Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under februari 2010

Av Emelie - 13 februari 2010 22:31

  

Bild på mina två duktiga tjejer!

  

Dylan blir bedömd av domaren Lene från Danmark. I bakgrunden skymtar Lucida.

  

Lucida under färgbestämningen.


Apopå Lucida:


Domaren som skulle färgbestämma Lucida ansåg att hon var en mycket ljus silver, dock INTE shaded. Däremot kunde han inte upptäcka något vitt på henne, så numera är hon en ns 24. Fast sedan glömde de att lämna färgändringssedeln till mig, så jag får väl maila och be dem skicka den eller nåt...


Så här står det på bedömningssedeln:


"Type: Excellent broadness in female kitten.

Head: Ex. cheeks, ex chin, good profile.

Eyes: Ex. size and shape.

Ears: Ex. size + placed.

Coat: Ex. quality, ex colours.

Tail: Ex.

Condition: Super show condition.

General impression: Sweet darling   " (ja, domaren har ritat ett hjärta!)


Självklart var det även många av besökarna som föll för Lucida! En av dessa, som gärna ville ha en kattunge efter Lucida, frågade vad en kattunge ligger på. Jag trodde först att de menade vad katterna brukar sova på, men de ville förstås veta priset....  

ANNONS
Av Emelie - 13 februari 2010 16:40

Nu är utställningen över, och det känns väldigt skönt! Det är en stressande situation att ställa ut, det är inget att hymla om, och jag har väl inte världens starkaste nerver....


Både Lucida, Cornelia och Dylan fick jättefina bedömningar: det var massor av lovord och bara excellent, men det räckte inte hela vägen till nominering den här gången, tyvärr. Men Cornelia fick sitt första CAC och Lucida och Dylan fick var sina Ex 1. Katarina gjorde ett fantastiskt jobb som ambassadör för min uppfödning och hon gick runt och pratade med alla som om hon inte hade gjort annat i hela sitt liv! Tack Katarina!


Dylan och Lucida skötte sig exemplariskt, medan Cornelia var lite stressad av situationen, dock inte så att det påverkade helhetsintrycket.


Anna-Marias sibiriska katt Minjas Juvel Smaragda gick det väldigt bra för: hon blev bästa vuxna sibir!


Jag fick trevligt kattbloggsbesök också: både Margita och Tina kom förbi och pratade en stund!

  

Dylan Dynamic fotad av Tina.

  

Lucida fotad av Tina.

ANNONS
Av Emelie - 12 februari 2010 23:03

Nu har jag börjat bli svårt kattungesjuk igen............Vill ha kattungar SNART!

Av Emelie - 12 februari 2010 22:16

Just nu sitter jag här framför datorn och är nervös inför morgondagen, då det är den stora kattutställningsdagen. Egentligen är det lite konstigt att jag blir så nervös varenda gång, men det är bara att acceptera. Det är en sorts skräckblandad förtjusning jag känner. Kul i alla fall att Katarina kommer dit med Dylan, så att jag får lite sällskap. Och att jag får se Dylan i verkligheten, sedan han blev så stor och tjusig! Lotjejen och H-mannen ska bara vara där en stund, sedan sticker de iväg och åker skridskor. Jag har preparerat Lucida och Cornelia efter bästa förmåga och packat min megastora ryggsäck som jag köpte när jag var 18 år och skulle tågluffa. Håll tummarna för oss i morgon!

Av Emelie - 10 februari 2010 21:41

  

Namn: S*Sneschinka Lidiya, kallas Lisen

Färg: svart tigré med vitt

Född: 3 juni 2007

Föräldrar: S*Kasian Dostoyanie Sibiri och Edelweiss Fortuna (båda födda i Ryssland)

Ras: sibirisk katt

Blodgrupp: A

Recessiva färggener:

  • Vi vet med säkerhet att Lisen bär på genen för solid färg, eftersom tre ungar i D-kullen blev svarta.
  • Det var även en unge i den kullen som blev spotted, vilket innebär att Lisen även måste bära på den genen.
  • Eftersom hennes mamma är tabbymönstrad så måste Lisen även bära på tabbygenen.
  • Det finns en liten sannolikhet att Lisen även bär på anlaget för dilution, eftersom hennes syster Katja har fått blå kattungar.
  • Vi vet säkert att Lisen inte bär på det maskade anlaget, eftersom hon är DNA-testad.

I Lisens nästa kull blir troligen alla kattungarna svartmönstrade med eller utan vitt, men en pyttelisten chans finns det att någon kattunge blir blåmönstrad. Ungarna borde kunna bli både spotted och tigré, men kanske även tabby.


