Om du letar efter en fin sibirisk avelskatt så kan jag rekommendera Sjakkmatt's uppfödning av sibirier i Norge. (Okej, jag är lite partisk, men ändå....)   

Den ena katten som fått en stor fin kull är Lucidas mamma Podruga, och den andra är Alvina, Cornelias och Amandas syster. Båda kullarna har spännande stamtavlor och där finns flera lovande kattungar att välja bland. Jag är så stolt över Alvina, som har fått så fina ungar! Klicka på Kattungar/Plantekullet och sedan på varje namn så får du se ett gäng riktiga godbitar och hjärtekrossare, vars mamma alltså är min egen Miss Emmi's Alluring Alvina! Det är första gången som en katt från min uppfödning har blivit förälder!  

Just nu springer katterna omkring och jagar varandra runt hela lägenheten. Jag minns från tidigare kullar att det är ljuden av en massa galopperande tassar som man saknar mycket när katterna sedan har flyttat.

Inte konstigt att det blir en stor omställning för en kattunge från att ha haft fem syskon som alltid är redo för bus, till att vara ensam med en eller flera tvåbeningar! Samtidigt har jag märkt att det är först när katten flyttar som den verkligen tvingas vara riktigt social med sin nya människofamilj. Innan dess har kattungen oftast haft så fullt upp med sina syskon att han eller hon inte haft så mycket energi över för de där stora som kommer med mat då och då. På fredag är det dags för den första vaccinationen, och sedan är det inte mycket tid kvar tills de flyttar (alla utom Elton, då).

Idag fick kattungarna och Lisen faktiskt vara ute i gräset medan vi åt middag. Det märktes att de tyckte det var enormt spännande med alla gröna strån och nya lukter. Eftersom de inte är vana vid att vara ute och eftersom Lisen var kopplad i närheten och transportburen fanns nära till hands, så höll sig kattungarna alldeles i närheten (den stora fördelen med innekatter)! Efteråt var de så trötta att de somnade allihop.

Jag har läst två bra böcker nyligen, en om antropologisk medicin och en om nära-döden-upplevelser. När det gäller böcker så vägleds jag mycket av min intuition. Numera läser jag nästan bara böcker som jag intuitivt känner att jag ska läsa, för min andliga utvecklings skull. Det kanske låter konstigt, men så är det för mig. När jag läser boken om antroposofi, "Miraklet i Järna" av Jan Cederquist, så förstår jag att flera av dem som jobbar med Vidarkliniken också låter sig vägledas av sin intuition. Det är därför som de har hittat fram till antroposofin, tror jag. Jag har inte själv läst Rudolf Steiner så mycket, men känner någonstans att mycket av det som antroposoferna ägnar sig åt känns rätt för mig. Sedan finns det annat som jag inte känner mig bekväm med också. Helt klart blir jag i alla fall mätt på vårt teknologiska, naturvetenskapliga, andligt fattiga samhälle. Det känns lite kallt och människofientligt, och det är därför som platser som Vidarkliniken behövs så väldigt väl. Jag tror helt klart att det kommer fler liknande sjukhus i framtiden.

Jag tror mig veta att ett sätt att komma i kontakt med de läkande krafterna inom oss själva är att umgås med katter. Det finns faktiskt ett exempel i boken om Vidarkliniken på en kvinna som mådde mycket bättre efter att ha fått ha med sig sin katt på sjukhuset!  

Cornelia och Lucida har nu flyttat tillbaka till oss. Lisen har varit lugnare den här gången, men vi håller dem ändå åtskilda. Varje dag övar vi oss genom att Lucida och Cornelia får gå omkring och nosa, medan Lisen får vara i koppel. Det funkar väldigt bra! Vi hoppas att vi så småningom ska kunna ha dem tillsammans igen.

Jag har börjat bli kallad till anställningsintervjuer för lärarjobb (sökte 22 jobb) och har faktiskt börjat tro att jag ska kunna jobba som lärare redan i höst. Ser fram emot att komma till en trevlig skola där jag kan trivas på lång sikt. Självklart kommer jag i så fall att ta det lite lugnare med min kattuppfödning.   

En familj har bestämt sig för att tinga Esther Enigma!

Igår åt Esther riskakor med ostsmak och Elvis åt kaksmet.   Alla kattungar åt keso.

Nya bilder på Esther som sover.

Idag har jag varit och hälsat på Devin. Devin lever nu alla katters drömliv: i ett hus på landet där han kan jaga både fåglar, möss, ödlor och grodor! Större delen av dagen spenderar han utomhus, och han har blivit SÅÅÅ fin. När jag pratade med min "kattungeröst" så tyckte jag att Devin lystrade som om han kände igen mig.   Tack Å för en jättetrevlig dag hemma hos er!

Aktuella vikter E-kullen vid 8 veckor:

Elton 1110 g

Elmo 1085 g

Elvis: 1037 g

Emilio: 997 g

Esther: 976 g

Ella: 958 g

Kattungarna galopperar nu omkring i vardagsrummet och har kul mest hela tiden. Ibland brottas de så intensivt så att någon börjar pipa, men Lisen reagerar inte, hon vet att de klarar sig. Lilla Lo hade lagt ett blankt tyg på golvet och när kattungarna upptäckte att man kunde halka omkring på det så blev det en favoritplats att busa på. Vi lade också ut uppfällda paraplyer, de blev som en sorts berg- och dalbana när katterna gick omkring inuti dem. På något sätt lyckas de alltid hitta små kulor och andra leksaker, som Lilla Lo har glömt på golvet, att leka med.

Kattungarna är inga bebisar längre. De är som vuxna katter, fast mindre. De kan vara riktigt snabba när de jagar varandra, och allt nytt ska förstås studeras med stor nyfikenhet.

Jag tycker att Elvis utvecklas väldigt fint. Jag gillar verkligen hans ansiktsuttryck. Ja, egentligen tycker jag hela kullen är så fina. Guro skrev att det skulle vara kul om jag ställde ut kattungarna i kullklass, och jag började förstås genast drömma om det. Insåg att jag faktiskt inte vet säkert om det är en nackdel att Elvis svanstipp är vit, kanske har jag bara fått för mig det. Annars kan man ju alltid göra som jag hörde att en kattdomare hade sagt: färga svanstippen med te!   

Men nej, det blir ingen kattungeutställning för mig, vill inte utsätta så små kattungar för den infektionsrisk som faktiskt finns på en utställning.