Det finns ett katthem i Halmstad som heter Kattfoten. Det ska erkännas: Jag blir illa berörd när jag läser deras sida upp och sida ner med hemlösa katter. Inte för att katterna bor på katthemmet, men för att katthem överhuvudtaget behövs, och att det inte verkar finnas någon gräns för hur många hemlösa katter det finns runtom i landet. Just på det här katthemmet finns det för tillfället jättemånga leveransklara kattungar. Och återigen ställer jag mig själv frågan om det överhuvudtaget är rätt att föda upp katter när katthemmen svämmar över. "Till och med" raskatter hamnar ibland på katthem. Exempelvis så har Kattluckan i Stockholm för tillfället två renrasiga somalikatter på sitt katthem. Kanske borde jag skaffa en annan hobby?

Samtidigt blir jag glad över att de som jobbar på katthemmen frivilligt gör ett sånt fantastiskt arbete. Tydligen får de in så många katter att det inte finns plats på katthemmet, och det finns inte heller tillräckligt många jourhem. Jag önskar verkligen att alla katter kunde få det bättre!

Titta här på dessa två ljuvliga helvita systrar, Alaska och Alabama, som bor i stödhem:

Säg den kattälskare som inte låter sig charmas av dessa två söta systrar:

Candelia och Camelia heter de. De bor båda på Katthemmet Kompis i Nybro. Jag, som älskar vackra namn, blir förstås otroligt förtjust i dessa ovanliga kattnamn, och de två tjejerna är ju helt bedårande med sin assymetriska teckning! De söker ett nytt hem tillsammans, eftersom de varit med om en hel del (deras två syskon svalt ihjäl). Candelia är blå-vit bicolour korthår och hennes syster är svart-vit långhår (liknar en sibir litegrann, tycker jag).

Bara för att jag är en kattnörd så tänkte jag nu berätta för er vad vi vet om tjejernas okända föräldrar: Utifrån färggenetiken kan vi härleda att dessa två systrar måste ha föräldrar som båda är bärare av solid färg, dilution och genen för långhår, då den genen är recessiv. (Att katter är bärare innebär att det inte behöver synas i kattens egen päls. Teoretiskt sett skulle alltså båda föräldrarna kunna vara svart/brunmönstrade korthårskatter med vitt.)

En eller båda föräldrarna kan ha solid färg (svart eller blå utan mönster), men minst en av föräldrarna måste vara korthårig. En av föräldrarna kan vara blå, men inte båda. Minst en av föräldrarna måste ha vita fläckar, då den genen är dominant. Ingen av föräldrarna kan vara röd eller cremefärgad, men mamman kan vara sköldpaddsfärgad. Det finns faktiskt även en möjlighet att en eller båda föräldrarna är helvita.

Nu har jag ändrat lite på bloggens bakgrundsfärg. "Lite omväxling piggar upp", är det inte så man brukar säga? Har börjat längta igen efter att ha ett jobb. Det skulle kännas bra att vara i ett socialt sammanhang i stället för att sitta hemma och häcka, som jag gör mest hela dagarna. Dessutom skulle jag uppskatta att få lön igen. Den senaste tiden har jag varit förkyld också, så då har jag känt mig riktigt isolerad och overksam. Då känns det på något sätt som att man inte är med i den "riktiga världen", och det börjar bli lite tröttsamt, faktiskt. Jag blir ibland så passiv att det är komiskt.

Såg dokumentären "Kraschen" på TV, och insåg att det finns människor som har jobbat hela sitt liv trots att de inte ens har gymnasieutbildning. Sedan finns det andra som har läst på universitetet i 9 år och ändå aldrig har haft en tillsvidareanställning (gissa vem?).....Ja, jag kan i alla fall säga att jag verkligen har gjort allt jag bara kan för att utbilda mig och få ett jobb, och när jag väl har haft jobb så har jag gjort mitt yttersta för att klara av det som förväntats av mig. Men någonstans har det inte riktigt funkat för mig ändå, och jag har liksom aldrig fått något riktigt fäste på arbetsmarknaden. Lätt då att man ställer sig frågan: Är det mig det är fel på eller har jag bara haft väldigt otur, eller gjort fel val i livet eller varit för kräsen eller för bräcklig eller vad? 

Sedan orkade jag inte med läraryrket och alla tillfälliga anställningar längre och nu står jag här, totalt nollställd.