Giselle verkar tack och lov piggare nu när hon har blivit stödmatad några gånger. Så nu känns det som att hon kommer att klara sig. Tidigare var jag orolig att jag skulle förlora henne. När jag var hos veterinären idag så tänkte jag faktiskt att jag är alldeles för känslig och blödig för att föda upp djur, men nu känns det bättre. Jag fattar inte hur hårt såna här saker tar på mig förrän det händer. Allt verkar mycket lättare i teorin. Kanske är det därför som jag är så teoretisk av mig.  

Jag kommer helt klart att vara mer vaksam på sånt här med mina kommande kullar. Något liknande har aldrig hänt mig innan, så jag tänkte inte på att det kunde hända. Att Giselle var trött reagerade jag inte på, för jag tänkte att kattungar brukar sova mycket. Jag brukar vara mycket mer uppmärksam de första dagarna efter förlossningen. Men nu vet jag bättre.

Chanel måste tvätta Giselle extra noga nu när hon ofta får modersmjölksersättning i pälsen. Men Chanel fattar inte när jag försöker lyfta Giselle till hennes tutte. Då reser hon på sig så att Giselle inte kan dia. Det är lite frustrerande, minst sagt...men ju mer lillungen piggnar till, desto lättare är det för henne att hitta tutten själv.

Det har varit en tuff dag idag. När jag kom in till katterna så förstod jag direkt att det var något som inte stämde med Giselle. Hon var trött och orkade knappt stå på benen. Jag fick snabbt en tid hos Husdjurshälsan och där konstaterades att hon var uttorkad och troligen hade urinvägsinfektion. Nu stödmatar jag henne regelbundet och ger penicillin för att hon ska bli piggare och starkare. Hela dagen har jag varit i en sorts chocktillstånd, eftersom jag är rätt stresskänslig, men jag lyckas få i henne modersmjölksersättning varannan timme, så jag hoppas att hon repar sig. När jag tittar på bilderna från igår så blir jag lite sur på mig själv för att jag inte redan då fattade att hon inte mådde bra:

Stackars lilla gosingen. Hoppas du blir frisk snart! Du får bli sällskapskatt när du blir stor, Gisellle!

Jag har nu ändrat mina planer lite. Giselle ska bli sällskapskatt och Gaston ska bli avelskatt, eftersom han är mest lovande i kullen. Därför söker jag nu en fodervärd, som kan tänka sig att hålla Gaston fertil som längst tills han blir två år gammal. Som tack för besväret så behöver man inte betala för honom.

Kolla här!

"Hej

Vilken färg tror du vanligast på kattunge då en grå katt med vita tassar o hals och en svart katt med vita tassar och hals har parat sej? Mina barn är så nyfikna,vår katt ( mörkgrå med vita detaljer ) är dräktig :-)mvh pernilla"

Hej Pernilla!

Om jag förstår din fråga rätt så är den gråa katten grå utan mönster och med vita fläckar. Då finns det två möjliga utfall:

1. De flesta kattungarna blir svartvita, eventuellt får några mest vitt och andra (de flesta) mest svart på kroppen. Någon eller några kattungar kan även bli helsvarta.

2. Ungefär hälften av kattungarna blir grå och ungefär hälften blir svarta. Någon kan bli helgrå eller helsvart, men de flesta får vita fläckar i större eller mindre grad, precis som i utfall 1.

När jag har svarat på frågan så har jag utgått ifrån sannolikheter, och i varje enskild kull så kan slumpen göra att det blir ett annorlunda utfall. Till exempel så är det med dessa föräldrar fullt möjligt med en kull där alla kattungar är helsvarta.

Observera: Jag rekommenderar alla som har en katt utan stamtavla att kastrera katten vid 6 månaders ålder samt märka och registrera den. För den som vill skaffa katt så rekommenderar jag att kontakta närmaste katthem, exempelvis Kattkommando syd. Orsaken är att det redan nu finns väldigt många hemlösa katter som far illa och jag tycker att det är bäst att hitta nya hem åt dem först innan man avlar fram nya katter.

Jag utgår från att katterna i frågan ser ut ungefär som Simon och Agnes på bilderna ovan. Simon och Agnes söker akut nya hem genom Kattkommando syd. 

Giselle

Galileo

Gizmo

Gaston