Nu har verkligheten hunnit ifatt mig, och jag inser att det här jobbet kanske inte är så lugnt och skönt som jag hade hoppats. Det började i morse med att jag kom ut och upptäckte att cykeln hade fått punktering. Så jag fick gå hela vägen in till Färgelanda, en promenad som tog ungefär 45 minuter. När jag kom fram så hade jag möjlighet att prata med den lärare som tidigare undervisat i ämnet Personlig utveckling. Då insåg jag hela vidden av att kursen i personlig utveckling kommer att bli en utmaning: den lärare som har haft kursen tidigare börjar jobba först nästa vecka, och då ska vi ha fortbildning. Sedan är det introduktionsvecka för eleverna och sedan börjar själva lektionerna. Det enda material jag har till mitt förfogande är ett rum med en massa stolar och bord. Jag ska ha 6 undervisningstimmar i veckan i personlig utveckling, varav 4 timmar i rad. Det finns inte en chans att jag ska hinna skaffa böcker, matieral och hinna göra en vettig planering tills lektionerna börjar. Så jag kommer att få improvisera en hel del. Ack ja, vad gör man inte för att få sin trygga anställning någon gång?  

När det gäller specialundervisningen som jag ska ha så kommer jag inte att behöva planera, för den ska jag ha tillsammans med en annan lärare till att börja med och det finns mycket material. Det är ju bra. Med engelskan så är det så att jag försökte börja skriva en planering idag, men det gick inte särskilt bra, för det visade sig att hela vårt arbetsrum skulle flyttas från ett rum till ett annat, och jag hade inte fattat att det skulle göras idag.   Det var alltså inte så mycket arbetsro, plus att jag kände att jag förväntades hjälpa till med flytten. Så det blev inte så mycket planerat idag heller.  

Sedan har jag insett att det där med att ta med Lucida till Ödeborg kanske inte kommer att funka. Det är ganska dåliga bussförbindelser med långa sträckor som transportburen ska bäras, så jag vet inte om det är realistiskt. H vill inte att vi skaffar en ny bil på grund av kostnaden. Jag har försökt hitta en lägenhet närmare min bostad, men det är ingen som svarar i telefonen när jag ringer till olika fastighetsbolag. Men man får väl tänka att det alltid ordnar sig på något sätt.   Många frågetecken, men jag antar att det är så för de flesta som börjar ett nytt jobb.

Det har gått bra för H att ta hand om katterna. Jag påminner honom varje dag att han ska tömma lådorna och fylla på vatten och mat. Kattungarna är nu vildare än någonsin, så ni som ska köpa kattunge kommer att få händerna fulla!