Gizmo:

Galileo:

Gaston:

Giselle:

Fler bilder:

Idag har kattungarna fått flytta ut i den "jättestora" klädgarderoben. Men medan vi höll på och flytta på grejer så upptäckte Chanel plötsligt att kattungarna inte var där de brukar vara, och då fick hon för sig att Elton hade kidnappat dem. Så hon flög på honom, helt galen och det blev värsta slagsmålet. Jag trodde faktiskt att hon försökte döda honom. Jag lyckades få tag på henne och visade var kattungarna var, och då lugnade hon sig. Snacka om modersinstinkter!

Igår blev Henning och Optimus tingade, så nu är tre av hamstrarna födda den 8 april kvar till salu, nämligen:

Tony och Ingo, ett par hanar. En är mandarinfärgad och en är agouti. Flyttar tillsammans.

Isadora, en sapphirefärgad hona. Flyttar ensam.

För första gången i mitt liv ska jag få en artikel och tre foton publicerade i en tidning. Och den tidningen är förstås Tidningen Kattliv! (Tänk att man ska hinna bli 42 år innan man ens vågar sig på något sådant!) Håll utkik efter nummer 5 eller 6, så kommer min artikel att vara med! Den handlar om katter och ekonomi. Förhoppningsvis kan jag på det sättet sprida lite kattinformation till allmänheten!

För ovanlighets skull har jag inte tagit några nya foton av femlingarna idag. Hamsterungarna har idag börjat leta sig ut ur boet. De äter massor av frön och sallad. Deras ögon har öppnat sig, men de håller dem ofta stängda fortfarande. Jag funderar allvarligt på att behålla en av mandarinhanarna och fortsätta med hamsteravel! Carina från Kronoskogens och jag håller tät kontakt, och det är jättespännande att följa hennes kullar. Eller förresten, eftersom Peach inte har stamtavla så ska jag kanske satsa på hamstrar som har stamtavla i stället. Har "beställt" ett par från Carina!

Detta är mitt preliminära avelsmål: Trevliga sällskapshamstrar, företrädesvis i färgen mandarin pearl (min favvofärg. Det är en vit hamster med ett orange streck på ryggen.) Den färgen går inte att renavla, så jag kommer även att få agouti, sapphire, pearl och mandarin-avkommor i kullarna. Eller, om jag ska vara mer exakt: man bör absolut inte försöka renavla färgen mandarin pearl, eftersom både genen för pearl och genen för mandarin är semiletala. Semiletal betyder att de ungar som ärver två anlag för mandarin eller två anlag för pearl dör i fosterlivet, vilket kan orsaka problem för honan under dräktigheten. Man ska därför inte para en pearl med en annan pearl eller en mandarin med en annan mandarin. Däremot går det bra att para en mandarin med en pearl.   

Här kan den som vill läsa utredningen om ny djurskyddslag! Jag tycker att de förslag som presenteras i utredningen är jättebra och framför allt applåderar jag lagförslaget om att alla katter ska vara märkta och att man i fortsättningen inte får släppa ut katter som inte är kastrerade allar går på p-piller. Det är helt rätt också, tycker jag, att ett större ansvar läggs på djurägare att ta ansvar för sina djur.

I USA är det vanligt att uppfödare låter kastrera sina kattungar redan innan de ska flytta hem till sina nya ägare (alltså redan vid 12 veckors ålder). I Sverige är det få veterinärer som utför såna ingrepp. Orsaken är att det är större risk att något går snett under operationen när djuret är så litet. Ärligt talat så tror jag att orsaken till att dessa uppfödare kastrerar sina kattungar tidigt helt enkelt är att de inte litar på sina kattungeköpare: de tror att deras kattungeköpare kommer att börja avla på sina katter, även om de är sålda till sällskap. 

