Varenda gång jag ska gå på kattutställning så börjar jag ifrågasätta varför jag egentligen håller på med det här utställningsköret. Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att göra en lista över för- och nackdelar med utställningar, enligt min högst personliga åsikt.
Fördelar:
- Det är kul att få välja färg och form på den snygga burinredningen från Janitas design. (Fast det gör man bara en gång vart femte eller tionde år eller så, om man inte är väldigt rik förstås.)
- Det är kul att prata med trevliga besökare och utställare.
- Man köper de bästa fjädervipporna på utställningar.
- Det är kul när det går bra för ens katter förstås. Särskilt om det är en katt man själv har fött upp.
- Man lär sig mycket om olika rasers standarder om man lyssnar på olika domare. Man lär sig att mer och mer se katterna ur domarnas perspektiv.
Nackdelar:
- Man måste gå upp i ottan och stanna i utställningslokalen hela dagen. Detta innebär en hel del dötid.
- En del kattdomare kan faktiskt vara riktigt otrevliga ibland om det är någon katt som inte faller dem på läppen.
- Man måste oftast bada och föna sin katt innan utställningen, vilket känliga jag har lite svårt för.
- Man måste packa massvis med prylar och sedan bära med sig allt till utställningen.
- Man måste resa till utställningen (som ibland ligger långt bort) och hitta rätt lokal.
- Katterna kan bli oroliga och stressade av utställningssituationen och då blir man kanske själv stressad (i alla fall om man redan är lite lättstressad).
- Det finns fler förlorare än vinnare i alla tävlingar, så jag är lite skeptisk till tävlingar i allmänhet.
- Det kostar en hel del att ställa ut katter, särskilt om man vill ta fina titlar som Supreme Champion. Då blir det lätt några tiotals tusen som rullar iväg.
- Man utsätter sina katter för en viss risk för smitta när man ställer ut.
Vänta lite nu. Jag har kommit på 9 nackdelar, men bara 5 fördelar. Hmmm, det finns säkert en massa fler fördelar, men jag kan bara inte komma på någon just nu...
Här nedan ser ni bilder från Jaspers första utställning. (När man ser honom på bilderna så vill man bara pussa honom, eller hur? Han är så tjusig så det är helt overkligt.) Min fodervärd Angelica gjorde en fantastisk insats! Tack Angelica!:
Katarina
8 februari 2010 17:43
Tja... det verkar inte helt lätt det här med utställningar... och jag kan tänka mig att unge herr Dylan inte kommer att vara helt medgörig. Han kommer inte att uppföra sig lika fint som Jasper kan jag lova. Dylan är allt för självständig. Han har börjat att fräsa när det är något som inte passar :P Nerverna har börjat att göra sig påminda...
Angelica
10 februari 2010 16:24
Först måste jag väll bara kommentera Katarinas inlägg att jag inte skulle kalla det att Diesel (Jasper) skötte sej bra direkt. Så mycket morrande och fräsande hade, och har, jag aldrig varit med om från honom =) Men bra gick det ändå, dommaren måste verkligen gillat honom helt enkelt!
Och vad liten han är på bilderna! Ska fixa lite nya bilder på honom till dej =)
http://missangi.blogspot.com