I USA är det vanligt att uppfödare låter kastrera sina kattungar redan innan de ska flytta hem till sina nya ägare (alltså redan vid 12 veckors ålder). I Sverige är det få veterinärer som utför såna ingrepp. Orsaken är att det är större risk att något går snett under operationen när djuret är så litet. Ärligt talat så tror jag att orsaken till att dessa uppfödare kastrerar sina kattungar tidigt helt enkelt är att de inte litar på sina kattungeköpare: de tror att deras kattungeköpare kommer att börja avla på sina katter, även om de är sålda till sällskap.
I Sverige brukade man förr i tiden vänta med kastrering tills katten var ett år och hade blivit könsmogen. Detta kunde bli rätt påfrestande för ägarna, då de flesta katter blir könsmogna långt tidigare än så. Alla som har haft en högljutt löpande katthona hemma vet vad jag talar om! Nuförtiden så rekommenderar alla svenska veterinärer som är uppdaterade med de senaste rönen att man ska kastrera sin katt runt 6 månaders ålder, så det är den ålder som jag rekommenderar till mina kattungeköpare. Hanar kan till och med kastreras en månad tidigare. Många katter har inte hunnit bli riktigt könsmogna vid den åldern, så det är skönt för matte och husse att slippa ylanden, plus att det föds färre oönskade kattungar om man kastrerar sin katt tidigare.
Generellt sett så tycker jag aldrig att man ska släppa ut en okastrerad katt, såvida det inte är i koppel eller en inhägnad rastgård. Världen är redan full av oönskade katter, så det är bättre att ta hand om dem som redan finns först. Vissa tror att katthonor mår bättre av att få en kull, men detta är ren och skär lögn. Sanningen är den att okastrerade katter bara lever i genomsnitt hälften så länge som sina kastrerade artfränder. Kastrerade katter av båda könen blir lugnare, mer harmoniska, mer lekfulla och mer sociala när de inte längre har den starka driften att fortplanta sig.
Det man alltid ska komma ihåg är att direkt efter kastreringen så ska katten ha ett foder för kastrerade ungdjur. Såna foder finns att köpa hos veterinären. En kastrerad katt ska inte ha fri tillgång till foder, utan mängden ska begränsas och vikten ska kollas regelbundet, då kastrater har lättare för att gå upp i vikt.
Sammanfattningsvis kan man säga att en ansvarsfull kattägare kastrerar, märker och registrerar sin katt runt 6 månaders ålder, samt ger katten ett specialfoder i begränsad mängd som gör att katten lättare kan hålla vikten.
Vackra kissen Pengla är en av alla katter
i Sverige som inte har ett eget hem.
Hon bor på Katthemmet Kompis. Ett
stort tack till alla frivilliga som arbetar
med att ge katter ett bättre liv! Och
tack till dig som väljer att kastrera
din katt - på det sättet bidrar du till
att antalet oönskade katter hålls nere.
Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2
20 april 2012 21:13
Vi har ju fått rekomendationerna att kastrera hanarna vid könsmognad, precis som du skriver. Kul att höra att man inte behöver vänta så länge längre.
Våran hona är inte kastrerad och anledningen till det är att hon var först fodervärdskatt och vi hade avtalet att hon skulle ha 1 kull och sen fick vi henne. Och vi har haft en kull med henne och hon är nu våran. Men jag har varit väldigt osäker om jag vill kastrera henne pga att jag eventuellt vill ha en till kull på henne. Hon får inga p-piller heller, så hon löper ju lite då och då, vilket inte är dom roligaste dagarna ;) men har mest troligen kommit fram till att vi ska kastrera henne, har ju Knut och en till bäbis påväg. Det dröjjer nog flera flera år innan jag ens har tid till kattungar och då är Polly för gammal för det.
