"Tänkte bara skicka en hälsning från Diva som nu börjar bli stora damen. Hon är fortfarande världens underbaraste katt och är otroligt sällskaplig av sig samtidigt som hon har behållit sin lekfullhet.
 
Mat är en höjdare, åtminstone om det är våtfoder, köttfärs eller skinka, men hon äter snällt även av torrfodret som är det hon brukar få till vardags. Hon älskar att vara ute och upptäcka omvärlden, speciellt skogen och det höga gräset på baksidan av huset är spännande. Ibland är det svårt att hinna med henne med kopplet, hon börjar bli riktigt snabb!
 
Allt är bara bra och hela familjen - plus barnens kompisar - avgudar henne. Hoppas allt är bra med er också och du är hjärtligt välkommen att hälsa på om du skulle vilja någon dag."

På bilden ser ni liten Lisen och birman Poetry.

Så här ser den nya versionen ut (kommentera gärna): 

Om kattmat

Det här med kattmat är inte så enkelt som man först tror. Det mest optimala är egentligen att bara ge katten en begränsad mängd torrfoder av högsta möjliga kvalitet som är anpassat efter kattens ålder och aktivitetsnivå. (Kvaliteten brukar vara nära relaterat till priset på fodret.) Problemet är bara att kattens matte eller husse ibland kan ha svårt för att bara ge katten torrfoder av känslomässiga skäl. Man kanske märker att katten gillar räkor eller tonfisk eller mjölk, och så ger man det allt oftare för att man vill vara ”snäll”, men resultatet blir i stället att katten får i sig fel sammansättning av mineraler, vilket kan vara direkt skadligt för dess hälsa. (Jämför med ett människobarn: du ger inte barnet godis som huvudföda, även om barnet tycker att godis smakar gott.)

Om man skulle titta på vad vilda katter äter så är det framför allt möss och andra smågnagare, men katter mår inte bra av att vi bara ger dem kött, även om man skulle kunna tro det. Vilda kattdjur får inte bara i sig djurens kött, utan även brosk, ben, hud och inälvor. Dessa är viktiga källor till kalcium för katten.

Det allra enklaste sättet att försäkra sig om att katten får i sig alla näringsämnen är därför alltså att ge ett torrfoder som enda föda eller huvudföda. Jag tycker definitivt att man ska kosta på sig ett kvalitetsfoder inhandlat på djuraffär eller hos veterinär. De märken som håller högst kvalitet enligt min uppfattning, och som bedriver egen forskning på kattmat, är Royal Canin, Hill’s och Specific (den sistnämnda finns bara hos veterinärer).

Torrfoder är bra på många sätt, för då kan katten äta lite i taget flera gånger under dagen, vilket är naturligt för en katt. Dessutom rengör torrfodret tänderna och katten får tugga ordentligt. För en katt är det livsviktigt att få i sig protein av hög kvalitet och fettsyror i rätt mängd. Köper du någon av de ovan nämnda torrfodren, så kan du känna dig trygg med att katten får i sig lagom mängd av allt den behöver, varken för mycket eller för litet. Köper du torrfoder av sämre kvalitet i matvarubutiken så finns risken att din katt utvecklar urinsten och njurproblem när den blir äldre, på grund av för höga halter av magnesium och fosfor i maten. Därför kommer katten inte heller att leva lika länge som den skulle ha gjort med ett kvalitetsfoder. Det lönar sig alltså i längden att köpa lite dyrare mat.

Du behöver inte variera maten, utan katten kan äta samma sorts kvalitetstorrfoder hela livet (med undantag för kattungefoder upp till ett års ålder och seniorfoder efter 7 års ålder.) Det är faktiskt på många sätt bättre att inte variera maten, även om vi som människor kan tycka att det verkar konstigt. Katten är ett utpräglat rovdjur; en vild katt kan leva ett helt liv på bara möss, och den saknar inte variationen i maten på samma sätt som människor gör. Katter som bara äter torrfoder får till exempel mindre problem med vikten och med tänderna, och det är bra om den kan slippa övergången från ett foder till ett annat, då det kan orsaka tillfälliga matsmältningsproblem.

Hur mycket foder ska man ge?

När katten är ung och okastrerad så brukar den inte ha problem med övervikt, men jag tycker ändå att man kan vänja sig vid att mäta upp en begränsad mängd foder morgon och kväll, så att det blir en god vana redan från början. När katten blir kastrerad bör man anpassa fodermängd och fodersort efter kattens vikt, aptit och de mängdtabeller som finns på foderpåsarna. Man byter då lämpligen från vanligt kattungefoder till ett foder för kastrerade ungdjur. Du väger katten genom att lyfta upp den och ställa dig på badrumsvågen. Väg sedan dig själv utan katt och subtrahera den vikten från den första.

