Om en halvtimme fyller A-kullen 2 år! Stort grattis till Algot, Alvin, Arvid, Amanda och Alvina!!! På den här bilden är de 10 dagar gamla.  

Bilden visar Alvina, som Guro har fotat. Alvina på den här bilden är ganska nära min idealbild av en sibirisk katt. De stora uttrycksfulla gröna ögonen, öronens form och placering och nospartiets bredd. Fast en domare tyckte inte alls att Alvina var bra, bara för att hon hade en varm ton i pälsen!   Hade domaren följt rasstandarden så hade pälsens mönster och färg bara fått ge ett väldigt litet utslag i helhetsbedömningen. Så därför ska man alltid ta det domare säger med en stor nypa salt.

Margita nämner i en kommentar att vi följer rasstandarden för den sibiriska rasen. För er som vill veta vad det står i FiFes rasstandard, läs här:

"Size: Medium to large, females mostly smaller than males.

Head, shape: A little bit longer than broad, softly rounded, massive.

Head, forehead: Broad, just slightly rounded.

Head, Cheeks: Cheekbones well developed.

Head, nose: Medium length, boad, in profile shows a slight indentation, but without stop.

Head, chin: Slightly slanting back, in profile creating a curve from the upper line of the nose.

Ears, shape: Medium size, well open at the base, tips are rounded with well-developed hairs inside and tufts.

Ears, placement: With good width between, tilting slightly forward.

Eyes, shape: Large, slightly oval shaped. A bit oblique, set widely apart.

Eyes, colour: Any colour is permitted. There is no relationship between eye- and coat colour. Clear eye colour is desirable.

Body, structure: Well boned and muscled, powerful neck, broad chest, body in proportion to create a rectangular appearance.

Legs: Medium hight, to form a rectangle with the body, strong.

Paws: Large, rund, well tufted between toes.

Tail: On medium length, thick, rounded tip. Covered on all sides by dense hair with no hairs trailing down.

Coat, structure: Semi-long, well developed, very dense, undercoat not lying flat, overcoat water repellent, slightly hard to touch. Summer coat is distinctly shorter than the winter coat. The winter coat shows a well-developed shirtfront, full frill and knickerbockers."

De tre saker som domaren ska titta mest på när han eller hon bedömer en sibirisk katt är huvudets form, (inklusive profil, nosens form, och hakan), kroppen inklusive ben och tassar, samt pälsens struktur, kvalitet och längd. Det är de tre sakerna som ska väga tyngst när domaren bedömer katten.

I själva verket tolkar olika domare standarden väldigt olika, och det är ofta mer fråga om tycke och smak än att ordagrant följa standarden, enligt min erfarenhet. Eftersom rasen är ganska ny så kan sibiriska katter fortfarande se väldigt olika ut. Ett problem, som jag ser, är att många domare premierar katter som liknar perserkatter, trots att det egentligen ska vara ett fel enligt standarden. Det leder ibland till att katter som ser väldigt perserlika ut vinner tävlingar. En annan sak som jag tycker att domare gör fel är att de bedömer det som negativt när en sibirisk katt har sommarpäls på sommaren, fastän det nämns i standarden. Det borde vara tvärtom: de katter som inte har sommarpäls på sommaren borde få minuspoäng, tycker jag. Sommarpälsen fyller faktiskt en funktion.

I ärlighetens namn så tittar väl jag också mer på vissa saker än på andra. För mig är till exempel ögonen väldigt viktiga. Jag skulle aldrig välja en avelskatt som jag inte gillade ögonen på.

Elisabeth skriver: 

"Hej! Har en 9 månaders sibirier och tycker det är roligt att läsa allt möjligt jag hittar om rasen :) Vad är det som avgör om en katt blir sällskaps- eller avelskatt? Hur kan ni se det så tidigt? För mig ser alla kattungarna lika (söta) ut. Och vad innebär det att vara fodervärd? Vår lille kille skulle nog gilla sällskap i nya stora lägenheten... :)"

Mitt svar angående avel- eller sällskapskatt: Det är många olika saker jag tittar på när det gäller om en katt ska gå vidare i avel eller inte. När kattungarna är nyfödda så blir det förstås en del gissningar, som kanske inte stämmer när katten blir större. Men så här tänker jag:

1. En katt som har någon form av missbildning, eller som det kallas, "defekt", är aldrig lämplig för avel. Turligt nog har jag ännu inte upptäckt någon sådan katt i den här kullen, men jag håller koll.

