Miss Emmi's sibiriska katter

Direktlänk till inlägg 17 november 2011

Sån borde jag vara

Av Emelie - 17 november 2011 23:03

Novembermörkret har tagit min själ i besittning och håller den fast i ett järngrepp. Den lilla kraft jag lyckas uppbåda går åt till dagliga rutiner som att hämta Lilla Lo på skolan och - i bästa fall - laga middag. Lusten att leva är slut, drunknad i någon av de oräkneliga virusinfektionerna eller kanske i dammråttorna under soffan. Ibland är jag illamående, ibland svimfärdig, ibland fryser jag av feber, ibland bara gråter jag. När jag gråter så tror jag att jag är den enda i hela världen som är så ledsen, som det är så synd om. Fast det är ju inte sant. Jag har ju ändå en familj. Jag har ju ändå någonstans att bo, jag är inte helt ensam, även om det känns så just då när jag kryper allt längre ner under täcket. Såna gånger tänker jag: åt helvete med alla konstellatörsplaner, om att gå en utbildning i Norge. Hur kunde jag få för mig något så dumt? Jag som knappt orkar ta mig iväg till affären för att handla, hur ska jag kunna leda en konstellation? Hur ska jag orka ta mig till Norge och gå en krävande utbildning där?


Tänk om jag blir sjuk när jag är där. Ensam på ett pensionatsrum med 40 graders feber och hallucinationer. Tänk om jag aldrig blir frisk igen. Tänk om jag hamnar på sjukhus och sakta tynar bort där. Beroende av andra för att gå på toaletten, tänk om mitt liv slutar så. Mitt hjärta har börjat slå oregelbundet ibland, undrar om det är farligt. Vilken tur att jag inte har några kattungar att ta hand om nu när mitt liv snart ska ta slut. H och de andra kommer att få städa upp efter mig, ordna min begravning. Kanske kommer de att testa en sån där ekologisk begravning så att jag blir näring för träden. På ett sätt skulle det vara en lättnad att inte behöva prestera något längre. Lämna över stafettpinnen till yngre förmågor, människor som fortfarande orkar göra något.


Eller också är det inte meningen att jag ska dö. Kanske ska jag bara plågas i den här helvetestillvaron som kallas Emelie i november. Ont i magen, men tillräckligt frisk för att sköta min egen hygien, tillräckligt frisk för att gå till apoteket och tillräckligt frisk för att känna att jag borde gå till gymet, jag borde ha ett mål i livet precis som de där Biggest loser-deltagarna som satsar allt de har på att gå ner i vikt. Jag borde tycka det är viktigt att vara smal och snygg. Jag borde rycka upp mig. Jag borde börja tjäna pengar till familjen och inte bara gå på bidrag och konstiga utbildningar som inte leder till något vettigt. Jag borde vara lönsam. Eller åtminstone intressant. Jag borde ha genomtänkta åsikter. Jag borde vara påläst. Fast samtidigt borde jag bara sköta markservicen här hemma och vara nöjd. Tacksam borde jag vara. För att jag har det så bra. Jag borde bli en lycklig hemmafru som gör storkok och har ett sånt där käckt leende. Jag borde vara lycklig, i alla fall på ytan. Sån borde jag vara.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Fegis som är anonym ;)

17 november 2011 23:52

Du anar inte hur många det är där ute som känner precis som du.

Även jag känner igen mig. Att man inte förtjänar att må dåligt, att man ska vara tacksam och må bra!

Men jag sket i alla och gjorde det jag ville. Jag flyttade till en sommarstuga i norrland, värmer huset med ved och spenderar dagarna med katterna och skogspromenader. Jag har en minimum lön och jobbar hemifrån.

Jag har inte snygga kläder, snyggt hem eller ett skrytigt jobb.
Jag äter fortfarande makaroner för ofta trots att jag är vuxen.

MEN livskvaliten är otrolig! Solnedgångar, naturen och lugnet.

De som ser mitt liv utifrån tycker synd om mig och tycker att jag borde "göra något med mitt liv". Men jag är lycklig där jag är nu och struntar totalt i dom. Det var när jag slutade bry mig så mycket i vad andra tycker som jag blev lugn och lycklig :)

Ta bort alla "borde" och tänk att allt löser sig till slut, för det gör det.