Anledningen till att man ska begränsa mängden mat och hålla koll på vuxna katters vikt är att övervikt kan leda till sjukdomar, precis som hos oss människor. Det är väldigt vanligt att kastrerade katter är överviktiga. Om man ser katten ovanifrån så ska den ha en liten ”midja”. Om du är osäker så fråga en veterinär eller annan kattkunnig person. Det finns speciella lightfoder att köpa om vikten blir ett problem, men framför allt bör du förebygga problemet, särskilt från kastreringen och framåt.

Det finns speciella foder för kräsna katter. De fodren ska du bara ge om din katt är för mager, eller om den vägrar äta torrfoder helt och du vill vänja den vid torrfoder. Annars kanske katten bara äter mer och du får större problem med att hålla kattens idealvikt.

På morgonen kan man ge en bestämd mängd torrfoder som katten kan äta under dagen och på kvällen en ny mängd torrfoder. Vissa väljer i stället att ge ett våtfoder en gång om dagen, men egentligen tycker jag inte att våtfoder är nödvändigt. Nackdelarna med våtfoder för ägaren är att det luktar illa, är dyrare och tyngre att bära hem och att man måste diska matskålarna oftare. För katten så är nackdelarna att den lättare får tandsten om den äter våtfoder och att den inte kan mumsa i sig lite i taget under hela dagen, då våtfoder snabbt blir gammalt om det står framme. För en vildkatt är det naturligt att jaga och äta minst sex olika möss under samma dag, utspritt över tiden, därför går tamkatten gärna på liknande sätt och ”småäter” torrfoder, vilket håller blodsockernivån på en jämn nivå. Fördelen med våtfoder är att katten får i sig vätska, vilket är viktigt för njurfunktionen, och detta gäller framför allt lite äldre katter. Tänk också på att riktigt gamla katter behöver lättuggad mat och då passar våtfoder bra. Det är också bland våtfoder skillnad i kvalitet mellan dyra och billiga foder, förstås.

”Kattgodis”

Många vill förstås gärna ge sin katt något extra gott vid speciella tillfällen, även om det inte är nödvändigt ur näringssynpunkt. Då kan din kisse till exempel få våtfoder, rått nötkött, kyckling eller annat kött, kokt fisk (alaskan pollock brukar vara populärt) eller rå strömming i bitar (var dock vaksam på att vissa katter inte tål fisk). Rå äggula och kokt helt hackat ägg går också utmärkt. Vanlig mjölk är inte lämpligt, eftersom den innehåller laktos som de flesta katter inte tål. Ren tonfisk, skaldjur och leverpastej ska endast ges som godis i små mängder, och inte mer än tre teskedar eller tre räkor per vecka (här handlar det återigen om sammansättningen av näringsämnen, som inte får bli fel). Ljummen mat föredras framför kylskåpskall.

Ett tips är att låta katten ”jobba för” godbiten som den ska få. Eftersom det är naturligt för katten att vara aktiv och jaga sin föda, så kan det här bli en rolig ”sport” både för katten och för husse eller matte. Kanske kan du lära din katt att hoppa genom ringar, gå en speciell bana som du har byggt upp, sitta på kommando eller liknande.

Det som säljs under beteckningen ”kattgodis” i affärerna brukar inte alltid vara något som katter gillar, därför tycker jag att de är helt onödiga att köpa, såvida du inte vet att katten gillar godiset jättemycket, då kan du lägga dem i en ”godisboll” eller en tom toapappersrulle, där katten måste jobba för att få ut godiset. Vitamintabletter och liknande ska man alltid undvika eftersom katten kan få i sig för höga halter av vissa vitaminer och mineraler.

Katter som äter torrfoder förstår instinktivt att de ska dricka vatten, men vi människor kan också tänka på att stimulera våra katter att dricka mer genom att ibland låta kisse dricka från kranen eller att införskaffa en speciell kattfontän som cirkulerar och syresätter vattnet. Nackdelen med kattfontäner är tyvärr att de brukar brumma ganska högt. Servera annars vattnet i en riktigt stor skål av glas, rostfritt eller keramik. Vattnet smakar faktiskt godare när skålen är stor. Undvik plast; det avger lukter som gör att din katt kanske inte dricker lika mycket. Ställ vattnet minst 50 cm från matskålen och riktigt långt ifrån sandlådan. Ha gärna fler än en skål med vatten framme på olika ställen i bostaden. Man kan även frysa in iskuber, där man har droppat i lite tonfiskspad. Sedan tar man ut en isbit och lägger i vattnet varje dag i samband med vattenbytet, så blir vattnet extra gott.

När det gäller bordsskick, så är det bra att vänja katten vid att inte tigga från bordet eller hoppa upp på bordet, för det blir lätt en dålig vana. Har man väl tillåtit det en gång, så får man ofta leva med det sen.