och att din kastrerade vän är lite rund om magen tycker du bara är fint.

Så här kan det gå

Din katt börjar på äldre dagar utveckla övervikt, diabetes, njur- och ledproblem, till stor del orsakat av att den ätit fel sammansatt mat i för stor mängd. Du får av din veterinär rådet att banta din katt, men det är lättare sagt än gjort. Dels börjar din katt tigga en massa, och dels har kelgrisen blivit lite lat och krasslig de senaste åren, så det är svårt att få den att röra på sig mer. Det blir en utdragen och smärtsam omställning för både dig och din katt. Det kan också hända att du måste ge din katt sprutor med insulin, om diabetessjukdomen har gått tillräckligt långt.

Gör så här i stället

En katt (i synnerhet en kastrat) ska ha en begränsad tillgång till ett anpassat foder, och den får gärna portioneras ut flera gånger dagligen. Vill man ge exempelvis räkor eller leverpastej som godis så ska mängden begränsas till högst en matsked leverpastej/tonfisk eller tre räkor i veckan. Väg din katt regelbundet och var uppmärksam på tecken till viktuppgång. Förebygg viktproblem från första början genom att du lär katten att den inte får något annat än kattmat av hög kvalitet och ibland något extra gott och nyttigt som ”fredagsmys”, exempelvis löskokt avsvalnat ägg eller råa kycklinghjärtan.

Ge din katt mat som är anpassad efter dess livsfas: okastrerade kattungar behöver kattungefoder, kastrerade katter ska ha kastrat- eller lightfoder och äldre katter ger man kattmat för seniorer. Portionera ut maten minst två gånger dagligen i lagom portioner enligt instruktionerna på foderpåsen. Minska mängden foder om kattens midja inte syns och känns. Fråga din veterinär om du är osäker. Låt helst din katt jobba för sin mat, till exempel genom att du lägger torrfoder i tomma toapappersrullar eller speciella foderbollar eller foderlabyrinter på olika platser i bostaden. Detta gäller i synnerhet innekatter, som behöver både mental och fysisk stimulans för att må bra och hålla vikten.

Synd om barnlös katt?

Så här gör du idag

Du väljer att inte kastrera din katt. Det känns lite otäckt att utsätta kisse för ett kirurgiskt ingrepp, och dessutom kostar det ju en del att kastrera.

Så här kan det gå

Din okastrerade hane smiter en dag ut genom ytterdörren och kommer sedan tillbaka flera dagar senare full av bitsår som blir infekterade. Han ylar på nätterna och han börjar kissa på dina fina möbler för att markera sitt revir. Det blir veterinärbesök och inköp av nya möbler.

Din okastrerade hona börjar plötsligt jama högt och länge. Sedan smiter hon ut och parar sig med första bästa hankatt. Två månader senare har du en kull ovälkomna kattungar att ta hand om. Att föda upp kullen kostar många gånger mer än det hade kostat att kastrera din hona. Du tänker att kattungarna i alla fall är roliga för barnen att leka med, men när det är dags att sälja kattungarna är det ingen som vill köpa dem. Du bidrar också till att sätta ännu fler ovälkomna katter till världen, trots att så många katter redan är hemlösa i Sverige och katthemmen är överfulla.

Alternativt så ger du din hona p-piller i stället för att kastrera, för att det kostar mindre på kort sikt. Några år senare har din hona fått juvertumörer, och den omfattande operationen kostar mycket mer än en kastrering hade kostat.

Gör så här i stället

Kastrera katter av båda könen vid 6 månaders ålder. (Förr steriliserade man honkatter, men det ingreppet görs inte längre.) Kastrering av katten är bäst både för den enskilda katten, för ägaren och för problemet med alla oönskade katter som blir avlivade eller får bo på katthem. Kastrerade katter blir mindre stressade, mer lekfulla och är bättre lämpade som sällskapskatter än okastrerade katter. Forskning visar att kastrerade katter lever längre, och dessutom slipper kastrerade honkatter riskerna vid dräktighet och förlossning, och de behöver inte heller råka ut för livmoderinflammation eller juvertumörer. Att honkatter skulle må bäst av att få en kull är helt enkelt en långlivad men felaktig myt.

