Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under januari 2010

Av Emelie - 30 januari 2010 15:38

  

Namn: (N) Sjakkmatt's Yumanah Yin Lucida

Färg: Troligen silver shaded, (vi ska färgbestämma henne på nästa utställning)

Född: 7 augusti 2009

Föräldrar: S*Deltas Podruga och S*Mira Milaia Belucha

Ras: sibirisk katt


Lucida är skönhetsmissen bland mina katter. Det är väldigt många som faller för hennes ljusa silverfärg och mörka ögon med svart "eyeliner" runtomkring. Silverkatter har även svarta trampdynor som kontrasterar fint mot den ljusa pälsen. Själv är jag otroligt förtjust i silver shaded, och det mest spännande av allt är att hennes kattungar kan bli goldenfärgade, vilket jag också tycker är otroligt vackert. Många är det som väntar på kattungar efter henne. Eventuellt kan det bli en parning mellan henne och Jasper innan han kastreras, men det är inte säkert.


Säkert är i alla fall att Lucida är en helt osannolikt gosig, social och lekfull katt. Hon är den som pratar mest av mina katter. Det är ett ljust litet pip, och i början var det ofta så att hon pep för att hon ville komma upp i mitt knä och gosa, men nu piper hon vid andra tillfällen också. Hon är den av mina katter som mest tydligt säger till när hon vill gosa, och när hon sedan ligger i mitt knä så spinner hon högt och intensivt. Hon vill oftare socialisera med mig än de andra katterna, och hon kan vara envis om hon inte får sin vilja igenom. Lucida har utsett mig till sin favorit, och hon går aldrig till någon av de andra i familjen när hon vill mysa.


När katterna får våtfoder så brukar det börja med att alla buffar in nosen i skålen samtidigt. Efter ett tag får Lisen äta tills hon blir mätt. Då ligger Lucida bredvid på golvet och Cornelia sitter lugnt och tittar på. Sedan är det Cornelias tur. Sist får Lucida äta, för hon är ju minst. Men Cornelia brukar vara mer generös än Lisen med att lämna plats åt Lucida.  


Lucida har en favorispälsmus som hon brukar komma med när jag sitter i soffan. Då vill hon att jag ska kasta iväg den gång på gång och att hon ska jaga den. På sista tiden har hon även börjat lägga musen i vattenskålen (!) (Idag hittade jag även ett godispapper i vattenskålen, hon leker gärna med såna också....) Hon är otroligt lekfull och tycks aldrig tröttna på att leka. Så fort vi får besök så brukar jag sätta en vippa i handen på besökarna och sedan kan Lucida roa sig läääänge. Den dyra kulbanan som jag köpte leker Lucida gärna med också. Annars är tafattleken mellan henne och Cornelia väldigt populär.


Bakgrunden till att vi köpte Lucida från Norge är lite annorlunda: Guro, som bor i Drammen, köpte två avelshonor från Sverige för att kunna komma igång med sin uppfödning. Den ena var Podruga från Umeå, den andra var Alvina från min första kull. Jag och Guro lärde känna varandra när vi mailade fram och tillbaka en massa. När Guro sedan fick sin första kull efter Podruga så blev jag så betagen att det slutade med att jag köpte Lucida av henne! Lucidas båda föräldrar kommer från norra Sverige, och det finns, vad jag vet, inga andra katter med samma släktingar i vår del av Sverige, så lite nytt blod blev det i alla fall.


Lucidas namn har en intressant bakgrund: hon och hennes 5 syskon fick ett namn efter ett typsnitt och ett namn som betyder silver på något språk. Jumanah betyder silverpärla på arabiska och Lucida är ett lite annorlunda typsnitt som jag tyvärr inte kan visa här, för det finns inte med bland bloggens typsnitt, men det har en lite gotisk känsla. Mellannamnet "Yin" är det kinesiska ordet för den kvinnliga principen, som i motsatsparet yin-yang. Enligt kineserna så står yin för det mörka och yang för det ljusa. När jag hör namnet "Lucida" så tänker jag på "ljus", och ordet "lucid" betyder till exempel kristallklar eller genomskinlig på engelska. Så om Yin står för det mörka så står Lucida för det ljusa, och det passar ju bra för Lucida är både vit och svart i pälsen (vitt längst in och svart i hårtopparna)! Lilla Lo brukar kalla Lucida för "Sida".


