Här följer en liten presentation:

Namn: S*Miss Emmi's Cattish Cornelia

Färg: Svartsilvertigré, ns 23

Född: 18 mars 2009

Föräldrar: Yakov och Evora

Ras: sibirisk katt

Den här tjejen är det väldigt lätt att bli kär i. Cornelia, som är den hittills enda katten från min egen uppfödning som bor här hemma, är charmtrollet personifierad. Faktum är att Cornelia nog är lite av en idealkatt för mig, hon har allt som jag önskar hos en katt. Hon gillar alla i familjen lika mycket, och hon älskar att gosa, men är aldrig påträngande. Lilla Lo kallar henne "Nel" och är väldigt förtjust i hennes "tjocka stjärt".   

Hon har många små egenheter. En av dem är att hon gärna ligger på min eller Hs axel och spinner när vi sitter vid datorn. Det är väldigt mysigt. En annan är att hon älskar att äta använda öronproppar. Både jag och H sover med öronproppar, så det finns många chanser för Cornelia att norpa åt sig en öronpropp, men vi är noga med att lägga dem på ett säkert ställe efter användning. Förr räckte det med att lägga öronpropparna i nattygsbordslådan. Nu ligger de i en tändsticksask i nattygsbordslådan, eftersom hon lärde sig att öppna lådan. Men härom dagen råkade någon glömma att stänga sovrumsdörren och jag hade lagt ifrån mig öronpropparna bredvid sängen. Alltför sent hörde jag ljudet av Cornelias lyckliga tuggande bakom sängen samtidigt som hon spann högt.   Jag hör er bloggläsares tysta frågor och svaren är: Ja, det kan nog vara farligt att äta öronproppar, men som tur är så har hon inte visat några tendenser till att må dåligt av det ännu. Och ja, när man rensar lådan så hittar man då och då orangea pluppar i bajset. (Det är såna där vanliga gula eller orangea av skumplast vi brukar använda.)

Ytterligare en sak som är speciell med Cornelia är att hon blir helt galen när hon ser en insekt. Då jam-kvittrar hon och är helt uppslukad. Ibland hoppar hon upp högst uppe på en dörr och iakttar insekten som söker sig mot lampans ljus. Cornelia och Lucida är de bästa lekkamraterna, och de brukar jaga varandra runt hela lägenheten, brottas eller leka med leksaker ihop. När Lucida leker med en fjädervippa så väntar Cornelia tills Lucida har lekt färdigt innan hon börjar leka med den (vilket brukar dröja ganska länge  ). Cornelia fungerar även väldigt bra ihop med Lisen. Om man kan använda ordet diplomatisk om en katt så är Cornelia det. Cornelia är den av tjejerna som är mest förtjust i att vara ute på balkongen. Det blir inga långa utevistelser nu när det är kallt, men en liten stund varje dag räcker gott och väl. Då brukar hon sitta och spana på allt som rör sig runtomkring. Det enda problemet är att hon har börjat klättra upp på nätet till balkongen, så vi måste bättra på det så att det blir mindre farligt och jag slipper gå ut i strumplästen i snön med andan i halsen och hämta in henne titt som tätt.

Ja, hon är en superkisse, helt enkelt, och till råga på allt är Cornelia väldigt rastypisk, och jag hoppas mycket på henne vid nästa utställning i februari i Mölndal.

Så än så länge är allt frid och fröjd i vår lilla "kattfamilj". Det kan hända att detta kommer att ändras lite när de båda  silvertjejerna blir fertila, vi får se. Fertila honor är inte lika harmoniska som kastrater, och de hamnar lättare i bråk med varandra, har jag märkt av egen erfarenhet. Inga allvarliga konflikter oftast, men ändå.