Så här mycket väger mina hemmavarande katter:

Lucida, som är född i augusti, väger 2,9 kg.

Cornelia, som fyller ett år i mars, väger 3,3 kg.

Lisen, som är 2,5 år, väger 3,5 kg.

Ingen av mina katter har någon tendens till övervikt och ingen är kastrerad, så nu får alla fri tillgång till torrfoder. Om ett tag kommer jag att övergå till ett torrfoder utvecklat för dräktiga katter: RC Queen.

  Vi har en kruka med timjan i köket som är tänkt att använda till matlagningen. Idag såg jag Cornelia tugga i sig ganska stora mängder av denna kryddväxt. Fanns väl inte så många andra växter att välja på, antar jag.

"Jag kom precis in efter att ha skottat hela vår uppfart samt grannars gång. Vilket jobb! Men vad härligt det är med snö!

Anledningen till att vi skotta grannarnas uppfart var delvis för att vara snälla, men delvis för att en mycket frustrerad Leon skulle kunna komma åt sina lekställen. Han vågar nämligen inte gå i den djupa snön, utan går endast där man har skottat. Så för hans skull så har vi skottat fram ett par extra lekplatser. Igår när jag var ute och ropade på honom hörde jag ett ivrigt pipande med såg ingen Leon. Jag gick runt och letade och tillslut hittade jag honom på grannens trapp (det huset är nybyggt och tomt), han kunde inte komma därifrån då snön blivit för djup. Så det var bara att pulsa i den meterhöga snön och rädda den lille prinsen.

Idag var han med när vi skottade. Han sprang gatlopp fram och tillbaka ochkunde knappt vänta tills vi kommit fram till vägen så han skulle kunna springa vidare. Jag passade på att ta lite bilder när det var så fint ljus med sol och snö. Tänkte att du nog vill se dem då han är jättefin!"

       Min kommentar: Visst är det underbart med sibiriska katter som går ute i snön, de passar så bra i snö! Och vilka härliga "lodjurstofsar" han har fått! Cornelia hälsar så mycket till sin brorsa!

Jag tycker det är så mysigt när alla katterna äter våtfoder samtidigt. På den här bilden ser man tydligt vem som är vem, eftersom alla har en egen färg. Det finns något charmigt med att ha flera katter där alla har olika färger, eftersom det blir lätt att känna igen dem då. Men det är även fint att ha flera katter med samma färg, och om man till exempel bara har svarta katter så kan man ju se till att välja möbler efter det, så syns inte katthåren i soffan.   Att ha flera katter som ser nästan likadana ut kan även ge en cool "mängdeffekt" ungefär som när man i affären staplar ett stort berg med samma sorts soppburkar. Katter fungerar ju suveränt som inredningsdetaljer, som gör att ett hem ser trevligt och välkomnande ut. Många är de inredningsreportage man har läst där en katt ligger behagligt utsträckt och kontrasterar mot inredningen. Det ger den där mysighetsfaktorn åt en annars lite väl modern inredning. Katter är vackra, så är det bara.

Det här är vad jag vill ha: Ett kvalificerat arbete, gärna inom den offentliga sektorn, gärna på en mindre ort, där jag får jobba som exempelvis handläggare/projektledare/coach/pedagog/administratör/inspiratör/

informatör. Jag hittar såna jobb så fort jag kollar bland platsannonserna. Men det finns ett litet problem. Hur ska jag få arbetsgivarna att vilja anställa mig? Det är det som är kruxet. För oftast ska man ha erfarenhet inom något specifikt som jag inte har erfarenhet av, eller så ska man känna nån som känner chefen eller vara kompis med någon som jobbar där. Eller så ska man bara ha en väldigt stor tur, typ: de orkade inte kalla fler än en till intervju och den personen var den ansökan som låg överst i högen och det råkade vara jag.....

När jag tänker på alla ansökningar jag skrivit och alla intervjuer jag varit på i mina dar så känner jag mig erfaren. Jag har stor erfarenhet av att söka jobb, det har jag verkligen.

Och vad gör man när man vet hur man ska söka jobb men inte hur man ska få dem? Jag kan inte utbilda mig (på grund av att jag redan har haft studiemedel i 13 terminer och man får egentligen bara ha studiemedel i 12 terminer), jag vet inte hur jag ska få tag på en vettig praktikplats och mitt självförtroende är väl inte direkt på topp. I morgon ska jag till coachen igen, hoppas bara att jag inte börjar gråta igen....    

Jag har en teori om att mina tillfälliga dalar i humöret beror på magen. Så nu har jag inhandlat "Lactobacteria bulk" på hälsokosten och har börjat dricka det varje dag. Har testat förut och den är verkligen bra. Den renar tarmen och ger näring åt de goda magbakterierna. Fast den ser väl inte så där jätteaptitlig ut: grön och lite slemmig.   

Vädret här i Göteborg kan man sammanfatta i ett enda ord: SNÖ. Vår balkong är alldeles överfúll av snö och H får skotta och skotta och skotta. Aldrig har det väl varit så här mycket snö i den här delen av Sverige förut. Och särskilt inte i mitten av februari.

En bra sak med att börja träna är att man "automatiskt" får lust att äta mindre sötsaker och mer nyttig mat. I alla fall funkar jag så. Helt enkelt för att jag lägger ner så mycket energi på min träning att jag vill ha snabbare yttre resultat. Resultaten hittills är att jag mår bättre psykiskt plus att jag har fått mer muskler. Min vikt däremot har inte förändrats ännu, men då gäller det att fortsätta träna och påminna sig själv att det viktigaste målet är att må bättre, och det gör jag helt klart. Sedan tror jag faktiskt att fettvävnaden så sakteliga håller på att omvandlas till muskler. Och allt detta bara på 3 veckor!   

Dessutom har träningen numera klättrat väldigt högt upp på min prioriteringslista. Förut tyckte jag att en massa andra saker var viktigare, men det tycker jag inte längre. För vad kan vara viktigare än att må bra och vara frisk?

Till alla er som ännu inte har börjat träna så kan jag berätta att det tog flera år för mig att komma över osäkerheten som gymmiljön fick mig att känna i början. Men det underlättar om man väljer ett mindre gym i början, där alla möjliga sorters människor tränar, inte bara "biffar". Och att man ber om en gyminstruktion i början för att lära sig maskinerna.

(Jag misstänker förresten att Lucida redan håller på att bli könsmogen, för idag har hon jamat ovanligt mycket.)

"Utställningens goding var Dylan! En riktig myspropp.
Han är så lik min Jasmin och även hennes son Heliodor litegrand. Han är ung så hans uttryck är fortfarande sött tycker jag. Då påminner han om min gamla huskatt Simon i ungdomens dar.
Hoppas han kommer på fler utställningar."

Min kommentar: Det hoppas jag med!