"Jag sitter här med skatt och deklarationsblanketter och Businka ålade sig omedelbart in i dokumentförvararen som jag tillfälligt placerat på sängen. Utrymmet är ca 9 cm högt men hon kröp in, vände sig och lade sig att sova."

Vad tråkigt allting är när man är sjuk. Jag läser i tidningen om en massa människor som presterat saker, gjort karriär och varit duktiga. Det har lyckats bli professorer, popstjärnor eller högt betalda chefer. De har lyckats med något som jag har misslyckats med. Jag avundas dem deras status och höga löner. När jag var ung kunde jag alltid skylla på att alla jag läste om i tidningen var älde än jag. Nu är jag äldre än de flesta. De skiver så snärtiga krönikor, åker till Italien och bor på designhotell eller köper den nya trendiga garderoben från någon designer som jag inte ens vet namnet på. Och här sitter jag vid min dator och försöker spara pengar så att jag ska kunna äta Govindasmat en gång i veckan hemma hos W och hennes bebis. Det är så långt som mitt spännande liv når. Nu måste jag nog tröstäta lite glass bara för att allt känns så eländigt. Tur i alla fall att det finns god glass här i världen.   Jag har inget jobb och nästan inga pengar, är inte smal, ung, eller snygg och jag lever världens tråkigaste liv i väntan på Godot. När ska mitt riktiga liv börja egentligen? (Alltså, jag hade gärna varit utan jobb om jag hade haft en massa pengar och kunde leva lyxhustruliv. Men utan jobb och pengar blir man så begränsad.)

Fast sen lyssnar jag på Eckhart Tolles "The Pursuit of Happiness" och blir påmind, för säkert tusende gången, att det där med att ständigt sträva efter något bättre, eller efter lyckan, är det som får oss att bli distraherade från nuet, från jaget, från den lycka som faktiskt finns under allt det där andra. Vi behöver inte sträva efter mer lycka, mer hälsa, mer pengar, mer skönhet. Hela den där grejen är liksom bara så passé, fattar ni? Vi har sysslat med det i tusentals år, men har det gjort oss lyckliga? Nej, just det. Vi behöver träna oss i att gå bortom vårt "object consciousness" och i stället hitta det "space consciousness" som alltid funnits där. Materiella saker, status, hälsa eller skönhet är inte det som gör oss lyckliga. Allt det där kommer ändå att försvinna förr eller senare. Och det stämmer ju med min erfarenhet. Till exempel var jag både ung och smal en gång i världen. Jag älskar att bli påmind om det där med alltings obeständighet gång på gång och jag älskar Eckharts sätt att påminna mig.