Lisen, som numera innehar drottningpositionen i vårt hem, har hittills fått två kullar: B-kullen och D-kullen. Båda gångerna visade Lisen att hon passar mycket bra som avelshona. Både löp, parning, dräktighet, förlossning och kattungeskötsel gick som en dans, och jag är väldigt nöjd med hur hennes ungar har utvecklats med tanke på rasstandarden. Hon har faktiskt den goda egenskapen att hennes ungar blir mer rastypiska än hon själv är! Vid båda förlossningarna blev jag lurad på så sätt att jag trodde att alla ungarna hade kommit, men sedan visade det sig att det fanns en unge kvar, som Lisen förlöste själv utan problem. Det har alltid varit lätt att hitta passande avelshanar till henne, eftersom båda hennes föräldrar är direktimporterade från Ryssland med nytt blod. Lisens farmor, Katerina, är en foundationkatt, vilket innebär att hon är en vanlig bondkatt från Ryssland som blivit godkänd som en sibirisk katt. Än så länge har ingen av Lisens ungar gått vidare i avel, men det finns en chans att Beata eller Billie kommer att användas i avel, vilket förstås vore spännande för mig.


Nästa gång Lisen får en kull så kommer pappan att bli Jasper, och den kombinationen har en ytterst låg inavelsgrad. Det betyder att risken för inavelsrelaterade problem är i stort sett obefintlig (inavelsgraden på 10 generationer är 0,566%, vilket kan jämföras med avelsrådets rekommendation att hålla avelsgraden under 3,12% på 4 generationer). Min förhoppning är att kombinationen Jasper/Lisen kommer att resultera i en kull friska, snygga och trevliga kattungar. Jag hoppas mycket på den kullen, och om det blir någon lovande hona så kommer jag troligtvis att behålla henne. Detta blir kanske Lisens sista kull innan hon kastreras, men det är inte bestämt säkert ännu.


Lisen, som fyller 3 år i sommar, är en lugn katt och trevlig katt, (även om också hon kan få sina "busryck" ibland, och hon var väldigt lekfull som kattunge). Hon är en sån där katt som inte gör så mycket väsen av sig, men som bara finns där och sprider trevnad omkring sig. Hon har mycket "urkatt" i sig tycker jag det känns som, trots att hennes päls kanske inte direkt är av det vattenavstötande slaget. Däremot har hon sina instinkter i behåll och hon säger ifrån om någon kränker hennes revir, exempelvis kan busiga Lucida ibland ibland få sig en tillsägelse. Om hon hade möjlighet att vara utekatt på sommaren så skulle hon nog trivas med det, men nu nöjer hon sig med att gå i koppel i stället. Lisen har alltid haft lätt att anpassa sig till nya miljöer, vilket jag tycker tyder på ett stabilt och bra psyke.


Lisen älskar att gosa och "kattrampa" mig på bröstet och magen, men bara när hon själv vill. En liten egenhet hon har är att hon inte gillar att bli upplyft; då morrar hon. Detta är i sin tur en av anledningarna till att jag har valt att inte ställa ut Lisen mer på kattutställningar.  


Lisen var den första sibiriska katt som flyttade hem till oss. Vi tingade visserligen Evora från Spanien först, men det dröjde så länge tills hon flyttade hit, så Lisen hann före.

   

Så här söt var Lisen som kattunge! Och jag min virrpanna, hade först bestämt mig för att tinga hennes syster Alicia, men sedan kände jag att det var Lisen som var min katt, så då ändrade jag mig! Vi köpte Lisen från en uppfödare som bor utanför Borås, så hon är faktiskt den katt som vi har fått resa kortast sträcka för att hämta. Lisen har en jättefin rundad profil och en lång härlig päls. Hennes ögon är stora och uttrycksfulla och de vita fläckarna är symmetriskt placerade. Benen är korta, precis som de ska vara på en sibir. Hon lystrar till sitt namn när man ropar på henne.


Lisen går mest till mig när hon vill gosa, men när hon löper så duger även H. En gång när vi hade en kille här som skulle testa sin allergi, så blev Lisen väldigt förtjust i honom, och gick direkt och lade sig i hans knä, vilket hon inte brukar göra med främlingar.  


Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag är väldigt nöjd med min första avelskatt och det kommer att kännas konstigt när hon går i "pension".