Men då litar jag inte på våran veterinärstation som vi har här i Kalix. Kalix är en väldigt liten kommun med inte ens 17000 invånare. Det finns en veterinärstation och dom är mest inriktade på hästar och kor. När man pratar med dom, känns dom inte alls intresserade av katter. Har varit dit några gånger, men som sagt litar inte fullt på dom. Så då har vi i en grannkommun typ 10 eller 11 mil härifrån, där har vi ett djursjukhus (http://www.djursjukhuset.se/). Dom litar jag mer på, dom är väldigt inriktade på bla katter. Så där har jag sagt att jag ska kastrera henne. Men det är oxå just vid tillfället en kostnadsfråga =/ och det gillar jag inte! Att jag är tvungen att skjuta upp hennes kastrering pga att vi just nu har det knapert med pengar.
Vad är skillnaden på att kastrera honor och hanar? Jag vet ju att det är lite mer komplicerat och dom blir sövda, hanarna får ju bara sova en stund och så snipsas kulorna bort. Men jag tänkte bara mer allmänt, vet inte riktigt hur jag tänker och det kanske blir lite svårt att svara på ;) vi hade en honkatt hemma som dog för 3 år sedan, då hon var 16 år. Men jag kommer inte ihåg hur det var när hon blev kastrerad. Just de, tänkte höra om du tror att hon mår dåligt av att inte kastreras?
http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Emelie
20 april 2012 21:59
Hej Lisa!
Din raskatthona mår inte dåligt av att inte kastreras så länge hon inte löper VÄLDIGT OFTA eller går ner sig i kondition. Med väldigt ofta menar jag kanske varannan vecka. Med att gå ner sig i kondition menar jag att hon blir väldigt mager eller inte verkar riktigt frisk. Det är helt normalt att okastrerade katter är smalare än kastrerade katter, och det är inte farligt, utan det är bara om hon blir riktigt mager som det kan vara farligt för katten. Till exempel om revbenen syns tydligt och hon "bara är skinn och ben". Man kan med fördel ge okastrerade katter kattungefoder. (Men håll borta kastrerade katter från kattungematen...) Om ni kan låta bli att ge henne p-piller så är det bra, eftersom p-piller kan orsaka juvertumörer. Vissa gör så att de bara ger p-piller på våren när katten löper som mest intensivt, och då blir ju även riskerna mindre.
Jag tror precis som du att veterinärstationen kanske inte är de mest pålästa när det gäller kattfrågor, så om du ska kastrera så kan det vara bra att satsa på djursjukhuset. Du kan ju även prata med veterinären innan, så att du känner att det är en person som du har förtroende för.
Så, sammanfattningsvis: det är ingen fara att hålla henne okastrerad så länge hon själv inte verkar må dåligt av det.
Sedan till det här med avelsplaner. Det är fullt möjligt att vänta med att avla på en katt om hon har fått sin första kull. Då "vet" hennes kropp hur det går till, och bäckenet blir inte för oelastiskt som det annars kan bli om man parar en äldre katt som aldrig fått ungar. Rent medicinskt så tror jag att "gränsen" för när en katt är för gammal för att para ligger någonstans runt 7 år, men det finns katter som fått ungar senare också.
Utifrån min egen erfarenhet så kan jag säga att det funkar bra att kombinera katter och barn. När man har barn så är man hemma mycket, vilket är bra för kattungarna. Dessutom brukar barn vara bra på att socialisera kattungar, och kattungarna passar då bättre i en familj som har barn. Men min dotter var 5 år när jag började, så det var ju lättare då. Sedan kostar det ju en hel del pengar att avla också, så man måste ju känna att man har lite "riskkapital", eftersom mycket kan hända på vägen.
Om du kommer på att du vill ta en kull, så hjälper jag gärna till med det jag kan!
När man kastrerar en hona så tar man bort livmodern och äggstockarna. Veterinären rakar förstås magen innan och oftast syr de ihop såret med en tråd som absorberas av kroppen. Veterinären ger smärtdämpande medel som räcker några timmar efter operationen. Honan brukar få en plasttratt runt halsen, och den brukar hon inte gilla. Man kan i stället göra eller köpa en body som hindrar katten från att slicka sig i såret.
