Förr i tiden så var det nog många i Sverige som gick omkring och var lite halvhungriga hela tiden. De hade inte råd att äta kött så ofta, alla sorters utsmyckningar i hemmet var förhållandevis dyra och de flesta hade inte alls råd att köpa sådant. Många människor hade väldigt fysiskt tunga jobb och långa arbetsdagar. Deras jobb och privatliv var tätt sammankopplade, eftersom de flesta var bönder. Det är från den tiden som våra jultraditioner härrör.

Idag ser vårt liv helt annorlunda ut. Vi äter oss mätta varje dag, och de flesta kan äta hur mycket (eller lite) kött de vill. Att köpa prydnadssaker är så billigt att vissa människor fått problem med var de ska göra av alla sina saker. De lider av kronisk "prylförstoppning". Vi förvärvsarbetar utanför hemmet, oftast med jobb som bara innefattar våra hjärnor, inte våra kroppar.

Därför tycker jag att det känns helt ologiskt att vi idag firar jul genom att vräka i oss mängder med kött och dessutom proppa våra bostäder fulla med sunkiga "julprydnader" som för länge sedan passerat bäst-före-datum. Mammor i alla åldrar stressar sig sönder och samman för att både hinna jobba heltid och ta hand om alla julförberedelser som de tror att de är skyldiga att göra "för barnens/släktingarnas/mannens skull".

Men hur många tar sig tid att stanna upp och fråga sig om de julförberedelser som de håller på med verkligen är lustfyllda? Om inte, så är min bestämda uppmaning att sluta med det som inte känns roligt, bums. Och om du tycker att det är roligt med julförberedelser, men inte hinner med, så är mitt förslag att du antingen tar ledigt från jobbet några dagar för att förbereda julen i lugn och ro, eller att du helt enkelt prioriterar bort merparten av julstöket så att du slipper stressa. Stress är ett symptom på att vi lever på ett galet sätt i en galen värld, men ingen kan tvinga dig att stressa. Du kan själv välja att leva fullt ut i nuet och göra det du vill och hinner, inte mer. Jag lovar dig att det känns mycket bättre!

"Men vad ska de andra tycka", invänder du kanske. Vad andra tycker är deras angelägenhet. Ditt största ansvar är att ta hand om dina känslor och se till att du själv mår bra. Först då kan du inspirera andra att må bra. Om du drar ner dig själv till andras låga känslonivå, eller gör saker som du inte har lust med, så blir det bara fler som mår dåligt här på jorden. Om du tror att du har ansvaret för att andra ska må bra så gör du andra människor beroende av dig för sitt välbefinnande. Då känner de sig ofria och börjar så småningom må dåligt för att de inte är fria.

Om de andra i familjen tycker att det är roligt att ha julgardiner eller stöpa ljus eller baka pepparkakor eller äta julskinka eller vad det nu än kan vara, men inte du, vore det då inte mer logiskt att de skötte de sakerna? Det är ju "de andra" som tycker att det är roligt och viktigt, inte du! Om det sedan visar sig att de inte ids göra det, jag då kanske det inte var så viktigt i alla fall! Jag tror verkligen att man gör barnen en björntjänst om de aldrig behöver göra något i hemmet och man inte ens förväntar sig att de ska vara med i julförberedelserna. Läs boken "Jul i Bullerbyn" så ser ni att barn (ja, alla människor) mår mycket bättre när de känner sig delaktiga.

Själv har jag för länge sedan abdikerat från rollen som "julens projektledare". Jag är vegetarian och tror helt och fullt att mitt eget psykiska välmående är mycket viktigare än mossiga jultraditioner. Eftersom H och Lilla Lo tycker att det är kul att fira jul, så får de sköta jobbet också. Inte mer än rätt, tycker jag. Detta brukar jag göra: köpa julklappar till familjen och vara med och rulla lussekatter. Jag har även en sorts julgodis som jag brukar baka. Resten får H och Lilla Lo fixa.    

De mörka prickarna på Lisens nos är smuts efter våtfodret som katterna fick varje dag tidigare. Lisen blir sur när jag försöker pilla bort det.

Nu har jag lyssnat på Abraham-Hicks igen, och blivit påmind om att man inte ska göra som jag gjorde igår, dvs känna negativa känslor på grund av hur verkligheten ser ut just nu. Man ska inte heller försöka klura ut hur pengarna ska komma till en. Det man i stället ska göra är att tänka tankar i stil med: "Jag har det bra nu, och jag vet att jag kommer att få mer pengar." "Jag tror att jag kan få ett välbetalt jobb." Man ska inte kämpa hårt, utan man ska bara tillåta sig själv att känna positiva känslor och drömma om det man vill ha. Varje gång jag har sett en film med Abraham-Hicks så känns det så självklart, men sedan glömmer jag bort det efter ett tag. Får kolla ofta, ofta.   

En bok som jag verkligen rekommenderar till alla som vill förändra sitt liv till det bättre utan att behöva anstränga sig så mycket är "Låt känslorna visa vägen" av Esther och Jerry Hicks.

För mig så har Cornelia det ultimata sibbeuttrycket i ansiktet. Precis så här tycker jag att en sibirisk katt ska se ut. Snygg, helt enkelt. 

Cornelia in action. 

Cornelia är väldigt fokuserad på fjädervippan på den här bilden. Kolla in morrhåren, som pekar framåt. 

Cornelia chillar med telefonkatalogen som huvudkudde.

Nu har jag i alla fall gjort något för att närma mig mina mål: jag har sökt en kurs i administrativ teknik på högskolan....    

Kom på att jag hade räknat fel när jag räknade ut vad en kattkull med 6 ungar kostar att föda upp. Kostnaden ligger nog snarare på 30000 kronor.....

"Det går bara fint, vi börjar vänja oss vid massa vrål och skrik, haha. Han kan sitta i rummet bredvid och jama som tusan, som om det är synd om honom eller så, och när man kommer dit så är han helnöjd.
Han har inte börjat strila så det behöver du inte oroa dej över alls! Verkar som vi kommer klara oss utan det. Någon Feliway har vi inte skaffat, mamma har även sagt att så länge han bara gapar men inte strilar så klarar vi oss och kan överleva det.
Ja, jag såg detta, tänkte försöka fixa något riktigt maffigt kort på honom så man ser hur fin han har blivit. Han börjar faktiskt bli riktigt stor nu, 4,6kg vägde han igår och han är ca 7 månader nu =)
 
Angående en katt till så ar jag riktigt sugen på det! Men så här ser läget ut för att det ska bli aktuellt: Jag måste först flyttat hemifrån och skaffat mej en egen lägenhet, om jag lyckas med det innan så är en kattunge MYCKET intressant! Angående att ta en hona till avel så känner jag att det skulle vara riktigt kul, om inte annat, att ta en kull på henne, det jag känner mig osäker på där är om man hittar köpare, om katterna hamnar i bra familjer som bryr sig om dom och så vidare... så jag är fortfarande osäker på det men skulle inte vara omöjligt med en kull i alla fall som sagt =)
 
Kanske skulle vara bra om Diesel får mycket att göra, så han kanske lugnar ner sig lite så kanske det blir lättare att ta en kull till på honom i så fall =)
 
Och jag funderar på att komma och hälsa på dej och det nya tillskottet någon dag, mamma var hos sin kompis i veckan och hon var nära på att springa in och säga hej, men hade lite för lite tid."

Min kommentar apropå bilderna: Tror ni att Diesel kommer att få söta kattungar eller tror ni att han kommer att få söta kattungar?