Just nu är jag trött men glad. Har varit på konstellationer hela dagen. Dessutom var jag med och fixade fika och diskade och sånt både före, under och efter. Hela 6 stycken konstellationer på en och samma dag blev det! I de flesta var jag med som representant, och jag har nog fått representera det mesta av mänskliga erfarenheter vid det här laget....  Män och kvinnor, unga och gamla, levande och döda. Det är som om man till slut har erfarenhet av allt, och man inser att man inte är ensam. Jag är så tacksam för att jag får vara med om det här, och jag märker varje gång att jag klarar mer än jag tror! Idag kände jag en förnyad känsla av att det är med konstellationer jag vill jobba, det känns så meningsfullt på ett sätt som ingenting annat jag någonsin har varit med om. Tack universum för att jag har hittat konstellationerna! 

Igår hade Solveig ett föredrag om organisationskonstellationer. Trots att jag som vanligt kände mig lite krasslig innan, så kändes föredraget och demonstrationen av en konstellation väldigt givande och efteråt var jag glad och full av energi.

Jag lyssnar ofta på Eckhart Tolle fortfarande, och han säger bland annat att om man kan leva utan att klaga på saker (genom ord eller bara tankar) så har man kommit långt. Själv har jag inte kommit så långt ännu. Det händer fortfarande ganska ofta att jag i tanken klagar på mitt hälsotillstånd, min låga inkomst, min stökiga lägenhet och min brist på energi. Jag stör mig också fortfarande på H när han lägger så mycket tid och energi på sin löpning till exempel. Det är fortfarande superlätt för honom att trycka på mina knappar och få mig att reagera. Egentligen borde jag kanske göra The Work på H, eller vad säger ni?

Tänk vilken annorlunda värld man skulle leva i om man aldrig klagade, aldrig såg verkligheten, sig själv eller andra som felaktig, dålig eller misslyckad. Tänk om man kunde acceptera allt som hände, oavsett vad det var! Och nu menar jag förstås inte att vi aldrig ska försöka ändra på saker eller agera. Men när vi har försökt ändra på något och det inte går, varför ska vi då lägga mer energi på att motsätta oss det som är? Vi kan ju ändå inte ändra på något som redan har hänt, eller hur? Det är helt meningslöst att försöka ändra på sånt som det inte står i vår makt att ändra på.

Idag kom jag på den briljanta idén att katthemmet som jag drömmer om att starta ska kombineras med en rehabilitering för sjukskrivna, i stil med de rehabiliteringsträdgårdar som redan finns och som Margita har skrivit om på sin blogg. I stället för att jobba med växter så skulle dessa sjukskrivna personer få jobba med katterna och med att ta hand om affären, utifrån sin egen lust och förmåga och med stöd av flera andra anställda resurspersoner. Folk som kom in för att kolla på kattprylarna i butiken skulle också få träffa katterna. Några av katterna kan få gå omkring i butiken. Det blir lite som ett kattcafé á la Japan, men eftersom vi inte kommer att sälja mat, så kan inte myndigheterna klaga.   Jag gillar idén mer och mer ju mer jag funderar på den! Bilden kommer från Katthemmet Kompis.

Hamsteruppfödningen går jättebra, förutom att jag inte har lyckats åstadkomma några hamsterbebisar ännu.   Att para hamstrar var svårare än jag trodde. Att få den att bo ihop har jag gett upp, så nu har jag börjat sätta ihop honan och hanen en liten stund varje kväll vid samma tid. Om de då bråkar så betyder det att honan inte är i brunst. Jag tycker så synd om stackars Yoshi som ska behöva träffa den aggressiva Peach varje kväll, men som tröst får han äta extra god mat. Hittills har Peach inte varit intresserad av något annat än att bråka.... 

Vad händer om en katt påträffas ute och man inte vet vem ägaren är? Får man döda den katten? Vad händer om man börjar mata den? En mycket intressant juridisk text om kattens rättsställning kan du läsa här.

Jag kommer nog att beställa min från Kattluckan som vanligt. Vilket katthem köper ni kalender från?

Om jag var riktigt rik så skulle jag omedelbart starta ett kombinerat katthem/kattbutik! Det vore så coolt att få ägna sig åt katter på heltid och samtidigt göra livet lite lättare för några hemlösa katter. Jag skulle nog satsa på att sälja fina, designade kattprylar och att omplacera katter som det var relativt lätt att hitta nya hem till. Kanske utvalda katter från andra katthem. Butiken/katthemmet skulle ligga i Göteborg, relativt centralt. Självklart skulle jag även kombinera butiken med en nätbutik.

Den här fina foderautomaten, som portionerar ut torrfoder på fasta tider, är en av de smarta och snygga saker jag skulle sälja i min butik om jag hade de ekonomiska möjligheterna.

Nu har jag införskaffat allt som behövs i de två hamsterburarna där Peach och Yoshi bor. Varje dag får de öva på att träffa varandra med galler emellan. Det går ganska bra, men de är ännu inte redo för att sammanföras. Men för att det ska bli ungar så måste vi helt enkelt fortsätta träna dem, så skam den som ger sig! På ett forum har jag läst att vintervita honor inte är helt lätta att sammanföra med en hane. Är hon för gammal så vägrar hon helt enkelt att para sig, och är hon för ung så klarar hon inte att ta hand om sina ungar. Bästa åldern på honan för att sammanföras är tydligen 8 veckor. Jag tror att det var dumt att vi lät Peach bo ensam så pass länge, men så är det när man är nybörjare. Jag har lagt till information om hamsterskötsel på hemsidan nu samt ett utdrag ur djurskyddslagen:

www.missemmis.se

Katterna tycker att det är jättekul att matte har skaffat två "levande leksaker", men som tur är så verkar hamstrarna inte störas av att ha publik. Och lådorna är ointrängliga för katter, som tur är. Den som är mest intresserad är Elton. Han brukar ligga bredvid buren och sova, så att han snabbt ska kunna vakna när hamstern vaknar. Sedan försöker han attackera, trots att lådan är i vägen.   

Det finns flera fördelar med att föda upp hamstrar jämfört med katter: det är mycket billigare, det tar mindre plats, det går fortare att komma igång och se sin uppfödning utvecklas, det är lite mindre ansvarsfullt att hitta bra hem till hamstrarna, eftersom en hamster bara lever ca 2 år.

Min Facebookgrupp "Vi som älskar sibiriska katter" har plötsligt blivit väldigt aktiv. Folk lägger in bilder på sina pälsklingar och skriver frågor. Kul!

Med skräckblandad förtjusning läser jag på nätet om "fancy mice" som folk, framför allt i England, föder upp bara för att ställa ut på utställningar och vinna priser. Mössen har superstora öron och de mest bisarra färger, mönster och pälslag. Måste erkänna att jag tycker att den här musen på bilden är riktigt tjusig. Påminner lite om orientalkatter. De som föder upp dessa djur hycklar inte med att de endast är ute efter att vinna tävlingar. Inavel är jättevanligt. De flesta möss går inte ens att sälja som husdjur, så de avlivas helt enkelt. Knasigt....

Jag och familjen är förkylda. Enda skillnaden mot hur det brukar vara är att jag inte är ensam om att vara trött och förkyld.