Min coach har gett mig uppdraget att fundera till nästa gång vi ses på vilket sorts jobb jag skulle kunna tänka mig. Svaret är att jag inte har den blekaste aning. Den där andra världen där man går till jobbet varje dag och får lön den 25:e ligger längre bort än någonsin. Jag får väl säga det till honom: att jag inte vet. Egentligen vet jag ingenting alls för tillfället. Inte ett dyft.

...att jag glömt bort att tänka positiva, uppskattande, tacksamma tankar på sista tiden. Jag vill fortfarande tro att vi kan skapa vår egen verklighet, för om det inte vore så så vore vi dömda att leva i lidande, och det kan jag bara inte tro. Att det ibland händer hemska saker måste bero på att de människor som drabbas är omedvetna om att de hela tiden skapar med sina tankar och känslor. Det är den enda förklaringen jag kan se.

Men jag märker att jag har lätt för att ge upp den positiva synen på livet när saker går mig emot, exempelvis när jag blir förkyld upprepade gånger eller när jag upplever att andra människor är negativa eller inte gillar mig, då blir jag bara dyster. Därför behöver jag träna på att tänka positiva tankar även då. Inte så att jag måste vara lycklig hela tiden, men att jag successivt kan ta mig upp en liten bit i känsloläge i alla fall. Har lånat "The Secret - Daily Teachings" på biblioteket och läser den så ofta jag kan. Satt nere i tvättstugan, och enligt timern så skulle det bara dröja 1 minut för tvätten att bli klar, men jag väntade och väntade, och jag kände att det hade gått mycket mer än en minut, och plötsligt stod det att det var 15 minuter kvar! Under den tiden tränade jag på att tänka på allt som jag uppskattar i mitt liv: Vår fina hus och tvättmaskinen och torktumlaren som alltid fungerar, vår stora, fina trädgård, vår snälla granne som har en dotter som blivit Lotjejens bästis, min människo- och kattfamilj, det faktum att jag har förmånen att vila mycket när jag är förkyld, alla fina människor jag känner, att jag bor i ett land som är demokratiskt och fredligt, ja, det finns så mycket att uppskatta! 

Sedan kan man tänka så här när det gäller saker som man vill ha: Vore det inte underbart om det kunde strömma in pengar till mitt bankkonto? Vore det inte fantastiskt om jag var lycklig större delen av tiden? Vore det inte trevligt om jag kände mig helt kärnfrisk jämt? Vore det inte kul om jag hade ett socialt sammanhang där jag kände att jag kände att jag gjorde en insats och blev uppskattad för det? 

...så har jag egentligen ingen aning om vad jag vill göra. Det skulle vara jättebra om jag kunde tjäna egna pengar och försörja mig, men vad klarar jag av? Och vad skulle jag trivas med i längden? Det vet jag inte. Lättare att veta vad jag INTE vill än vad jag vill.....ja, så har vi den där gamla frågan om vad jag ska bli när jag blir stor igen. Och jag blir bara förvirrad när jag tänker på det.