Mina kursdeltagare är roliga. "När jag nu har en så vacker dotter så borde jag göra ett barn till" tycker en. En annan tycker att jag borde försöka att få en son också.   Flera av deltagarna har 6, 7 eller 8 barn. De lever i en verklighet som är helt annorlunda än min. Tänk att ha en pappa som har fyra fruar och 20 barn till exempel....eller att aldrig ha fått gå i skolan förrän man som vuxen flyttar till Sverige. Inte konstigt att det blir kulturkrockar ibland! Men jag gillar verkligen att jobba på det här sättet, det passar mig att inte behöva följa en läroplan eller sätta betyg, utan att i stället mer finnas där som en stödperson samtidigt som man lär sig mer om andra kulturer. Det påminner faktiskt en hel del med det som min pappa jobbade med större delen av sitt liv: han var arbetsvägledare på Arbetsförmedlingen och hjälpte människor med olika typer av arbetshandikapp, och trivdes väldigt bra med det. Kanske har jag hittat hem?