Inom djuravel så kallar man en medfödd missbildning eller likande för defekt. Så säger vi ju inte om människor, för det låter lite negativt. När man föder upp katter så behöver man känna till lite om vanliga defekter. Jag har fått för mig att den sibiriska rasen är rätt förskonad både från defekter och sjukdomar jämfört med andra raser, och det tror jag dels beror på den stora genetiska variationen, dels på att rasen är ganska ny och att uppfödare idag är mer kunniga på hälsoområdet än man var förr.

En allmän rekommendation är att man inte ska avla på en katt som är sjuk eller har en defekt, men det kan finnas undantag från den regeln. Till exempel så kan någon katt vara särskilt viktig för aveln på grund av att den har en ovanlig stamtavla, och då kanske man tycker att det är okej att avla på den trots att den exempelvis har en svansknick. (En svansknick kan vara att svansen är böjd eller har en knöl eller liknande. Bland hundar säger man svanskrok.)

Men även bland sibiriska katter förekommer förstås både defekter och sjukdomar ibland, och en sak som jag tycker är väldigt bra är att vi har ett avelsråd inom Sällskapet sibirisk katt dit uppfödarna rapporterar in defekter och sjukdomar. Registret är inte öppet så att alla kan läsa det, men om man som uppfödare frågar avelsrådet om en speciell katt som man funderar på att avla på eller köpa, så kan man få veta vad som finns inrapporterat.

Tyvärr blir det lätt så när man håller på med uppfödning att många uppfödare pratar illa om andra uppfödare, till exempel om någon uppfödare råkat ut för sjuka eller defekta katter i sin uppfödning. Därför försöker många uppfödare hemlighålla hälsoinformation på grund av att de inte vill bli utsatta för andras elaka prat. Nackdelen med detta är att det blir svårt att aktivt arbeta mot sjukdomar, eftersom uppfödarna inte är öppna mot varandra. Några uppfödare kanske tror att de är ensamma om ett visst problem, bara för att ingen pratar om det, trots att det är jättevanligt. Detta är väldigt synd, för då blir det ett klimat som präglas av rädsla. Tycker ni inte att jag borde föregå med gott exempel?

Först vill jag berätta att när jag började föda upp katter så råkade jag ibland ut för att personer skrev elaka kommentarer på bloggen. Därför blev jag mer försiktig med vad jag skrev, så jag har inte tidigare berättat på bloggen om defekter och sjukdomar som jag råkat ut för i min uppfödning, men nu tänkte jag göra det:

Av de 37 kattungar som mina honor har fött hittills, så har en katt haft navelbråck och en annan katt har haft en svansknick. Två kattungar har haft överbett. Ingen av dessa defekter är så allvarliga att katten själv mår dåligt av dem, tack och lov. Ytterligare en unge har haft en missbildad njure, vilket upptäcktes när man skulle veterinärundersöka den av en annan orsak. En katt har vid vuxen ålder fått ett blåsljud på hjärtat, vilket inte verkar vara kopplat till någon sjukdom. Två kattungar från min uppfödning har dött i samband med förlossningen, vilket inte är en defekt, men jag tar med det ändå. Två katter från min uppfödning har drabbats av dödliga sjukdomar, och sånt är förstås otroligt sorgligt både för ägarna och för mig som uppfödare.

Sammantaget: Dessa sjukdomar och defekter kan låta mycket, men om man jämför med människor, så har de flesta av oss någon liten "defekt" eller sjukdom också. Själv har jag till exempel överbett och skolios. Och förstås, ju fler katter man fött upp, desto större blir risken att någon av dem drabbas av något. En defekt som varken veterinärer eller kattdomare brukar titta på så ofta är kobenthet. Jag tycker att man om möjligt ska undvika att avla på katter med kobenthet, eftersom det gör att det blir en snedbelastning på kattens knän och leder. Sedan finns det försås flera andra defekter som jag inte har skrivit om här, men jag ska i alla fall nämna ytterligare två: kryptorkism betyder att hankattens ena testikel inte har vandrat ner i pungen. Sådana katter får man inte avla på, men katten själv mår inte dåligt av det. En kattunge med gomspalt brukar man avliva. Den kan inte dia eftersom det finns ett hål i gommen.

Ju längre jag håller på med uppfödningen, desto fler Miss Emmi's-katter kommer så klart att drabbas av sjukdomar, eftersom sjukdomar är vanligare ju äldre katterna blir. Än så länge är de katter jag fött upp unga.

Om man har en raskatt som drabbas av en sjukdom eller hälsoproblem så tycker jag att man ska meddela kattens uppfödare. För oss uppfödare är denna information ovärderlig, och den kan bidra till att vi kan föda upp friskare katter i framtiden.

Söta Lisen är den hona som fått flest ungar i min uppfödning hittills. Hela 16 fina ungar fördelat på tre kullar är hon mamma till!

 

Margita

9 december 2012 09:38

Tack för att du delar med dig! Jag önskar alla kunde göra det på ett lika odramatiskt sett men så är det ju tyvärr inte. Som relativt ny kattuppfödare (ny är man i minst ca 12 år har jag hört och det tror jag på) så vet man ju faktiskt inte vad som är "normalt". Till exempel blev jag ganska bestört när en kattunge dog som nyfödd i min andra kull, men sen har jag förstått att det är ju ganska vanligt faktiskt. Och "normalt". Naturen är hård, svaga individer förpassas in i evigheten, usch, men det är ju så. Sen ska man förstås göra allt för att försöka rädda svaga individer. Vi måste avdramatisera det här med sjukdomar och inse att vi hjälper varann om vi är öppna med vad som händer inom vårt katteri! Tack Emelie! Ja, du vet ju redan vad jag tycker men jag vill *klappa i händerna* för att du tar upp detta!! Kram

http://sengas.bloggplatsen.se

Emelie

9 december 2012 10:13

Tack Margita! Kul att ha dig som uppfödarkompis!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...