Av Emelie - 9 februari 2010 22:21

Nu har jag bestämt mig för att gå fortsättningskursen inom Pawpeds, G2 (det är en internetkurs). G2 är, till skillnad från G1, en kurs speciellt för kattuppfödare, och på grund av att jag var med och översatte kursen till engelska, så har jag redan läst hela kursmaterialet, men det ska ändå bli jättekul att kasta mig in i alla uppgifter!   


Bland annat kommer jag ihåg en uppgift där man skulle para ihop ett antal kattungar med ett antal presumtiva köpare, och en annan, där en grupp uppfödare skulle planera parningar utifrån vilka avelskatter som fanns tillgängliga. Kan bli många intressanta diskussioner!


Och det allra roligaste är att både Guro och Margita ska gå kursen samtidigt!

Av Emelie - 8 februari 2010 21:24

Jag är så stolt över mig själv: förra veckan tränade jag hela fyra gånger! Och det kollodiala silvret verkar faktiskt göra att jag inte blir förkyld, det är första gången som Lilla Lo har varit förkyld men inte jag. Och idag när jag var på gymet så orkade jag trampa på crosstrainern mycket längre än vanligt! Om jag nu bara lyckas hålla fast vid den här vanan och inte bli förkyld så kommer jag, sakta men säkert, att börja gå ner i vikt, och det skulle vara mycket välkommet!!!


Fast hos coachen idag så var det inte lika lajban. Jag började faktiskt gråta när vi talade om alla mina "misslyckanden" i arbetslivet. Det var lite pinsamt. Sedan fick jag i uppgift att skriva ner allt bra som jag har åstadkommit i livet till nästa gång vi ses. Tja, jag kan ju börja med att jag har fött upp 20 trevliga och allergivänliga sibiriska katter och hittat fantastiskt bra och trygga hem till dem alla. Sedan jag jag ju tre univeristetsexamina plus en journalistutbildning. Jag har lyckats gifta mig (och fortsätta vara gift med samma man) och få barn och hitta ett bra hem. Det finns faktiskt en hel del att vara nöjd med! Dessutom är det viktigt att komma ihåg: livet är ingen tävling. Vi ska ändå alla dö någon gång.

Av Emelie - 7 februari 2010 23:24

Varenda gång jag ska gå på kattutställning så börjar jag ifrågasätta varför jag egentligen håller på med det här utställningsköret.    Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att göra en lista över för- och nackdelar med utställningar, enligt min högst personliga åsikt.


Fördelar:

  • Det är kul att få välja färg och form på den snygga burinredningen från Janitas design. (Fast det gör man bara en gång vart femte eller tionde år eller så, om man inte är väldigt rik förstås.)
  • Det är kul att prata med trevliga besökare och utställare.
  • Man köper de bästa fjädervipporna på utställningar.
  • Det är kul när det går bra för ens katter förstås. Särskilt om det är en katt man själv har fött upp.
  • Man lär sig mycket om olika rasers standarder om man lyssnar på olika domare. Man lär sig att mer och mer se katterna ur domarnas perspektiv.

Nackdelar:

  • Man måste gå upp i ottan och stanna i utställningslokalen hela dagen. Detta innebär en hel del dötid.
  • En del kattdomare kan faktiskt vara riktigt otrevliga ibland om det är någon katt som inte faller dem på läppen.
  • Man måste oftast bada och föna sin katt innan utställningen, vilket känliga jag har lite svårt för.
  • Man måste packa massvis med prylar och sedan bära med sig allt till utställningen.
  • Man måste resa till utställningen (som ibland ligger långt bort) och hitta rätt lokal.
  • Katterna kan bli oroliga och stressade av utställningssituationen och då blir man kanske själv stressad (i alla fall om man redan är lite lättstressad).
  • Det finns fler förlorare än vinnare i alla tävlingar, så jag är lite skeptisk till tävlingar i allmänhet.
  • Det kostar en hel del att ställa ut katter, särskilt om man vill ta fina titlar som Supreme Champion. Då blir det lätt några tiotals tusen som rullar iväg.
  • Man utsätter sina katter för en viss risk för smitta när man ställer ut.

Vänta lite nu. Jag har kommit på 9 nackdelar, men bara 5 fördelar. Hmmm, det finns säkert en massa fler fördelar, men jag kan bara inte komma på någon just nu...  


Här nedan ser ni bilder från Jaspers första utställning. (När man ser honom på bilderna så vill man bara pussa honom, eller hur? Han är så tjusig så det är helt overkligt.) Min fodervärd Angelica gjorde en fantastisk insats! Tack Angelica!:

                    

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

165 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8 9 10
11
12 13
14
15 16 17
18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se