I Sverige brukade man förr i tiden vänta med kastrering tills katten var ett år och hade blivit könsmogen. Detta kunde bli rätt påfrestande för ägarna, då de flesta katter blir könsmogna långt tidigare än så. Alla som har haft en högljutt löpande katthona hemma vet vad jag talar om! Nuförtiden så rekommenderar alla svenska veterinärer som är uppdaterade med de senaste rönen att man ska kastrera sin katt runt 6 månaders ålder, så det är den ålder som jag rekommenderar till mina kattungeköpare. Hanar kan till och med kastreras en månad tidigare. Många katter har inte hunnit bli riktigt könsmogna vid den åldern, så det är skönt för matte och husse att slippa ylanden, plus att det föds färre oönskade kattungar om man kastrerar sin katt tidigare.

Generellt sett så tycker jag aldrig att man ska släppa ut en okastrerad katt, såvida det inte är i koppel eller en inhägnad rastgård. Världen är redan full av oönskade katter, så det är bättre att ta hand om dem som redan finns först. Vissa tror att katthonor mår bättre av att få en kull, men detta är ren och skär lögn. Sanningen är den att okastrerade katter bara lever i genomsnitt hälften så länge som sina kastrerade artfränder. Kastrerade katter av båda könen blir lugnare, mer harmoniska, mer lekfulla och mer sociala när de inte längre har den starka driften att fortplanta sig.

Det man alltid ska komma ihåg är att direkt efter kastreringen så ska katten ha ett foder för kastrerade ungdjur. Såna foder finns att köpa hos veterinären. En kastrerad katt ska inte ha fri tillgång till foder, utan mängden ska begränsas och vikten ska kollas regelbundet, då kastrater har lättare för att gå upp i vikt.

Sammanfattningsvis kan man säga att en ansvarsfull kattägare kastrerar, märker och registrerar sin katt runt 6 månaders ålder, samt ger katten ett specialfoder i begränsad mängd som gör att katten lättare kan hålla vikten.

Vackra kissen Pengla är en av alla katter

i Sverige som inte har ett eget hem.

Hon bor på Katthemmet Kompis. Ett

stort tack till alla frivilliga som arbetar

med att ge katter ett bättre liv! Och

tack till dig som väljer att kastrera

din katt - på det sättet bidrar du till

att antalet oönskade katter hålls nere.

Om Gaston fortsätter att utvecklas så här fint så kommer jag inte att ge upp mitt sökande efter en köpare som är intresserad av avel/utställning. Eventuellt kan jag tänka mig någon form av fodervärdsavtal. Gaston är fortfarande störst i kullen och den som har kommit längst i sin utveckling. Jag tycker förstås att han är jättefin, men jag är ju väldigt partisk!

När jag var ny som uppfödare så tänkte jag inte så mycket på vilka ungar i varje kull som skulle gå till avel. Men nu har jag blivit mer och mer mån om att de katter som kommer från min uppfödning ska kunna bidra till rasens fortsatta utveckling. Det är ändå ett rätt stort arbete jag och andra uppfödare har lagt ner på att välja bra avelsdjur utifrån en massa kriterier och då känns det bra om det kan komma framtida generationers katter och uppfödare till del. Av erfarenhet vet jag också nu att någon köpare kanske skulle kunna tänka sig att avla på sin katt, men olika omständigheter kanske gör att det inte blir så. (Och tro nu inte att jag vill propagera för att så många som möjligt ska bli uppfödare! Nej, det är bättre att de som föder upp katter är få men seriösa...  )

En annan sak som jag kommit på att man får ta med i beräkningen när man föder upp katt eller funderar på att skaffa katt är att livet kan förändras en hel del under de 15-tal år som katten lever och att man efter några år kanske inte vill eller kan ha kvar katten, av en massa olika skäl. Det är bra om man är förberedd på att det KAN bli så, och att man då har en plan för vad man då ska göra för kattens bästa. För mig som uppfödare så är det mycket lättare att föda upp hamstrar ur den synvinkeln, eftersom hamstrar bara lever ett par år.

....kolla in bloggen Tjuvlyssnat!