Margita har nu svarat på mitt mail, där jag erbjuder en parning med Jasper. Hon verkar intresserad, men hon vill tänka på saken. Tänk så länge du behöver, Margita, du behöver inte stressa!   

För övrigt har jag letat ett tag efter en ny hemsida, som inte får kosta några pengar. Trodde att jag hade hittat en bra sida genom Google, men den var så krånglig och jobbig att skapa att jag gav upp. Det märktes att de hade lagt ner en massa tid och pengar på den här tjänsten, så varför kunde de inte göra den användarvänlig? Hur svårt kan det va?

Jag märkte att min stressnivå ökade flerfalt när hemsidestillverkningen krånglade, jag blev arg och irriterad på H och ville att åtminstone han skulle fatta hur man gjorde...det är väl sånt som kallas teknikstress.... Dessutom fungerade den inte ihop med Internet Explorer, den kraschade hela tiden. H sa att Explorer medvetet försöker sabotera för Google. Helt otroligt!   Tips på hemsidor som verkligen är gratis och lättanvända tas tacksamt emot!

Men, sedan påminde jag mig själv (för säkert hundrade gången) att jag bara ska hålla på med kattuppfödningen så länge det känns roligt, och att göra en Google-hemsida var allt annat än roligt, så bäst att avvakta tills något bättre dyker upp. Det funkar faktiskt bra att bara använda bloggen!

Jasper är precis som Fyffe i övningen som vi just nu gör i Pawpedskursen: otroligt rastypisk på alla möjliga sätt: öron och öronplacering, ögonens form och placering, den kraftiga kroppsbyggnaden och benstommen, pälsens längd, kvalitet och färg, bredden på nospartiet och kinderna. Dessutom har han det bästa temperament man kan tänka sig. En lämpligt utställningskatt, helt enkelt. Enda skillnaden från Fyffe är att han inte är inavlad! Men jag vågar inte ställa ut Jasper, för jag är rädd att han ska börja urinmarkera.

Nu har jag kommit på att jag skulle vilja para honom med Margitas Alice, men jag vet inte vad Margita tycker om det....  I vilket fall som helst så skulle det nog bli helt underbara kattungar från den kombinationen, eller vad tror ni?

Sitter och surfar på sibirkattungar och läääängtar. Det föds så många söta kissar runt om i Sverige och Norge och Danmark och Finland att man blir alldeles sjuk. Alla möjliga söta färger och former. Den här bilden visar Cleo vid 12 dagars ålder.

Fick rapport från Angelica att Jasper och Lisen hade parat sig en massa gånger sedan jag åkte, (sju gånger under kvällen bara), men att nu så hade Lisen tydligen börjat tröttna. I morgon åker jag därför och hämtar hem henne. Jag kommer att kolla om hon sover mer än vanligt eller kanske kräks mer. Det kan vara tecken på dräktighet. Om hennes tuttar är rosa om tre veckor så borde hon vara dräktig.

Som vanligt gör jag färdigt alla uppgifter på Pawpedskursen G2 samma dag, och även den här veckan har jag varit den mest aktiva i gruppuppgiften. Det är såååå spännande med den här veckans uppgift där man ska planera parningar mellan ett antal katter och ta hänsyn till deras utseende och temperament, samtidigt som man måste vara uppmärksam på en påhittad ärftlig sjukdom. Verkligen många olika variabler att räkna in, och många olika sätt att resonera. Tänk om det fanns något jobb där man fick skriva kattuppfödaruppgifter hela dagarna, då skulle jag klara det galant!   

Kanske därför som jag alltid har trivts så bra med att studera, för att jag gör uppgifterna snabbt och får mycket tid över till annat?  

Jag har sökt en kurs i hund- och kattetologi på Sveriges lantbruksuniversitet!!!

Divas matte skrev ett mail idag och berättade att de är sugna på att skaffa en kompis till Diva från den kommande kullen. Det vore förstås jättekul, men jag kan aldrig lova något, för man vet ju aldrig hur det går eller hur många kattungar det blir i kullen. Ibland kanske honan blir skendräktig och ibland dör kattungarna. Men vi hoppas förstås på en stor och frisk kull med ljuvliga Dieselbebbar!

Divas matte skriver vidare:

"I övrigt kan jag berätta att Diva mår utmärkt och njuter av att det börjar bli bra väder så att hon kan vara ute mycket. Vi har installerat en kattlucka till henne så hon kan även gå ut/in när vi är på jobbet/skolan. Den möjligheten verkar hon utnyttja till fullo för när vi sedan kommer hem är hon oerhört social och ofta ganska trött...
 
Hon fortsätter att växa och äter betydligt mer nu än innan hon steriliserades, men jag tror att hon gör av med det mesta på sina vandringar i skogen för hon verkar inte bli tjock."

Jasper och Lisen försöker para sig medan Angelica hejar på! Katter verkar inte störas av att vi människor är med och "hjälper till" när det behövs.

Så här blir det inga barn gjorda!

Inte så här heller!

Och inte så här!

Matte hjälper till.

Nu gick det bättre!

Efter förrättat värv ska det rullas...

...och tvättas! 

Nu har jag lämnat Lisen på kärlekssemester hos Jasper. Jasper var både nyfiken och lite osäker i början, men sedan tog han tag i Lisens nackhår och lyckades efter en del övning hitta rätt. Lisen utstötte ett avgundsvrål och rullade runt på golvet så snabbt och länge att vi nästan trodde att hon aldrig skulle sluta. Första parningen genomförd!  

"Hej! En liten hälsning från E. Här om dagen kom hon upp ur källaren med en halvdöd mus i munnen och var mycket stolt. Musen stack iväg under soffan och hon efter. Hon fick avsluta sitt verk på altanen men åt inte upp den.Elvira går ut en liten stund varje dag när vi är hemma. Frågar jag"ska du gå ut" och visar halsbandet, så springer hon till dörren, lägger sig så att jag ska sätta på halsbandet, och spinner som bara den. Hon håller sig nära huset och kommer gärna in efter en stund.På morgonen när jag äter mitt kokta ägg, sätter hon sig i kökssoffan och stirrar på mig. Hon får lite äggula från teskeden. Pälsen blir jättefin av det. Visst är hon bortskämd men inte för mycket. Vilken glädje hon skänker oss!"