Direktlänk till inlägg 4 maj 2012
Jag fick frågan här på bloggen av Jonna hur många katter jag ägt i mitt liv. Och här kommer berättelsen om mitt livs alla katter:
Mitt första kattminne är från när jag var någonstans under 4 år (min lillebror var inte med, och han föddes när jag var 4). Vi var och hälsade på ett par som hade en kattmamma och två kattungar. Kattungarna (en svartvit hona och en blå stor hane) brottades med varandra och jag försökte sära på dem. Jag kommer ihåg att jag var så extatisk över att få vara med dessa kattungar så länge jag ville medan mina föräldrar satt i köket och pratade. Det är nog ett av mina lyckligaste minnen.
När jag var 9 år så skaffade vi bondkatten Millan. Hon var den sista som var kvar i sin kull (troligen den minst sociala) och det var för mig kärlek vid första ögonkastet. Millan var förstås min stora favorit och hon betydde nog mycket för varför katter idag har så stor plats i mitt hjärta. Hon var bruntigré och korthårig, och påminde faktiskt lite om de sibiriska katterna till utseendet. Millan var speciell på så vis att hon vägrade äta vanlig kattmat. Så hon åt mest fiskbullar och tonfisk, något som jag inte skulle rekommendera till någon kattägare idag. Millan var stum, så det lät inget när hon spann, men man kunde känna att halsen vibrerade.
När jag var runt 24 år och bodde med min pojkvän på Hisingen så köpte vi katten Felicia, vars mamma var rastypisk abessinier och pappa var okänd. Felicia var en charmig katt med extremt mycket energi. När Felicia fortfarande var ung så hittade vi utanför min pojkväns föräldrars hus en kull med kattungar vars mamma troligen hade dött i en bilolycka. Vi tog hem dem, tog hand om dem, och hittade så småningom nya hem till alla fyra. Två flyttade förresten till en indisk familj i Mariestad.
När vi hade haft Felicia ett par år så fick jag plötsligt för mig att jag ville ha en röd katt, så då flyttade omplaceringskatten Tusse in. Tusse tyckte det var jättejobbigt när hans första husse försvann, men så småningom vande han sig vid oss och blev en väldigt kelig katt. När jag och min pojkvän separerade några år senare så flyttade Felicia med honom och Tusse med mig. När jag träffade min nuvarande man så var han faktiskt lite rädd för Tusse, men han har successivt vant sig allt mer vid katter och idag har han till och med en favoritkatt som han gillar skarpt (Cornelia).
Felicia när hon var ganska gammal. Hon dog av cancer.
Sedan fick jag plötsligt för mig att jag ville ha en röd honkatt, och jag lyckades hitta Kajsa och hennes underbart vackra syskon hos en tant med helt förskräckligt smutsig lägenhet i Hammarkullen. Kullen bestod förutom Kajsa av en röd-vit hane som somnade sittande i mitt knä, två vita hanar, varav den ena var långhårig, en creme-vit hane och en svartsköldpaddsfärgad hona. Kajsa var, trots sin tuffa barndom, en katt med otroligt socialt och fint temperament. Kajsa omplacerades i samband med att vår första kull föddes, då hon blev väldigt stressad av kattungarna och knappt vågade vara inomhus.
Kajsa, som saknades mycket av Lilla Lo när hon flyttade.
År 2007 fick jag återigen en galen idé. Jag ville börja föda upp allergivänliga katter och hittade den sibiriska rasen. Snart inköptes Evora och Lisen, som blev mina första avelshonor. Evora hämtades ända från Spanien. De omplacerades senare för att göra plats åt nya avelskatter.
Vi behöll Cornelia från Evoras andra kull och Elton från Lisens tredje kull. Dessa är nu båda kastrerade och bor kvar hos oss. Elton hann få tre kullar som fertil, dock inte med mina egna honor. Cornelia fick inga ungar på grund av HCM-risk. Ett tag bodde katten Ennez här, men hon fick flytta för hon kom till oss precis när Lisen hade ungar, och Lisen blev så arg på henne att det inte fungerade att ha henne kvar. Jag var fortfarande oerfaren på den tiden och visste inte att sånt kunde hända. Jag har lärt mig så otroligt mycket på dessa år!
Undersköna Lucida bodde också här ett tag, men hon blev omplacerad utan att ha fått någon kull, på grund av att hon hade B-blod. Jag har haft två fodervärdskatter också, som aldrig har bott hemma hos mig: Amanda och Jasper. Numera ägs de av sina fodervärdar. För cirka ett år sedan köpte jag Chanel, och det är hon som nu har blivit mamma. Rent formellt har jag ju även ägt alla kattungar som jag någonsin har fött upp. Om jag har räknat rätt så har jag fött upp hela 35 stycken katter! Ja, det var mitt liv i katter!
Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...
Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|