Ett fint citat kan du också få
"Tiden man njöt av att slösa bort var inte bortkastad"

Emelie

18 november 2011 08:01

Det låter som att du har ordnat en fin tillvaro för dig själv. Att ha tid för sig själv, för sina katter och för naturen är en lyx som är få förunnad. Jag har ju också den lyxen i mitt liv, ändå känner jag att jag "borde göra något mer". Kanske borde jag inte det. :D

 
Margita

Margita

18 november 2011 10:39

När jag läste ditt inlägg så kom hela tiden ett minne till mig, eller snarare en lärdom jag fick. Det var när jag gick i terapi, kognitiv terapi där man lär sig metoder att handskas med sig själv :)
Det handlar om känslor. Alla har vi känslor, hela, hela tiden. Men känslan är inte samma som vår person. Alltså: vi ÄR inte våra känslor. Därför att känslor kommer och går, hela tiden. Så även om du nu känner dig på ett vis så kommer du om en timme, två dagar eller när som helst, känna dig på ett helt annat vis.
Detta hjälpte mig i alla fall. Jag fick en insikt i att jag är en människa med många känslor som kommer och går, precis som det är för alla andra människor. Efter denna insikt så är jag inte lika rädd längre när jag får känslor som känns mörka. Jag "genomlider" dem och vet att det kommer en dag då det känns bättre.
Och förresten: vår tid är förfärlig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varför?
Jo, det är så fokuserat på att du ska vara lycklig, ung, framgångsrik, vacker och gud vet vad! Men vad i h-e, ursäkta att jag svär, men jag blir faktiskt arg! Ett människoliv går inte på räls! Det är kantat av glädje, sorg, lycka och olycka. Det är människans lott. Så är det bara och vi kommer inte undan det. Och vad är förresten att vara lycklig??????? Det är säkert olika för olika personer. Jag kan bli lycklig av att studera en myra! Hihi...vad är lycka för dig?
Emelie: du är en fin människa och jag gillar dig skarpt!! Du har åsikter som du står för. Det är inte alla som gör! Och där är du framgångsrik!! Du är modig! Genom att skriva ett sånt här inlägg. Det skulle minsann inte alla våga, fast jag "vet" att så gott som alla känner som du någon gång eller ofta!
Och: du finns därhemma för din dotter när hon kommer hem. Fråga henne vad hon tycker om det. Hon tycker säkert om det!
En sak till: när man går hemma mycket så faller man gärna in i en "tycka-synd-om" mentalitet. Det vet jag av egen erfarenhet. Man har ju tiden att fundera och börja grubbla. Det är helt normalt, så fungerar vi människor. Att hitta något sammanhang som du kan vara dig själv i, det är utmaningen, och det är inte lätt, det vet jag. Men jag tror på dig! :)
*Kramar*

http://sengas.bloggplatsen.se

Emelie

18 november 2011 15:23

Hej Margita!

Din kommentar måste vara den längsta i min bloggs historia! ;) Tack! Jag vet ju allt det där som du säger. Idag är en ny dag och jag har varit på konstellationer med Caroline, och idag känns allt lättare. Men jag har märkt att det underlättar för mig att ta mig igenom tunga känslor om jag skriver ner dem som jag gjorde igår. När jag har satt ord på dem så har jag också blivit "klar" på någon nivå. Så det här är en sorts dagbok, fast i offentlig form. Som du säger, så finns det nog många som känner igen sig, men det kan nog också finnas andra som blir skrämda. Eftersom alla erfarenheter vävs samman när man gör konstellationer så kände jag idag tydligt att det där ledsna som man ofta försöker gömma undan, det är just det som andra människor kan känna igen sig i, och som gör att de inte känner sig skrämda av oss. Om man bara försöker vara duktig, så gömmer man undan sin sårbarhet, och det är inte alls bra. När man gör konstellationer så visar man sig för varandra på ett djupare plan och det är väldigt läkande för själen. Du måste bara komma och vara med någon gång!

 
Ingen bild

kristina

19 november 2011 15:03

Det är skönt att skriva av sig när man har såna mörka dagar. Jag har dom också ibland - det har vi nog alla! Som tur är kommer det bättre dagar ibland.
Ta hand om dig! KRAM

Emelie

19 november 2011 16:51

Ja, men ibland har man svackor som det tar lång tid att ta sig ur också.

 
Ingen bild

kristina

19 november 2011 18:45

Ja, det där med svackor känner jag till ska gudarna veta! Har nyligen varit igenom en lång och djup sådan. Jag kände det också som att jag bara ville dö. Är på väg ur denna svacka, men det tar sin tid. En sorg försvinner ju inte bara sådär. Man får lära sig att leva med den. Och leva på hoppet att det kommer kännas lättare så småningom!

Emelie

20 november 2011 13:34

Ja, precis. Man får vara snäll mot sig själv och inte kräva att man ska klara av en massa saker. Jag ska i alla fall börja promenera en stund varje dag mitt på dagen så att jag får lite ljus och luft. Måste vara bra med hund, för då tvingas man att gå ut ofta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie - 15 december 2017 19:04


Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Av Emelie - 13 december 2017 08:29

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Av Emelie - 9 december 2017 15:57


Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Av Emelie - 4 december 2017 19:25

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Av Emelie - 30 november 2017 17:00

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

165 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se