Att föda upp katter på ett seriöst sätt är en svår konst, och om man verkligen vill satsa så är den bästa vägen att först lära sig så mycket som möjligt om ämnet genom att läsa böcker, gå kurser och skaffa sig en mentor. Det mest ansvarsfulla man kan göra är att föda upp raskatter, då efterfrågan från seriösa kattköpare är mycket större på raskatter än på huskatter*. Att bli kattuppfödare kräver en hel del tid och pengar, och man ska fundera igenom saken noga innan man bestämmer sig. Om man till exempel inte får sina kattungar sålda, så måste man vara beredd på att behålla dem hemma hos sig själv. Eftersom en kull kan bestå av upp till sju-nio kattungar, så kan det bli många katter att ta hand om. De allra flesta kattuppfödare av raskatter i Sverige har uppfödningen som en hobby, och de går inte med ekonomisk vinst.

En katt blir väl aldrig sjuk?

Så här gör du idag

Du skaffar ingen veterinärvårdsförsäkring till din katt. Det kostar ju några hundralappar om året, och de pengarna kan man väl använda till roligare saker?

Så här kan det gå

Din katt råkar ut för en allvarlig olycka och veterinärkostnaderna beräknas uppgå till över 50.000 kronor. Du har inte de pengarna så din älskade katt kan inte få någon hjälp. Inte nog med att din katt dör, du får dessutom leva med vetskapen om att en försäkring kanske hade kunnat ge din katt livet tillbaka.

Gör så här i stället

Skaffa en veterinärvårdsförsäkring till katten redan från början. Det blir inte många kronor i månadskostnad, men det kan vara guld värt om något skulle hända. Självklart måste man som kattägare ändå ha en rejäl ekonomisk buffert som täcker självrisk och andra oförutsedda utgifter.

Hur ska man spara pengar då?

Det finns många bra sätt att spara pengar som kattägare. Ett bra sätt är att endast ge katten en begränsad mängd torrfoder av hög kvalitet upp till sju års ålder, alltså inget våtfoder. Det sparar man mycket pengar på, och katten får dessutom tugga ordentligt, vilket är bra för tänderna. Komplettera gärna med lite löskokt ägg och rått kött eller inälvor då och då. Äldre katter kan man gärna ge våtfoder av hög kvalitet, eftersom de kan ha känsliga tänder och tandkött. Köp aldrig så kallat ”kattgodis” eller ”kattvitaminer”, de kostar mycket i förhållande till innehållet och kan ge katten fel sammansättning på näringsämnen. Jag brukar i stället använda provpåsar av andra kattmatsmärken som kattgodis.

Man kan även spara mycket pengar på att välja en billigare sorts kattsand. Var uppmärksam på att katten kanske inte gillar sanden du väljer, så du får prova dig fram. Kolla gärna kattsandstester på nätet för att hitta en sort som är både bra och billig. Sandlådor och matskålar kan man köpa på lågprisbutiker eller second hand. Slutligen kan man bygga jättesnygga klösträd och göra roliga kattleksaker helt själv till en bråkdel av priset för färdigköpta!

Fotnot: En huskatt är en katt utan stamtavla. Alla raskatter har registreringsbevis eller stamtavla, annars är de inga raskatter.

Emelie Nilsson är SVERAK-diplomerad kattuppfödare sedan 2008 och har genomgått kattkurserna Pawpeds G1, G2 och G3. I hennes hem bor katterna Cornelia och Elton.

Jag skickade med några foton också, men jag kommer inte ihåg vilka. Bildtexterna såg i alla fall ut så här:

Kattungar som får en balanserad föda, blir friskare som vuxna. Att ge katten bra mat är alltså en sorts hälsoförsäkring. Bättre då att spara pengar på leksaker, skålar eller klösträd.

Kattsand är något man kan spara pengar på, utan att det behöver gå ut över kattens hälsa. Tänk på att sanden inte får vara vass för kisses känsliga trampdynor. Klumpbildande sand är mer praktisk att avlägsna.

En katt ska inte bara äta matrester från människornas måltider. Kattens naturliga föda är möss, som den äter med ben och inälvor och allt. Kan man hitta en kattmat som i sin sammansättning liknar möss, då har katten stora chanser att få ett bra liv.

Varje vecka får jag mail från människor som är intresserade av kattungar från den här kullen som ska födas runt den 1 april. Det verkar vara fler än jag som har kattungelängtan just nu.   Och det är inte så konstigt, för på vintern föds det inte så många sibiriska kattungar, så det finns väl ett uppdämt behov.

Bellinis matte skriver i en kommentar att Bellini är otroligt gosig (ibland FÖR gosig till och med), och Chanel har ju ett framåt och socialt temperament så jag gissar att kattungarna i den här kullen blir väldigt trevliga och sällskapliga allihopa. Dock brukar det alltid vara individuella skillnader på katterna i en kull.

