Läraryrket är nog ett av de mest oförutsägbara yrken man kan ha. Det kan verka lättfattligt: Engelska A kl 8.40 i sal C, men vad som kommer att hända när man väl kommer till lektionssalen kan man aldrig veta i förväg. Kanske kommer det bara en enda elev, och den eleven kanske är så trött så att hon somnar med huvudet på bänken.   Eller så börjar några prata med varandra samtidigt som någon annan sitter och skriver SMS och ytterligare en elev nyper en tjej i armen så att hon skriker högt. Sedan när man har gett instruktioner för dagens uppgift så säger de kanske: "Måste vi göra det?"  Jag brukar svara: "Nej, man måste ingenting i livet, men man får alltid ta konsekvenserna av sina val." 

Även om man har hunnit förbereda sig jättenoga (vilket man oftast inte hinner för att man har så många lektioner), så kan det dyka upp något, som man inte alls hade räknat med, och så får man improvisera, alltså handla utifrån stundens ingivelse. Det man hade planerat kanske inte alls fungerar, och då får man välja mellan att hålla fast vid sin plan eller hitta på något helt annat i bara farten.

Mitt mål är att lyckas utveckla läraryrket till en konst, till en lustfylld upplevelse full av flow och spännande överraskningar. Mitt mål är att känna glädje varje dag på jobbet, och att hela tiden förfina min respons till det som sker i nuet för att skapa större och större njutning och glädje inom mig av att få upptäcka lärandets alla möjligheter. Låter som ett spännande mål, eller hur? Tänk om varje dag på jobbet var ett spännande äventyr, och tänk om man kunde känna glädje oavsett hur omgivningen betedde sig!