Ibland blir jag så arg och avundsjuk på H för att han har det så bra. Inte nog med att han är smal, vältränad, snygg och man, han har dessutom ett välbetalt jobb och är eftertraktad på arbetsmarknaden. Han har ingen ångest, är inte deprimerad, är nästan aldrig sjuk eller har ont någonstans. Dessutom har han massor av energi och på bilden kan ni se att han till råga på allt har lätt för att somna. Det är orättvist!       

Här finns ett forum om BARF-mat för katter! (BARF är kattmat som man gör själv av rått kött och malda ben. Fast jag tycker det är för äckligt, så jag fortsätter med torrfoder.)

Bilden visar gulliga Alvina i vågen. Visst vill man pussa henne!   

Två personer har nyligen hört av sig och vill adoptera honom, vilket är jättekul, fast lite sorgligt också, förstås. Undrar om någon av de intresserade har sett honom på min blogg? I så fall kanske jag gör lite nytta ändå! Men jag har erbjudit mig att hjälpa KKS i Göteborg i stället!

Eller ska jag kanske erbjuda mig att bli stödhem åt ursöta Theo i stället (bakom Tim)? Cremefärgade katter är sååå fina. Nu är ju min blogg cremefärgad också.   Tudor är också en liten goding med sin röd-vita färg.

Och så drömmer jag om att köpa en ny sibirisk honkatt också. Hon ska vara sköldpaddsfärgad med mycket vitt, om jag får välja. Och så skulle jag vilja para henne med Elton när hon blir stor. En annan dröm är att jag skulle vilja avla endast på goldenfärgade sibiriska katter, men det skulle bli för mycket jobb, så jag lägger ner den drömmen redan innan jag har försökt. Golden är ju annars min favvofärg.  

Alternativt så kan jag ju alltid köpa en kanelfärgad orientalhona. Är sååå förtjust i den färgen. Eller varför inte en fawnköldpaddsfärgad-vit brittisk korthår? Nej, jag skojar! De är fina, men nån måtta får det vara på galenskapen.  

Bilden visar underbara "kattflickan" Lilla Lo med nästan nyfödda Figaro.

Jag tycker egentligen att det är lite konstigt att det inte är fler som väljer att bara ha ett barn. Det finns massor av fördelar: inget syskonbråk, man kan favorisera sitt barn hur mycket som helst utan att någon blir svartsjuk, man kan ha mindre bostad, mindre bil, behöver inte köpa lika många julklappar, ja, listan kan göras lång. Det jag gillar allra mest är nog att det är så lugnt och skönt att ha ett enda barn. Inte en massa skrik och stoj, och när småbarnstiden är över så är den verkligen över. Inget börja om med nattvak och blöjbyten.

Jag vet att vissa kanske blir provocerade av det här, för som kvinna så "ska" man ju tycka om att ta hand om småbarn. Alla tror att om man bara har ett barn så är det för att man inte kan få fler. Men jag vill inte. Lilla Lo har alltid varit en tjej med stark vilja och stor integritet, så när hon var liten så tyckte jag att ett barn var mer än tillräckligt.

Lilla Lo verkar trivas ganska bra som ensambarn. Hon har aldrig klagat över att hon inte har syskon, och det kan ju vara skönt att ha mamma och pappa för sig själv. Hon är van vid att vi lyssnar på henne och respekterar henne. Hon har tio kusiner och många kompisar som hon träffar varje dag i skolan och ibland på fritiden. Vi brukar annars vara hemma ganska mycket, vi gillar att ta det lugnt och vara tillsammans i familjen. Ibland åker vi iväg någonstans, men vi vill inte ha för mycket uppbokad tid.

Fast av någon anledning så verkar många tycka att man "ska" ha fler än ett barn. Har aldrig riktigt förstått varför. Det blir nästan som en prestationsgrej att man ska klara av så mycket som möjligt även på det området. Man hör ju så ofta talas om "tvåbarnchocken" som folk upplever med sitt andra barn, så varför inte stanna vid ett? Alltså, till alla föräldrar som känner som jag vill jag säga: våga välja ensambarn!