Om allt går som vi hoppas, och det föds flera friska kattungar i kullen, så är tanken att fodervärden ska få behålla en unge som tack för det arbete som de lagt ner som fodervärdar, sedan vill jag också behålla en hona som avelskatt. I kontraktet står att jag får välja kattunge först och de får välja sedan, eftersom det är bäst för rasen att den mest lovande kattungen går vidare i avel. Blir det fler än två kattungar så har jag en familj i åtanke som jag gärna vill sälja en kattunge ur kullen till, då deras första katt dog under tragiska omständigheter. Blir det ännu fler kattungar, så kommer jag att försöka passa ihop rätt kattunge med rätt familj bland de som kommer och besöker kattungarna. Kanske måste jag även tacka nej till någon seriös intressent, men som tur är så finns det flera andra uppfödare som har kattungar på gång. Så nu kan vi  bara hoppas att det blir en stor fin kull med friska kattungar!

Förresten, glömde skriva: om det bara blir en enda levande kattunge i den här kullen så kommer vi att para Chanel igen så att hon får en till kull, det står också i fodervärdsavtalet.

En sak har jag insett: Jag gillar verkligen att jobba med de kursdeltagare som jag har nu. Dels är de vuxna, vilket innebär att ljudnivån är mycket lägre än när man jobbar med gymnasieungdomar, dels behöver jag inte sätta betyg på dem, vilket gör att vår relation blir mer avspänd, dels så vill de lära sig svenska. Vilken otrolig lyx det är att ha elever som vill lära sig! Det är helt fantastiskt.   Och då inser jag också att jag egentligen aldrig har haft något emot att jobba som lärare, det enda jag har haft något emot är att jobba med elever som är fientligt inställda till mig, och att behöva bedöma deras prestationer som bra eller dåliga eller mittemellan.

Jag gillar också att jobba med vuxna med utländsk bakgrund, för jag känner att det jag gör uppskattas mycket av dem. De tar inte för givet att de ska bli hjälpta eller bli behandlade med respekt (vilket i sig är ganska tragiskt, men för mig är det bra). Så länge det finns en bra relation mellan mig deltagarna och jag inte behöver vara domare så tycker jag om att jobba som lärare, för jag älskar att lära ut saker, och jag tror faktiskt att jag är riktigt bra på det jag gör!

Ni tycker säkert att jag verkar lite galen, men nu har jag bestämt mig för att föda upp en kull med guldhamstrar! På söndag åker vi till Goldens uppfödning i Trollhättan och köper en liten söt gulthamstertjej. Det finns redan en plan för vem pappan till kullen ska bli, men först måste lilltjejen bli 5 månader gammal, och så ska hon brunsta, vilket de brukar göra var fjärde dag. Jag hade två guldhamstrar när jag var liten: Molle och Molino. Den ena var, som jag har lärt mig, normalfärgad bandad och den andra var creme.

Det som verkar kul med att föda upp det här djurslaget är att de förekommer i alla möjliga olika färger. Ska bli spännande! Så här ser några av ungarna i kullen ut:

Ett bra exempel på att djur ger oss människor glädje är att när H var i Kumla för att hämta Toadette, så hade han med sig henne på Ericsson i Kumla, dit han hade åkt på jobbresa. Alla hans arbetskamrater tyckte att det var hur roligt som helst med en hamster på fabriken, de skämtade om det hela dagen. Ja, Toadette fick till och med ett diplom:

Och idag har jag fått ett diplom för att jag under helgen har gått kursen "Avel med framgång" med Ulrika Ohlsson. Margita var också där och det var en jättebra kurs och jag fick nya kontakter med uppfödare av andra raser. Kul!

A, som länge har tränat de tre hamstrarna Dave, Henning och Optimus flerra gånger om dagen på att vara tillsammans i samma bur, skriver nu:

 

Var med i min omröstning och rösta på vilken färg du tycker mest om på katter! Exemplen här nedan är förstås tecknade, men det jag vill veta är vad du tycker är finast på levande katter. Jag tog inte bilder på levande katter, för då kanske ni röstar på en katt bara för att just den katten är söt. Jag har bara tagit med de kattfärger som jag lyckades efterlikna på hemsidan "Cartoonize my pet". Så här blev mina exempelbilder:

Svart:

Blå:

Vit:

Röd:

Creme:

Choklad:

Lila:

Svartsköldpadd:

Blåsköldpadd: