"It does not matter what path you take, but it does matter if the path you
are taking is something that you are believing is appropriate. Nothing is
more damaging to you than to do something that you believe is wrong."

Kattuppfödarvärlden är inte alltid den trevliga och toleranta värld som man skulle kunna önska sig. Det är lite synd, för det leder till att många uppfödare fattar beslut baserade på rädsla för vad andra uppfödare ska tycka, snarare än på vad de själva tycker och känner är rätt. Det leder också till att många nya uppfödare slutar att föda upp katter.

Även om de flesta uppfödare tack och lov stöttar och uppmuntrar andra uppfödare och talar väl om varandra, så är gränserna för vad som anses vara "acceptabelt beteende" hos en kattuppfödare ganska snäva, och det varierar också mycket mellan olika raser. Kriterierna för vad som är "acceptabelt beteende" verkar vara ganska godtyckliga, och baseras ofta bara på subjektivt tyckande hos några få starka indivier. Här listar jag några exempel på vad uppfödare kan få för sig att störa sig på hos sina uppfödarkollegor:

• Uppfödaren föder upp "för många" kullar sammanlagt per år enligt någons åsikt.
• Uppfödaren parar inte sin hona vid "rätt ålder" vid första parningen, utan honan är "för gammal" eller "för ung".
• Uppfödaren väljer att låta varje hona eller hane få "för många" kullar enligt någons privata åsikt, eller med "för tätt" mellanrum.
• Uppfödaren har inte gjort "tillräckligt många" tester på sina katter innan parning enligt vad någon tycker, eller väljer att avla på en katt som är bärare eller inte bärare av ett visst anlag.
• Uppfödaren har för många katter hemma eller omplacerar för många av sina katter. ("Damn if you do, and damn if you don't".)
• Uppfödaren går "för lite" på kattutställningar eller är "för framgångsrik" på kattuställningar och därför "för utseendefokuserad".
• Uppfödaren väljer sina avelsdjur och parningar utifrån "fel" kriterier, enligt de andra uppfödarna. Det kan vara att de andra uppfödarna tycker att avelsdjuren borde ha ett annat utseende, en annan stamtavla, ett annat temperament etc.
• Uppfödaren föder upp en utseendevariant av katter som de andra uppfödarna inte gillar av någon anledning. (Ett exempel är syskonrasen till sibirisk katt, neva masquerade, som har varit föremål för många konflikter mellan olika uppfödare.)
• Uppfödaren köper sin avelskatt från "fel" uppfödare. Sådana" fel" kan vara att den uppfödaren inte har tillräckligt gott rykte av någon anledning, eller att det är en utländsk uppfödare som andra uppfödare inte vet så mycket om, eller något annat.
• Uppfödaren har "för hög" inavelsgrad på sina avelskatter eller kullar, enligt någons åsikt.
• Uppfödaren väljer att avla på en katt där man vet att någon släkting har en sjukdom. (Detta gäller även om det är en mycket avlägsen släkting och även när sjukdomen inte är livshotande.)
• Uppfödarens personlighet kan också vara en källa till andra uppfödares missnöje. Kanske går personen sin egen väg eller baserar sina beslut på andra faktorer än de flesta andra, och det har de andra uppfödarna svårt att acceptera.
• Uppfödaren har råkat ut för en sjukdom bland sina katter, antingen ärftlig eller smittsam och de andra uppfödarna blir då rädda för att deras katter ska bli smittade eller ärva den sjukdomen. 

Ja, detta var bara några exempel på saker som kan bli föremål för skitsnack och ibland till och med mobbning av andra uppfödare. Visst är det synd? Följden av elakheterna blir att många kattuppfödare inte vågar berätta för andra om hur de tänker kring sin uppfödning eller vad som händer i uppfödningen, av rädsla för att bli utsatt för de andras kritik. Följden blir då att viktig information, till exempel kring hälsa, som hade varit bra för andra uppfödare att känna till, hålls hemlig. Som ni ser så går det alltid att hitta något att kritisera hos en annan människa. Men på samma sätt så går det alltid hitta något hos andra att uppskatta och tycka bra om. Vad väljer du?

Tänk om det i stället hade varit så att uppfödare stöttade och hjälpte varandra, väl medvetna om att rasen kommer att finnas kvar även efter att uppfödarna själva är döda. Tänk om uppfödare, i stället för att bry sig om vad deras kollegor gör, kunde fokusera helt på sitt eget och sina katters välbefinnande. Vad trevligt det skulle vara, och vad roligt det skulle vara att samarbeta med sina uppfödarkollegor då!