Det ska bli jättespännande att se hur Lucida reagerar på att ställas ut på kattutställning, men jag är nästan säker på att det kommer att gå bra, hon har ett jättefint temperament. Jag tror nog också att många av besökarna på utställningen kommer att bli förtjusta i henne!


Slutligen vill jag tacka dig Guro, från Sjakkmatt's uppfödning, för att jag fick köpa underbara Lucida av dig! Hon är en fantastisk katt och jag tror att hon kommer att få superfina kattungar i framtiden!

ANNONS
Av Emelie - 29 januari 2010 00:10

  

Här följer en liten presentation:


Namn: S*Miss Emmi's Cattish Cornelia

Färg: Svartsilvertigré, ns 23

Född: 18 mars 2009

Föräldrar: Yakov och Evora

Ras: sibirisk katt


Den här tjejen är det väldigt lätt att bli kär i. Cornelia, som är den hittills enda katten från min egen uppfödning som bor här hemma, är charmtrollet personifierad. Faktum är att Cornelia nog är lite av en idealkatt för mig, hon har allt som jag önskar hos en katt. Hon gillar alla i familjen lika mycket, och hon älskar att gosa, men är aldrig påträngande. Lilla Lo kallar henne "Nel" och är väldigt förtjust i hennes "tjocka stjärt".   


Hon har många små egenheter. En av dem är att hon gärna ligger på min eller Hs axel och spinner när vi sitter vid datorn. Det är väldigt mysigt. En annan är att hon älskar att äta använda öronproppar. Både jag och H sover med öronproppar, så det finns många chanser för Cornelia att norpa åt sig en öronpropp, men vi är noga med att lägga dem på ett säkert ställe efter användning. Förr räckte det med att lägga öronpropparna i nattygsbordslådan. Nu ligger de i en tändsticksask i nattygsbordslådan, eftersom hon lärde sig att öppna lådan. Men härom dagen råkade någon glömma att stänga sovrumsdörren och jag hade lagt ifrån mig öronpropparna bredvid sängen. Alltför sent hörde jag ljudet av Cornelias lyckliga tuggande bakom sängen samtidigt som hon spann högt.   Jag hör er bloggläsares tysta frågor och svaren är: Ja, det kan nog vara farligt att äta öronproppar, men som tur är så har hon inte visat några tendenser till att må dåligt av det ännu. Och ja, när man rensar lådan så hittar man då och då orangea pluppar i bajset. (Det är såna där vanliga gula eller orangea av skumplast vi brukar använda.)


Ytterligare en sak som är speciell med Cornelia är att hon blir helt galen när hon ser en insekt. Då jam-kvittrar hon och är helt uppslukad. Ibland hoppar hon upp högst uppe på en dörr och iakttar insekten som söker sig mot lampans ljus. Cornelia och Lucida är de bästa lekkamraterna, och de brukar jaga varandra runt hela lägenheten, brottas eller leka med leksaker ihop. När Lucida leker med en fjädervippa så väntar Cornelia tills Lucida har lekt färdigt innan hon börjar leka med den (vilket brukar dröja ganska länge  ). Cornelia fungerar även väldigt bra ihop med Lisen. Om man kan använda ordet diplomatisk om en katt så är Cornelia det. Cornelia är den av tjejerna som är mest förtjust i att vara ute på balkongen. Det blir inga långa utevistelser nu när det är kallt, men en liten stund varje dag räcker gott och väl. Då brukar hon sitta och spana på allt som rör sig runtomkring. Det enda problemet är att hon har börjat klättra upp på nätet till balkongen, så vi måste bättra på det så att det blir mindre farligt och jag slipper gå ut i strumplästen i snön med andan i halsen och hämta in henne titt som tätt.


Ja, hon är en superkisse, helt enkelt, och till råga på allt är Cornelia väldigt rastypisk, och jag hoppas mycket på henne vid nästa utställning i februari i Mölndal.


Så än så länge är allt frid och fröjd i vår lilla "kattfamilj". Det kan hända att detta kommer att ändras lite när de båda  silvertjejerna blir fertila, vi får se. Fertila honor är inte lika harmoniska som kastrater, och de hamnar lättare i bråk med varandra, har jag märkt av egen erfarenhet. Inga allvarliga konflikter oftast, men ändå.








ANNONS
Av Emelie - 21 januari 2010 23:42

Ibland önskar man att man kunde göra mer för alla katter därute som inte har något hem. En sak som just du kan göra är att öppna ditt hem tillfälligt åt en eller flera katter. Att se en skygg katt successivt må allt bättre och få tillbaka förtroendet för människor är en väldigt speciell upplevelse, för rätt person.


Kattkommando Syd, och de flesta and katthem, är på ständig jakt efter nya trygga stödhem till katter som annars hotas av svält, förfrysning eller avlivning.


Så här skriver Kattkommando Syd på sin hemsida:


"Inom Kattkommando Syd fungerar det så här:
Stödhem är ett tillfälligt hem där katten bor under tiden tills vi hittat ett permanent hem. Som stödhem står man för mat, sand och omsorg. Kattkommando Syd står för veterinärvård. Katten har en kontaktperson som under stödhemstiden arbetar med att hitta ett permanent hem åt katten. Det är kontaktpersonen som stödhemmet ringer till om problem eller frågor, kontaktpersonen ska hjälpa och råda stödhemmet och tillsammans försöker man göra stödhemstiden så bra som möjligt för katten.

Kattkommando Syd har huvudansvaret för katten, stödhemmet har inte rätt att flytta katten, sälja eller skänka bort den även om de hittat ett hem till den. Alla sådana beslut måste först godkännas av kontaktpersonen i föreningen.

Carmencita från Dog Fun är permanenthem till Imponera men även stödhem åt fyra KKS-katter. Imponera är en stilig sköldpaddsfärgad huskatt som räddats av KKS.
Carmencita från Dog Fun är permanenthem till Imponera men även stödhem åt fyra KKS-katter. Imponera är en stilig sköldpaddsfärgad huskatt som räddats av KKS.

Vad krävs av stödhemmet?
När man läser om alla katter som far illa rycks man lätt med och vill hjälpa dem genast. Men det är viktigt att man inte blir stödhem utan att tänka igenom saken ordentligt först. Man har ett eget ansvar som stödhem och måste vara beredd på att det kan innebära lite arbete och inte alltid flyter helt problemfritt. Med vissa katter behövs mer engagemang, med andra funkar allt från första stund. Ibland vet vi kattens bakgrund och kan förutse vissa situationer som kan bli problematiska, alla katter passar inte i alla stödhem. Ibland kan det dock vara svårt att på förhand bedöma hur det kommer att fungera eftersom vi oftast inte vet bakgrunden till de hemlösa katterna. Man får ha tålamod och förståelse för att det kan ta lite tid innan allt fungerar bra.

Hur länge är man stödhem?
Man kan inte på förhand säga hur lång tid det tar att hitta ett permanent hem. Ibland kanske katten får ett permanent hem efter väldigt kort tid, ibland kan det ta väldigt lång tid, kanske över ett år. Därför är det extra viktigt att stödhemmet är medveten om sitt åtagande.

Man gör en stor insats som stödhem. Utan dessa skulle många katter inte kunnat räddas och stödhemmen är väldigt viktiga för vår verksamhet. Vi är väldigt tacksamma för all hjälp vi kan få för att kunna rädda så många katter som möjligt.
Men samtidigt är det viktigt att få rätt stödhem åt katterna och att man noga tänkt igenom vad det innebär att vara stödhem så att man inte ångrar sig efter bara några veckor och vill att vi ska hämta katten igen. För kontaktpersonerna i föreningen är det ett oerhört stressmoment när ett stödhem tröttnat och vill att vi snarast ska hitta ett annat hem för katten. För kattens skull kan det vara en traumatisk upplevelse att slitas upp och flytta flera gånger. För allas skull måste stödhemmen vara väl förberedda innan de anmäler sig som stödhem, ha talat med hela familjen och att alla är överens om att de vill ställa upp och ta emot en katt i hemmet.

Ibland kan det dock hända oväntade saker i livet som gör att man inte kan vara stödhem längre, att katten måste flytta trots att inget permanent hem hittats ännu. Det är förstås en situation vi helst vill undvika men ibland blir det så ändå. Det är ett omfattande arbete av kontaktpersonen att hitta ett nytt stödhem åt katten och det kan ta lite tid. Att hämta katten inom några dagar brukar vara praktiskt omöjligt, vi måste få mer tid på oss än så. Vi jobbar helt ideellt på vår fritid med detta och har vanliga arbeten om dagarna precis som alla andra, vi ansvarar för många katter och kan inte alltid släppa allt vi har för händer för att snabbt rycka ut när stödhem av olika anledningar vill att vi ska hämta tillbaka katten. Man får alltså ha lite framförhållning och säga ifrån i god tid om man inte kan ha katten kvar.


En mysig hemmakväll i ett av våra stödhem.

Det kan kanske kännas som om vi ställer höga krav på stödhemmen, men det måste vi göra. För ingen mår bra av att stödhemmen inte tänkt igenom saken ordentligt innan man anmäler sig, varken kontaktpersonen som måste börja om från början igen med att leta upp ett nytt stödhem, eller katten som kanske redan varit med om mycket ska slitas upp igen och hamna i nytt hem. Men om man tänkt igenom sin situation och vet att man har tiden och orken att ställa upp för en behövande katt så är det oerhört givande och roligt att vara stödhem. Det är en fantastisk känsla att få se en nergången ledsen katt blomma upp till en glad frisk katt igen!

Kontakta oss och bli stödhem!

Anmäl ditt intresse!
Gör en stödhemsanmälan online. Vi kommer sedan att kontakta dig när vi har katter som stämmer överens med dina önskemål och möjligheter. Vi tar gärna emot anmälan om stödhem från hela Sverige."

Av Emelie - 21 januari 2010 23:21

  

Jag gillar verkligen den här tavlan, för den fångar precis det där "kattiga" ansiktsuttrycket som gör att jag fascineras så mycket av katter. Nu kan du vara med och bjuda på den här fina tavlan av Anneli Pettersson till förmån för Katthemmet Kompis! Det är 5 dagar kvar tills auktionen avslutas!

Av Emelie - 21 januari 2010 22:40

Ibland har jag funderat på varför det är så vanligt att vi kastrerar hankatter och så ovanligt att vi kastrerar människor av hankön. Skulle inte de också bli de "lyckliga kastrater", som vi alltid brukar kalla kastrerade katter för?     

Av Emelie - 21 januari 2010 18:22

  

Härom dagen besökte jag Clara's bookshop i Haga här i Göteborg, och där hade de en massa fantastiska kattböcker på engelska! Mestadels var det fotoböcker, men den här målarboken kunde jag inte motstå, eftersom jag är barnsligt förtjust i att färglägga! Man kan välja mellan att färglägga enligt originalförlagan, eller efter eget huvud.

Av Emelie - 21 januari 2010 13:36

Jag har ju skrivit tidigare att jag är intresserad av en ny avelshane som jag har tittat på på nätet, och en annan uppfödare är också intresserad av att vara med, men det är så mycket som ska stämma, och det finns många osäkra faktorer, så vi får se om det blir något eller inte. Svårigheten med hanar jämfört med honor är att det är ett relativt kort tidsspann som de flesta hanar kan para sig. Det går bara att para katter när honan är i löp, och man vill alltid HCM-testa innan parning, så därför gäller det att honan behagar löpa efter HCM-test, men innan hanen blir så jobbig att han måste kastreras. En fertil hane kan, om det vill sig illa, börja vråla och urinmarkera inomhus. Då måste man kanske ha en blöja på honom. Det gäller också att hanen har båda sina testiklar på plats samt att varken honan eller hanen har någon sjukdom eller defekt (och sånt kan upptäckas när som helst). Många gånger har avelsplaner fått ändras på grund av att oförutsedda saker har inträffat, som ni säkert förstår.


Det finns både fördelar och nackdelar med att äga en hane respektive att köpa avelstjänster av andra hankattsägare, det har jag själv erfarenhet av. Vad gäller att köpa in tjänster, så är nackdelen att de hanar man är intresserad av kan bo långt borta eller att ägarna inte vill para med just min hona av någon anledning. När jag skulle hitta en hane till Evora och Amanda så var det faktiskt några hankattsägare som skrev rätt sura mail (detta förvånade mig: är man inte intresserad av en parning så kan man väl i alla fall vara artig och vänlig)? Eller så struntade de helt enkelt i att svara. Fördelen är att man är fri att välja bland de hanar som finns tillgängliga för tillfället, samt att man inte behöver ta ansvaret för hanen om han skulle bli besvärlig eller om han visar sig vara olämplig för avel, till exempel av hälsoskäl.


När det gäller att äga en hane själv så är nackdelen att man kanske oroar sig för att han ska börja strila, eller att förutsättningarna ändras så att man kanske inte kan para med de honor som man hade tänkt från början, och då har man lagt ner en massa tid, engegamang och pengar "i onödan". Fördelen med att äga en hane är att det kan bli billigare per parning om man har fler honor, och man kan vara kräsen och köpa en hane som har "allt" man letar efter. Man kan även styra över hur många kullar hanen får och med vilka honor. Man behöver inte heller resa så långt för att para. Svårigheten är ofta att hitta en fodervärd som kan tänka sig att hålla katten fertil tills han har fått sina kullar, och om man har honom hemma tillsammans med fertila honor så kan det lätt bli andra problem, som till exempel oönskade dräktigheter eller bråk med de andra katterna.

Av Emelie - 21 januari 2010 11:03

"Nu var det ett tag sedan vi hördes och jag tänkte att det nog var dags för en uppdatering.


Leon har blivit ett riktigt lejon med sin stora man och eleganta svans. Han är nu kung över vidderna här ute på landet över vilka han styr med en hemlös kattdam som ett gammalt par tar hand om. De har flyttat ifrån sitt hus som är fallfärdigt och bor på hemmet nedanför backen, men varje dag matar de den lilla tösen och de har ordnat för henne så hon har ett varmt skyddat ställe under tak med filtar. Jag skulle gärna adoptera den lilla tjejen, men Tommie är ju allergisk. Men när vi byggt vårt garage ska jag inreda åt henne där och ställa ut mat. Man vet ju inte hur länge de gamla får vara friska.


Men Leon har som sagt vuxit upp, och på kuppen har han fått med sig både bra och lite mindre uppskattade vanor. Att väcka mamma klockan 04 med en lätt puss vilken efterföljs av en full on attack mot huvudet är en av de mindre uppskattade. Jag har ett par sår i hårfästet och mina armar se ut som om vi jämt hade kattungar. vi har försökt med att stänga dörren, men han är otroligt envis och bestämmer sig för att dörren alldeles säkert går att krafsa igenom. Detta under höga tjut. Så han får sin vilja igenom. Attack betyder nu mat och gå ut.
En av de bra nyckerna är att han alltid kommer när jag ropar oavsett om han ligger i djup sömn. Detsamma gäller inte när Tommie ropar, så det får mig att känna mig lite speciell, och jag behöver aldrig vara orolig för att han är borta. Sen är det bara jag som får morronattack också så han är iallafall konsekvent,