2. En katt som behövt stödmatning för att överleva är inte heller lämpad för avel. I naturen skulle ju en sådan katt inte ha överlevt. I den här kullen så fick ju Ella lite stödmatning, och det är möjligt att hon hade klarat sig utan stödmatning också, men jag vågade inte chansa. För säkerhets skull väljer jag att inte sälja henne till avel.

3. Jag tittar lite på storleken och kraftigheten på katten, och det kan man till viss del se redan så här tidigt. En sibir ska ju vara medelstor till stor, så därför väljer jag gärna stora katter till avel. Här finns det alltså ytterligare ett minus för Ella, eftersom hon är minst i kullen. Däremot har Elton och Elmo en fördel för att de är störst.

4. Temperamentet är också jätteviktigt. Vi vill inte avla på katter som är rädda eller skygga. Det kan man förstås inte avgöra förrän kattungarna blir större.

5. När kattungarna är nyfödda så kan man se huvudformen ganska bra, och den brukar inte ändras så där jättemycket när katten blir äldre. Det jag vill ha är en bred huvudform, vilket flera av kattungarna i den här kullen har. En sak som jag tittar ganska mycket på är nospartiet, "boxen", jag vill inte att den ska vara för smal. Jag tittar även på proportionerna i ansiktet, jag vill att de ska se "sibiriska" ut.

6. När kattungarna är nyfödda så kan man faktiskt redan se hur stor bredd det är mellan ögonen. Jag vill ha en katt med ganska mycket bredd mellan ögonen. När ögonen öppnas så kan jag se ögonens storlek och form också. Jag vill ha stora, ovala, uttrycksfulla ögon.

7. När katten blir större så tittar jag på öronen. Det jag vill ha är ganska små öron som sitter lite brett isär. De ska inte vara för spetsiga och får gärna ha snygga "vildkattstofsar".

8. När katten blir lite större så tittar jag också på profilen. Nosen ska vara lite rundad i profil.

9. När katten blivit några veckor gammal så kollar jag på kroppen och benen: jag vill att de ska vara riktigt kraftiga, inte långa och smala.

10. Sedan tittar jag på färger och mönster. Jag gillar brunmönstrade katter som är varma i tonen, och i den här kullen finns ju två katter som är tabbymönstrade, vilket jag tycker är lite ovanligt och därför kul att ta vara på. Elton har en väldigt vacker kontrast mellan de ljusa och mörka partierna i pälsen, och de ljusa partierna är gyllene i färgen, dessutom är han tabby. Jag tycker även att han verkar brås mycket på sin vackra pappa, vilket jag gärna vill ta vara på. Flera plus där alltså.

Eftersom det finns fyra hanar i kullen och avelshanar inte är lika eftersökta som avelshonor, så kan man ställa större krav på hanarna än på honorna i kullen när det gäller vilka som ska gå till avel. Det är inte så troligt att fler än en hane ur kullen kommer att användas i avel, så även om Elmo också är stor och har bra bredd i ansiktet, så kanske han ändå inte får gå i avel, men det beror förstås på den som köper honom. Som det ser ut nu så vill jag helst att Elton ska användas i avel, om jag måste välja en hane. Elvis har en nackdel i sitt pälsmönster som jag ser tydligt redan nu: hans svanstipp är vit, vilket är en nackdel på utställningar. Därför är han en typisk sällskapskatt.

Ett förtydligande: En katt är ju en precis lika bra sällskapskatt oavsett hur stor den är eller vilken färg svanstippen har. Det spelar inte heller någon roll om katten har ett pyttelitet navelbråck eller en liten svansknick. Men när man avlar så vill man komma så nära idealet för rasen som möjligt, och man vill ha fram friska katter, och då blir såna detaljer viktiga. Att vara sällskapskatt är ofta en fördel för katten själv. Ofta får ju sällskapskatter ett väldigt bra liv: de får massor av kärlek och uppmärksamhet och de behöver inte uppleva stressen av att vara fertil och få kullar.

Angående fodervärdskap: Att vara fodervärd innebär att man, i stället för att betala fullt pris för katten när den flyttar, så förbinder man sig att låta katten få en eller flera kullar innan den kastreras. Villkoren kan skilja sig åt mycket mellan olika uppfödare, så kolla noga vad det står i avtalet. Katten kommer hela tiden att bo hos fodervärden, men det är uppfödaren som formellt äger katten tills den har fått sina kullar. Sedan övergår ägandet till fodervärden. Det skiljer sig naturligtvis mycket mellan att vara fodervärd åt en hane och en hona, så där kan man fundera på vad man föredrar. Att vara fodervärd passar bäst för personer som är intresserade av avel.

Här nedan har jag tagit några foton på den minsta och den största katten i kullen, Ella och Elton. Ella är den som har lite gråaktig feberpäls.