Sjakkmatt's i Norge har fått en kull med tre söta sibiriska kattungar! En hane och två honor. Två med vitt. Mamman är från Umeå och pappan från Finland.

Jag satt hela kvällen och grejade, och nu är den klar! Vad tycks? Skam den som ger sig! Det fanns ett gratisprogram på webben som heter Xheader. Rätt okej, men helst skulle jag vilja ha ett av mina egna foton i stället. 

Snart ska vi börja med färggenetik på G3-kattkursen. Ska bli skoj. Jag är jättejobbig för jag skriver en massa frågor på kursens forum nästan varje dag och de som jobbar heltid tycker väl att det är stressande kan jag tänka mig. Och sen kom jag på att jag ville testa BARF-mat (rå mat) till mina katter, så jag åkte till Huveröds idag och kollade i deras frys. De hade bara hundmat, men det såg så äckligt ut så jag gav upp BARF-andet helt och hållet!    

Om vi fick ha två stödhemskatter så skulle jag och Lilla Lo välja cremetigrerade Tim och rödtabbyfärgade Tudor. Men det blir bara Tim.

Idag har en kvinna varit här och kollat att vi är ett bra stödhem. Jag har pratat med H om att ha två stödhemskatter i stället för en, men han avböjde, tyvärr.   Har ätit choklad i kväll, fast jag kanske inte borde. Lilla Lo har somnat i soffan, H är ute och springer för att han ska bli en ännu bättre löpare. En helt vanlig kväll, alltså. 

Själv vet jag som vanligt inte vad jag vill göra här i livet. Det är skönt att inte jobba, samtidigt saknar jag att ha ett jobb som jag trivs med. Helst skulle jag nog vilja jobba halvtid. Såg på TV att unga tjejer drömmer om att vara hemma och baka cupcakes i stället för att jobba och göra karriär. På ett sätt kan jag förstå dem: att jobba är inte alltid det mest upplyftande man kan ägna sig åt. Samtidigt känner man sig lite utanför om man inte har ett jobb att gå till.

Har en ny tillfällig header som jag laddade ner från en gratissida på nätet. Önskar att jag hade något hum om hur Photoshop funkar så att jag kunde göra en header själv. Mina stressnivåer stiger till extrema höjder så fort jag försöker mig på det, och så blir jag så frustrerad på mig själv. Har kommit på att jag får ta hjälp av andra bloggare i stället.

Någon som vill ha tre gratisbiljetter till imorgon kväll till hästtävlingarna som pågår här i Göteborg? Vi är egentligen inte så jätteintresserade här i familjen, men vi fick tre biljetter av grannen.

Jag är verkligen osäker på om jag vågar para Cornelia. Det beror mest på att det finns en liten HCM-risk i hennes släkt. Hon är visserligen två år gammal nu och är okej att para enligt hälsoprogrammet, men jag kanske inte vågar ta risken ändå, det skulle vara så jobbigt om något hände. Ena dagen tänker jag att jag ska våga para Cornelia, nästa dag vågar jag inte.

Har i alla fall blivit kontaktad angående Tim nu, så kanske det blir något av stödhemsplanen! Känns spännande!

Eckhart Tolle säger att det tomrum som uppstår när något dör eller försvinner i ens liv ska man inte försöka fylla upp. Man ska bara vara med det man upplever, vara medveten om sina känslor och tankar, men inte identifiera sig med dem. Att leva med en förlust är en mycket kraftfull andlig övning. Samma sak om man vet att man själv ska dö snart. För många människor är det en väg till inre frihet, frihet från identifiering med egot. Eckhart säger också att egentligen är det ingen större skillnad på om man ska dö om ett år eller femtio, det är ändå ganska snart. Alla ska vi dö, och det är något som vi alla har gemensamt. Hur viktiga kommer dina problem att vara om hundra år? Man blir ödmjuk av den tanken, eller hur?