Sen har Leon råkat ut för en kattnappning! På väg upp till Stockholm ringde någon till min mobil, och då det var dålig sändning så gick samtalet direkt till mobilsvar. När jag lyssnade av det var där en tjej som sa att hon bodde på samma väg som vi och att hon hade våran katt och att han mådde bra. Jag ringde upp henne och berättade att jag också bodde på samma väg och att det inte var någon fara. Hon berättade då att Leon var en kopia av hennes katt som hade försvunnit och att hon hade sett han hemma hos oss, stannat bilen och ropat på "Lukas" och öppnat bildörren, och Leon som älskar att åka bil, hoppade glatt in. Jag berättade att han var en sibirier, ca 10 månader och att vi haft han sen han var liten. Jaha, sa hon då. Vad gör jag nu? Tja, lämnar tillbaka honom tyckte jag med en lätt känsla av oro. Hon gick motvilligt med på detta. Efter att vi lagt på så ringde jag Tommie som var hemma och bad han gå ut och möta henne, samt att övertyga henne ytterligare och låta henne känna på chippet. När Tommie pratade med henne tog det han en lång stund att övertyga henne om att det inte var hennes Lukas som sprang bort för 2 år sedan, och hon blev inte helt nöjd förräns hon kände chippet. Hon tyckte det var mycket märkligt att man hade en raskatt ute, men förstod lite bättre när Tommie sa att han var allergisk,  Då bad hon såklart om ursäkt och och åkte sen hem. Puhh! Vilken tur att han var chipp-märkt säger jag. Visst kan vi visa kort mm, men har någon bestämt sig är det inte lätt.


Sen har Leon varit lite dålig också. Han började kräkas under julen, och efter att inte fått behålla maten på tre dagar, han spydde inte direkt utan alltid några timmar senare, så åkte vi in till Blå Stjärnan som hade akutöppet på helgerna. Han röntgades och togs prover på, men fick åka hem litet bandage och medicin. Detta hjälpte och han fick behålla maten. Men så några dagar senare så jobbade jag hemmifrån och hade med mig papper i en bunt med ett sånt där stort brunt gummiband. Leon var extremt intresserad av gummibandet så han fick det att leka med samtidigt som jag gick och hämtade något. När jag kom tillbaka så satt han och svalde och gummibandet var borta. Suck! Jag ringde Blå stjärnan då det var kväll och vi fick åka in akut och kräka min Lilleman, Han hade ju känslig mage också var det ett väldigt stort gummiband. Väl där fick han en spruta, och 5 min senare började han spy. Kokt fisk i massor samt ett styck gummiband kom ut. När han var klar slocknade han helt. Det var tydligen så den sprutan funkade. (se bilderna på min livlösa kille). För att piggna till fick han en antispruta och vipps var han på fötter igen. Dock varade inte den senare sprutan jättelänge så hela kvällen gick han och släpade rompen efter sig. Man visste inte om man skulle skratta eller gråta. Men det hela gick bra iallafall, och allt gick på samma utbetalning som det första besöket då det var inom 100 dagar. Tack för att man har försäkring. Annars hade vi varit 4500 kr fattigare i dessa januaritider.


Tja, det var en liten uppdatering. Och jo, kan du maila namnet igen på den där kattklubben man skulle gå med i för att få ställa ut Lilleman. Vi är jättesugna på att ställa ut han i februari.


Många kramar ifrån oss! och Ps. Han är en kopia av sin vackra mamma.."

        

Min kommentar: Oj, det var många dramatiska händelser som ni råkat ut för! Tur att alla slutade lyckligt!  Och vilken fin kisse! Han är väldigt lik sin syster Clara.    

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du följa min blogg!

Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Blogkeen
Följ Miss Emmi's sibiriska katter med Bloglovin'

Här kan du ställa frågor!

164 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Läs kommentarer!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8
9
10
11 12
13
14 15 16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Januari 2010 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se