Honan kan vara rätt trött och groggy när man hämtar henne. Några timmar innan och efter operationen så ska hon inte äta eller dricka. Det är bra om hon får vara ifred så att hon hinner återhämta sig precis efteråt. Som med alla operationer så finns det vissa risker, men eftersom det är ett rutiningrepp så är det väldigt ovanligt att något går snett.
Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2
21 april 2012 17:01
Tack för ditt svar Emelie! Det var ett bra svar :)
Polly är aktiv och inte mager på ngt vis och hon löper med normalt mellanrum, så hon tar nog inte skada av att gå okastrerad. Det är väl mest vi som tycker att det är jobbigt då hon väl börjar löpa :P anledningen till att jag inte velat börja med p-piller är just risken för tumörerna där, jag vågar inte chansa.
Och det är ju egentligen en smart sak som du tar upp, att vara barnledig och samtidigt kattungar! Det har jag inte ens tänkt på faktiskt. Småpratade lite med han om det igårkväll och han sa att jag får bara para henne om jag vet att behovet av Devon Rex finns här uppe, för jag får inte behålla en enda kattunge :P och det är ju svårt att veta om det är ngt behov av småkissarna, vet inte riktigt hur jag ska få reda på ngt sånt. Mamma har två stycken Devon och jag tror inte att hon vill ha en till. Hon har två honor dessutom och ibland är dom i tjuvens på varandra, men oftast gåre bra. Pappa har sagt att han inte vill ha några för han jobbar borta så mkt och det är ju klokt. Mina svärföräldrar har en från min förra kull och dom kan tänka sig en till. Men det är ju bara en och Polly fick 6 ungar förra gången! Nog för att det betyder väl inte att hon ska få lika många nästa gång, men man vet ju aldrig. Hmmm näe det är mkt att tänka på.
Polly blir 5 år nu i maj, så du tycker inte att hon börjar bli för gammal för bäbisar? Hon hade sin första kull våren 2009, då var hon 2 år.
http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Emelie
21 april 2012 19:19
Nej, 5 år är inte för gammalt för en katthona att få ungar om hon har fått en kull innan. Mitt tips är att du tar kontakt med din uppfödare och ber att få lite råd och tips om hur det är att sälja kattungar i Norrland, och att hitta avelshanar osv.
Det finns en uppfödare i Luleå som har kull nu:
http://www.peaveys.se/
Här finns en rasring du kan gå med i:
http://www.rexringen.nu/drx/index.html De har ett avelsråd, dit man kan vända sig för att få råd om lämpliga parningar. Det rekommenderar jag verkligen att du gör, för avelsråden brukar ha bra koll på olika avelslinjers hälsa.
Vad heter din hona i stamtavlan? Du kan gå in i Pawpeds databas och kolla om hon finns med där. Sedan kan du provpara med olika hanar och se inavelsgraden. Vad jag kan se på rasringens avelshanesida så finns det inga avelshanar i norrland. Men jag hittade en uppfödare i Gävle som äger en fertil hane: http://www.araneas.se/Hem.html Jag hittade en annan hane i Skellefteå: http://www.oblivions.se/hanar.html
Och en tredje i Timrå:
http://www.midalva.net/
Bra om du hittar en devon rex-uppfödare som du känner förtroende för och som kan vara din mentor. Det är kul med avel, och du har ju lite erfarenhet redan!!
Lisa - mamma till Knut & gravid med nr 2
24 april 2012 10:23
Peaveys var där som Polly fick para sig, då hon hade en hane :) Maggan var även den som kom på Pollys förlossning och hjälpte mig, vilket kändes väldigt skönt. Hon bodde tidigare i Östersund och det var av henne som jag köpte Isak, min äldsta devon :)
Tack för alla tips! :D måste kolla vars jag har hennes stamtavla, kändes länge sen som jag såg den. Lite roligt är att Polly nu börjat löpa :P jag kände på mig i söndags att det var dax och jepp, på morgon har hon börjat :P
http://mammatillknut.bloggplatsen.se
Emelie
24 april 2012 15:49
Men vad bra, då har du ju redan en mentor som kan hjälpa dig! Vad spännande!