Det funkar ganska bra att träna nu. Jag tycker att jag börjar komma in bra i vanan att ta mig iväg till gymet regelbundet. Det enda hindret är väl att jag ofta blir förkyld och då blir det uppehåll i träningen och det känns trögt att komma tillbaka. Men när jag inte är sjuk så passar jag på att träna ofta.

Ibland på helgerna går vi faktiskt hela familjen till det närmaste gymet "Hela hälsan" och tränar alla tre, det är kul att träna ihop. Vi brukar göra några övningar från mitt program, fast med olika vikter. Jag märker att jag blir starkare och får bättre kondition och kläderna sitter i alla fall LITE lösare än tidigare, även om jag ofta önskar att jag kunde bli smal på en gång. Som träningsinspiration har jag läst den kultförklarade boken "Born to run", som bland annat handlar om varför vi människor är gjorda för att springa långa sträckor. När man läser boken så börjar man förstå varför det kan finnas en poäng med att ta ut sig rejält, att testa kroppens gränser och upptäcka att man klarar mer än man tror. Att det kan vara en härlig känsla att kunna springa riktigt långt, till exempel. Det finns nånting som heter "runner's high", som är ett euforiskt tillstånd som man kan hamna i när man har sprungit länge. Jag tror att det är därför som vissa blir träningsnarkomaner. Nu har jag i och för sig långt kvar innan jag börjar springa långt, men jag tränar på crosstrainern, och det är inte dåligt det heller.

H sprang förresten nyligen ett lopp som heter "Finalloppet" bland en massa lera och regn och över backar och svår terräng. Sånt kan man ju göra om man tycker det är kul att testa sina gränser och bli helt utmattad och lerig. Själv föredrar jag än så länge att läsa "Born to Run" framför att springa själv. H är tvärtom.   Så här såg han ut in action:

https://picasaweb.google.com/109774135440342881164/Finalloppet2012#5806953564029915058

https://picasaweb.google.com/109774135440342881164/Finalloppet2012#5806953535459470930

 

Margita

6 november 2012 21:12

hihi, lerigt värre. Mina barns far är också en "springare" och han berättade ofta för mig om den där euforiska känslan som infinner sig efter ett tag. Jag har nog aldrig lyckats nå dit men även jag börjar märka att kläderna sitter lite bättre. Heja oss!! :)

http://sengas.bloggplatsen.se

Emelie

8 november 2012 14:36

Ja, lite träning är i alla fall bättre än ingen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...